Mariaslekrum

Alla inlägg den 19 september 2010

Av Maria - 19 september 2010 21:32




Det bor ett spöke.

(Rörelseramsa).

 

Det bor ett litet spöke

(visa liten med fingrarna).

Där inne i vårat hus

(gör ett hus med fingrarna).

Det flyger runt på natta

(flaxa med armarna)

Och gör en massa bus.

 

Han skojar med stora

(vinka vid öronen).

Han skojar med små

(vinka vid näsan).

Och innan han somnar sött

(lägg huvudet mot händerna)

så säger han som så BU...

Av Maria - 19 september 2010 17:58

 

 

 Ett barns ängel.
-- okänd författare --

Det var en gång ett barn som var redo att födas.

En dag så frågade han Gud:
- "De säger att du sänder mig till jorden imorgon

men hur ska jag kunna leva där så här liten och hjälplös?"
- "Bland alla dessa änglar så väljer jag ut en till dig.

Hon väntar på dig och kommer att ta hand om dig."
- "Men tala om för mig, här i Himlen,

gör jag ingenting annat än sjunger och ler,

det är tillräckligt för mig för att vara lycklig,

hur ska jag vara lycklig på jorden?"
- "Din ängel kommer att sjunga för dig,

och kommer också att le mot dig varje dag,

och du kommer att känna din ängels kärlek och vara lycklig."
- "Hur ska jag kunna klara av att förstå, när människor pratar med mig,

när jag inte kan det språket som de människorna talar?"
- "Din ängel kommer att tala de mest underbara och rara ord

som du någonsin kommer att få höra,

och med stort tålamod och omsorg,

kommer din ängel att lära dig hur du ska tala det språket."
- "Och vad ska jag göra när jag vill prata med dig, Gud?"
- "Din ängel kommer att föra ihop dina händer och lära dig hur du ska be."
- "Jag har hört att på jorden finns det onda människor,

vem kommer att beskydda mig?"
- "Din ängel kommer att beskydda dig,

även om det kommer att innebära att hon riskerar sitt eget liv."
- "Men jag kommer alltid att vara ledsen eftersom jag inte får se dig mer."
- "Din ängel kommer ofta att berätta om mig

och kommer att lära dig vägen tillbaka till mig,

även fast jag alltid kommer att finnas med dig."

Vid det ögonblicket var det väldigt fridfullt i Himlen,

men röster från Jorden kunde redan höras,

och barnet skyndade sig att viskande fråga:"
- "Oh Gud, om jag måste resa iväg nu, snälla tala om min ängels namn."

- "Din ängels namn är inte betydelsefullt,

men du kommer att kalla din ängel "Mamma"."

 

Av Maria - 19 september 2010 17:52


 

Legenden om julrosorna.

 

En liten herdeflicka satt på en snötäckt äng och grät.

Hon var ledsen för hon hade inget att ge till Jesusbarnet.

Plötsligt blev det alldeles ljust omkring henne,

och en ängel frågade:
- "Varför gråter du"?
Flickan blev först rädd, men sen svarade hon:
- "Jag har inget att ge till Jesusbarnet".

Då bad ängeln flickan att följa med honom.

De vandrade över den snötäckta ängen,

och något underligt hände, snön smälte bort i ängelns ljussken.

Under snön växte de vackraste julrosor.

Flickan plockade dem och gav till Jesusbarnet.

 

Av Maria - 19 september 2010 17:11

      

 

När jag var yngre så vägde jag många kilo mindre.

Jag behövde aldrig hålla in magen när jag hade en snäv klänning.

Men nu när jag är äldre har min kropp gjort sig fri.

Det finns elastisk komfort där min midja var en gång.

 

Italienska skorna måste vara två storlekar större,

om fötterna alls går i,
och grenen på strumpbyxorna sitter alltför

ofta nere vid knäna.   

 

Men jag har också lärt mig,

att det spelar ingen roll vad som händer,
eller hur svart allt känns idag,

livet går vidare och imorgon blir en bättre dag.

 

Jag har lärt mig, att det säger mycket om

 en människa, hur hon/han hanterar dessa tre saker:

En regnig dag, borttappat bagage

och ihoptrasslade julgransljus.

 

Jag har lärt mig, att oavsett vilken relation

du har till dina föräldrar,
så kommer du att sakna dem,

när de inte finns där mer.

 

Jag har lärt mig att, att skaffa sig pengar och saker,

 är inte detsamma som att skapa sig ett liv.

 

Jag har lärt mig, att livet ibland ger dig en andra chans.

 

Jag har lärt mig att man kan inte gå igenom

 livet med en plockhandske på båda händerna.

 Ibland måste man också kasta tillbaka bollen.

 

Jag har lärt mig, att när jag beslutar något

 direkt från hjärtat,

så har jag också oftast tagit rätt beslut.

Jag har lärt mig, att även om jag har smärta,

så behöver jag inte ge andra det.

 

Jag har lärt mig, att varje dag ska man sträcka ut handen till någon.
Alla behöver en varm tanke eller en
vänlig klapp på axeln.

 

Jag har lärt mig, att jag fortfarande har mycket att lära.
Jag har lärt mig, att människor kommer

att glömma bort vad du sagt och saker du gjort,

 men det kommer aldrig att glömma

 hur du fick dem att känna sig.

 

Av Maria - 19 september 2010 16:37


 

 

 

Fyra apor retade en krokodil.

 Då blev krokodilen arg och åt upp en apa.

 Hur många var apor blev det då kvar.

