Läsglädje för barn som inte har/och har kommunikationssvårigheter.

De flesta föräldrar läser berättelser för sina barn.

Att läsa tillsammans borde vara ett nöje.

Men ibland kan barn "stänga av" när någon läser för dem,

eller när de ser på TV - för det förväntas inte att

de ska göra någonting.

 Kanske barn med

kommunikationssvårigheter - och deras föräldrar - skulle

kunna få ut mer av att läsa böcker tillsammans?

Hur kan vi se att barn deltar så mycket som de skulle vilja?

Vem väljer böckerna ni läser tillsammans?

Det är bra för barn att själva välja - och

kanske kommer du att bli förvånad över

vilka böcker de väljer!

Alla barn tycker om att läsa samma bok

om och om och om igen...

Detta behöver inte betyder att de har brist på

fantasi - det hjälper dem att lära känna

berättelsen och personerna i den.

Det ger dem också mer självförtroende.

Barnet börjar memorera texten och lär sig

att orden på sidan matchar det som den

vuxne säger.

Så låt ditt barn välja bok nästa gång.

Om favoritboken börjar falla isär på grund av ihärdig läsning:

köp en ny om du kan!

 Klipp sedan ut bilderna ur den

gamla boken och använd till spel eller sätt

dem på en kommunikationskarta och låt ditt barn

återberätta genom att peka på bilderna.

Försök att få det bekvämt.

Det kan vara knepigt att få det bekvämt under sagostunden

när du ska hålla och hantera en bok och en

kommunikationskarta eller en pratapparat.

 Det är viktigt att  ditt barn kan se bilderna och texten.

 Du ska gärna peka ut

varje ord på sidan samtidigt som du läser högt.

Kolla då och då att barnet ser sidorna.

Det är viktigt att du ser ditt barn också - iaktta

dess reaktioner och "lyssna" till vad barnet vill säga.

Att delta.

Ditt barn behöver kunna "småprata" om berättelsen,

svara på frågor och ställa egna.

Kom ihåg att ta god tid att fundera över och

prata om berättelsen.

Barnet kan behöva sin egen kommunikationskarta

eller pratapparat för att kunna peka ut personer

och situationer i berättelsen.

Det är också bra om barnet får möjlighet att ta i,

hantera och kanske till och med bläddra i boken.

Berättelsen kan få barnet att tänka på egna

erfarenheter.

Du kan omöjligen gissa vad det kan vilja

säga - de behöver ett kommunikationsverktyg.

När du ställer frågor: Ställ inte bara sådana som kan

besvaras med ja eller nej.

Urtrist! Försök komma på frågor som hjälper

ditt barn att förstå vad som händer i berättelsen.

Det hjälper dessutom barnet att utveckla

sin kommunikationsförmåga.

Att koppla av tillsammans.

Sagostunde är ett tillfälle då du och dit barn kan

njuta av bara vara tillsammans.

Fler ideér.

Ditt barn med tal- och språksvårigheter är egentligen

precis lik alla andra barn när gäller att läsa sagor och berättelser.

Men ditt barn kan behöva speciell hjälp för att ha

glädje av böcker. Barn behöver tid och verktyg

för att kunna kommunicera.

Detta kommer till nytta senare, i skolan, när de

ska lära sig att läsa själva.

Om jag verkligen brydde mig om dig,

skulle jag se dig i ögonen när du talar till mig.

Skulle jag tänka på vad du säger,

 snarare än vad jag ska säga när du slutat.

Skulle jag höra dina känslor tillsammans med dina ord.

Om jag......

Skulle jag lyssna utan att försvara mig.

Skulle jag höra utan att bestämma om du har rätt eller fel.

Skulle jag fråga dig varför och inte bara hur och när och var.

Om jag......

Skulle släppa in dig bakom mitt yttre.

Skulle jag berätta för dig vad jag hoppas, drömmer, fruktar och lider av.

Skulle jag berätta när jag gjorde bort mig och när det gick bra för mig.

Om jag......

Skulle jag skratta med dig men inte åt dig.

Skulle jag tala med dig men inte till dig och jag skulle

veta när det är tid att vara tyst.

Om jag......

Skulle jag inte klättra över dina murar, skulle jag vänta utanför

tills du släppte in mig genom porten.

Skulle jag inte låsa upp dina hemligheter,

skulle jag vänta tills du gav mig nyckeln.

Om jag......

Skulle jag älska dig i alla fall och jag skulle be om det bästa

du kan ge och försiktigt dra fram det ur dig.

Om jag......

Skulle jag lägga handboken åt sidan, lämna mina lösningar hemma,

föreställningen skulle upphöra och vi skulle vara oss själva.

Det är med Genus är ju så inne just nu.

Men jag har inte förstått varför om jag skall

vara ärlig,

 tycker väl att man har jobbat så hela tiden.

Med att inte göra skillnad på pojkar och flickor,

men det är ju vad jag tycker, skulle någon observera

mig i mitt arbete och t.ex filma så att jag får se så

skulle jag kanske tänka om,

 men som det är nu så tycker jag som sagt att iaf jag har arbetat

att det skall vara lika mellan könen.

Men här kommer några frågor som man kan fundera på om man är osäker.

Hallen:

* Hur bemöts pojkar och flickor när de kommer till förskolan?

* Vilka barn får mest hjälp av de vuxna?

* Vilka barn är alltid först ut på gården?

Matsituationen:

* Hur är barnen placerade under måltiderna?

Varför?

* Vilka barn sitter ni vuxna bredvid?

* Vilka barn får mest uppmärksamhet från de vuxna?

Leken:

* I vilka rum befinner sig pojkar och flickor?

* Vad leker pojkar och flickor med?

* Leker barnen i könsuppdelade eller blandade grupper?

Sagostunden:

* Vilka böcker läser ni för barnen?

* Vad handlar de om och hur skildras pojkar och flickor?

* Vilket kön har böckernas huvudkaraktärer?