Mariaslekrum

Direktlänk till inlägg 15 september 2010

Om konflikt.

Av Maria - 15 september 2010 20:41


Hittade en länk hos Maria (Förskoleburken)

Hur viktigt som helst att läsa.

Jag har länkat till hon som har skrivit detta längts ner på sidan.

 

 

 Om konflikt.

 

I ett tidigare inlägg har vi undersökt hur naturliga konsekvenser kan

hjälpa barnen lära sig att kontrollera sina egna beteenden.

En fråga har uppkommit i de kommentarer som:

"Hur skall vuxna (föräldrar och lärare såväl)

hantera ett barn som är störande och hotande för andra?"

 

Det korta svaret är: Det finns inget ett rätt svar (men viss fel personer!).

Eftersom varje scenario, alla barn och alla vuxna är olika,

har rätt inställning till att omfatta en skräddarsydd blandning

 av sunt förnuft, medkänsla, fasthet och konsekvens.

Dessutom bör du överväga barnens ålder du ska hjälpa,

eftersom små barn och förskolebarn använder olika nivåer

 av kommunikation och resonemang.

Med det sagt, här är ett synsätt som jag har använt

med framgång tidigare, men återigen, det ideala "tekniken"

kommer att bero på egenskaperna hos den aktuella situationen ...

 

Först av allt, om ett barn sätter barn i fara (dvs. biter eller rivs),

är det bäst att separera dom i den situationen så lugnt som möjligt

och ta honom till ett område där han kan lugna ner sig lugnt och säkert.

Theresa, en erfaren Montessori guide gjorde så här,

la en kudde under ett bord och använde den som en lugn plats för en student.

I vissa fall kan ett över-stimulerade barn lämna platsen

helt för en liten stund.

 

Reagera på ett barns beteende på grund av ilska och panik är

ALDRIG en effektiv lösning.

Du kanske känner dig arg och frustrerad över angriparen

(jag vet att jag har!), Men situationen är inte om dig.

Hans beteende är inte en återspegling av din förmåga som förälder eller pedagog!

Han helt enkelt ber om vägledning för att hantera

en obekant erfarenhet och konstiga känslor ...

Det är en vacker lärande stund, så utnyttja det!

Du bör använda en bestämd röst att låta barnet veta att hans beteende är oacceptabelt,

men inte våld med våld!

 

Efter separerationen mellan barnen, ge aggressiva barn tid

 att sortera sina känslor medan du (eller någon annan vuxen)

se till att andra barnet inte är allvarligt skadad,

låt dem båda gråta om det behövs, och uppmana dem att andas djupt

(du kanske vill ta ett par djupa andetag själv!).

 

När angriparen har lugnat ned sig tillräckligt för att prata,

fråga honom följande frågor:

 

1) Vad gör du? (Det språk av känslor är nyckeln till att

utveckla emotionell intelligens)

 

2) Vad har hänt? (Ta hans sida av historien men inte förhastade slutsatser)

 

3) Är du redo att berätta för din vän hur du känner dig

och ta reda på hur han mår? (Om han är inte redo än,

respektera detta och låt honom veta att du ska ge honom några minuter

att samla sig innan han går att prata med sin vän. Följ med!

Om han fortfarande är ovillig att prata, bjud in honom

att sitta i en stol och han får veta att när han är redo att prata

kan han gå upp och gå med dig.)

 

Verkligen lyssna på hans svar utan att döma honom eller ogilla hans påståenden.

Det som låter trivialt att du kan vara av monumental betydelse för en fyra år gammalt barn

och kommer att fastställa hur han behandlar problem som vuxen!

 

När båda barnen är klara, bjuda in dem att sitta ner

(detta ger en icke-konfronterande inställning),

sitt med dem på deras nivå,

ge varje en svängrum att lufta sina klagomål,

och lyssna på båda sidor av historien försiktigt utan att ta ställning

(även om ett barn blev skadad).


Du kommer bli förvånad över hur många gånger jag har upptäckt

att det barn som blev skadad var den som startade grälet!

 

När du har fakta, ta reda på hur varje barn kände under ordväxlingen.

Se till att de förstår varandras känslor genom att åter ange sina känslor:

"John, säger Peter han kände sig arg när du tog trehjulingen ifrån honom."

 

Du bör också se till att angriparen förstår att fysiskt våld är aldrig ett bra val,

genom att fråga, "Hur tror du att Petrus kände när du slog honom i magen?"

Var inte rädd för att sätta honom i offrets skor genom att följa upp hans svar med,

"Hur skulle det kännas om någon gjorde det för dig?"

Om du får ett muttrade "jag vet inte" som svar, kan du lägga till,

"Jag tror att du skulle känna dig sårad och arg, precis som Peter gjorde,

eftersom ingen tycker om att bli slagen och ingen förtjänar att bli slagen."

Som alltid hålla din röst fast men lugn, eftersom onödig dramatik

från din sida kommer att göra barnen orolig.

 

Fråga sedan dem båda vad de kunde ha gjort annorlunda

för att förhindra att situationen händer.

Ibland blir dom tyst här, och detta är normalt.

Trots allt, om de visste vad det rätta valet var skulle de förmodligen

inte börjat att bråka till att börja med!

Fråga dem med en fråga vad regeln handlar om,

den gräns som bröts. "Peter, vad är regeln om att ta ett varv

med trehjulingen på lekplatsen?"

 

När den statliga regeln, om de fortfarande är osäker på vad de borde

ha gjort annorlunda, kan du ge ett par positiva och rimligt

att följa de regler för miljön

(dvs. lekplats, hem) och är lätt för barnen att komma ihåg i framtiden.

 

Aldrig göra så att två barn ska be om ursäkt till varandra innan de är redo.

En påtvingad "förlåt" lär angriparen att han kan komma undan

med någonting så länge han är villig att säga några tomma ord,

samtidigt som det nedvärderar behov och känslor av offret.

Istället för att kräva en ursäkt,

kan du be båda barnen om de mår bättre efter att ha talat

igenom saker och ting.

Eftersom det är ganska troligt att de vill bli färdig

att gottgöra med sina egna ord

(i stället för ditt snabba), kan du peka på hur underbart det är

att prata om våra problem och förstå hur den andra personen känner..

 

Du kanske skakar på huvudet och tänker,

"Hur i världen kan jag hitta tid och tålamod att gå igenom detta?" Ha tro!

Det tar verkligen bara ungefär fem minuter att gå igenom denna medling,

eftersom barn är mycket öppna och deras frågor är normalt

enkla att lösa (tack och lov!). Ibland, innan du avslutar medla

mellan innan de börjat leka igen så kan de ta varann i handen!

 

Jag har sett denna strategi fungera även för barn som är

vad man kan kalla "återfallsförbrytare".

Med konsekvens och kärlek, även det mest impulsiva barn

kan utveckla en mer fredlig metod för att hantera problemen.

Barnen använder de verktyg vi ger dem,

så uppträd mot dem på exakt samma sätt som du vill att de skall

bete sig mot varandra.

Du kommer bli förvånad över det långsiktiga resultatet!

 

Framför allt inte vara rädd för konflikter, eftersom i den ligger en fantastisk

möjlighet till tillväxt och lärande,

inte bara för barnen utan för dig och hela din familj.

 

 

Skrivet av Pilar.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Maria - 2 juni 2018 16:27

Hej!   Jag får mycket frågor om jag kan skicka material till er. Det gjorde jag förut innan jag öppnade facebookgruppen mariaslekrum. Nu skickar jag inget material över mail utan man får gå in i gruppen och hämta.   Ni som inte har fb bl...

Av Maria - 28 maj 2017 18:38

Hej på er alla!   Nu var det ett tag sen, varit väldigt mycket denna vår, så därför har det blivit lite på bloggen och i gruppen mariaslekrum. Men ska börja lite smått med att göra lite material och i sommar ska jag göra mer.   Det är mån...

Av Maria - 28 maj 2017 18:20

          Vill man ha materialet så går man med i gruppen mariaslekrum på fb, där kan man ladda ner. Observera gäller allt material på bloggen. ...

Av Maria - 28 maj 2017 18:18

                              Vill man ha materialet så går man med i gruppen mariaslekrum på fb, där kan man ladda ner. Observera gäller allt material på bloggen. ...

Av Maria - 28 maj 2017 18:17

    Vill man ha materialet så går man med i gruppen mariaslekrum på fb, där kan man ladda ner. Observera gäller allt material på bloggen. ...

Presentation

Lite fakta om mig.

Hej, Maria heter jag och är en tjej som är glad och gillar humor och änglar i massor.
Pyssel och datorn tar mycket av min tid.
Och framför allt barn. Jag jobbar som barnskötare på förskola på en småbarnsavdelning och jag älskar mitt arbete.
Jag är en änglamamma till min lilla dotter Ida och jag är mamma till min underbara dotter Tilde. Familjen är mitt allt. Här på bloggen så kommer jag att dela med mig av mitt material som jag har i arbetet. Och så kommer det en liten dikt då och då också. Hoppas att ni kommer att trivas här på min blogg. Skriv gärna om ni undrar över något.
Min mail är mariaslekrum@live.se

Rosa bandet

Följ mig på facebook

Följ mig via bloglovin.

bloglovin

Lämna gärna ett tassavtryck.

Google Översätt

Facebook

Klocka

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2 3
4
5
6 7 8 9 10 11
12
13 14 15 16 17 18 19
20
21
22 23 24 25 26
27
28 29 30
<<< September 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Mina små rum.

Inspirationbloggar

Mina nära och kära.

Räkneverk

  • besöksräknarebesöksräknare
  • free counters

Vädret i Njurunda.

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se