Svar: 3.

 


Av Maria - 19 september 2010 16:34


Det var tre sniglar.

En snigel rymde så då var det två sniglar kvar.

Sen kom snigeln tillbaks med en kompis

 och hur många blev de då.

 

 

Svar: 4 stycken.

 

Av Maria - 19 september 2010 16:20

 

Dela in barnen i mindre grupper.

Varje grupp får t.ex en blomma att skriva mattesaga om.

Då kan det kanske bli så här.

Det står en stolt fingerborgsblomma i parkens rabatt.

Den har 14 rosa klockor på sin stängel.

Två klockor vissnar och trillar av

men det kommer tre nya klockor högst upp.

Hur många klockor har blomman då?

 

Svar: 15 stycken.

 

     

Om ni besöker någon bondgård kan det bli så här.

Dela upp barnen i mindre grupper och ge dom

olika sortes djur att arbeta med. 

 En grupp skriver om hästarna, en om kaninerna,

en om hönsen osv.

 

 Mattesagan från kaninhuset kan vara så här:

Inne i kaninhuset finns det fyra stycken bruna,

två stycken vita och sju stycken svarta kaniner.

En av de svarta kaninerna var tvungen att flytta

och en vit fick två ungar.

Hur många ögon tittar nu på mig när jag kommer in i kaninhuset?

 

Svar: 28 ögon.

Av Maria - 19 september 2010 15:51


 

Det jag tycker om!

 

Vad jag gillar mest med mitt jobb ...barnen förstås!

Jag älskar när en förälder är nöjd med det vi gör för

deras barn under dagarna.

 

När man jobbar med de allra minsta och se hur de tar efter

i ord och handling av oss

vuxna det är hur roligt som helst.

Det bästa med mitt jobb är kramar och omtanken från barnen,

spänningen från barnen när de lär sig att göra något nytt.

Leende ansikten, kramar, pussar, fnitter och skratt

och se i deras ögon "jag gjorde det, jag klarade det".

Att vara i närheten av barn och se saker genom deras ögon.

Se hur de tänker och framförallt allt roligt man får höra.

Ingen dag är den andra lik.

Att  se dom vara fri och släppa allt,

vi sätter på musik och dansar.
Att se dom utvecklas motoriskt.

Jag gillar att jobba med barn, och känner att jag ger

dom en positiv start på deras liv.

Även om jag vet att de skulle mycket hellre vara hemma

med mamma och pappa, för det är där dom ska vara!

Det är ju deras barn.
 
Det jag inte tycker om!

Vad jag inte gillar mitt jobb ...föräldrarna!


 

Det jag ogillar mest är när de kommer med sjuka barn till förskolan

och inte tänker på att de smittar ner andra barn och vuxna på förskolan.

För vi är ingen sjukstuga utan en förskola,

där barnen ska orka och hänga med en hel dag.

Sen när föräldrarna inte följer schemat,

och då är det dom som inte hör av sig utan bara dyker

upp strax före stägning och då är de två timmar försenade,

och inte har meddelat sig.

För mig spelar det ingen roll utan det är barnet jag tänker på.

 Ett litet barn känner igen sig snabbt på vilka som brukar

gå hem innan hon/han går hem,

och helt plötsligt är man kvar och de som brukar

gå hem efter mig har gått.

Barnen blir oroliga när de ser en förändring

som inte stämmer med det vanliga.

 

Sen om det skulle ha hänt något med en olycka eller sjukdom

då är det ju en helt annan sak för då är det ju inte det första

man tänker på att ringa förskolan.

För i en sån situation så är man kvar så länge

som det behövs på förskolan och göra det mysigt för barnet.

 

En tredje sak är det här med kläder till barnen och märkning på allt.

Förstår inte varför det skulle vara så svårt

har vi så mycket pengar så att kläder bara kan försvinna

när dom inte är märkt.

 

Sedan detta tjat (som vi får hålla på med) att nu är det dags för det och det.

T.ex galonkläder, föräldrarna vet att vi är ute två gånger per dag,

vi kan inte vara inne med ett barn som inte har just de kläderna där

utan då får barnet gå ut utan galonkläder som det är i det här exemplet. Föräldrarna måste börja tänka lite mera

för det är just deras barn som blir lidande i såna här situationer.

 

Presentation

Lite fakta om mig.

Hej, Maria heter jag och är en tjej som är glad och gillar humor och änglar i massor.
Pyssel och datorn tar mycket av min tid.
Och framför allt barn. Jag jobbar som barnskötare på förskola på en småbarnsavdelning och jag älskar mitt arbete.
Jag är en änglamamma till min lilla dotter Ida och jag är mamma till min underbara dotter Tilde. Familjen är mitt allt. Här på bloggen så kommer jag att dela med mig av mitt material som jag har i arbetet. Och så kommer det en liten dikt då och då också. Hoppas att ni kommer att trivas här på min blogg. Skriv gärna om ni undrar över något.
Min mail är mariaslekrum@live.se

Rosa bandet

Följ mig på facebook

Följ mig via bloglovin.

bloglovin

Lämna gärna ett tassavtryck.

Google Översätt

Facebook

Klocka

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2 3
4
5
6 7 8 9 10 11
12
13 14 15 16 17 18 19
20
21
22 23 24 25 26
27
28 29 30
<<< September 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Mina små rum.

Inspirationbloggar

Mina nära och kära.

Räkneverk

  • besöksräknarebesöksräknare
  • free counters

Vädret i Njurunda.

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards