Alla inlägg under februari 2011
I februari år 1997,
vi åker skridskor och slår i rumpan,
jag och du!!
På med vantar,
på med halsduk och luva.
Annars får vi både hosta och snuva.
ATTJO!!
Prosit!!
Lille Bobby var den ende sonen till en småbrukare
som bodde utanför staden på en landsväg.
Bobbys mamma tog hand om huset och Bobby far tog hand om gården,
och Bobby själv, som inte var så stor,
hjälpte dem båda så mycket han kunde.
Det var ensamt på gården,
speciellt när hans far och mor båda var upptagen på jobbet,
men pojken tyckte om musik och hans far
tar en dag hem en fiol till honom, som han snart lärde sig att spela.
Och snart så blev fiolen hans ständige följeslagare.
En dag som det var som varmast så bestämde pappa och mamma sig
för att köra sin vagn till staden för att sälja sina smör och ägg.
Medan de var borta så var Bobby ensam.
"Vi kommer inte vara tillbaka förrän sent på kvällen, sade hans mor,"
Men jag har lämnat dig ett fat med bröd och mjölk till din kvällsmat,
och du måste vara en snäll pojke och roa dig med din violin
tills vi återvänder. "
Bobby lovade att vara snäll och se efter huset,
och så for hans far och mor iväg med vagnen och körde iväg till staden.
Pojken var inte helt ensam,
för den stora svarta katten låg på golvet i köket,
och den lilla gula hunden som skäller på vagnen som körde iväg,
och de stora bruna korna i hagen vid bäcken.
Djur är ofta mycket bra sällskap,
och Bobby kändes sig inte alls lika ensam som han skulle gjort
om det inte funnits någon levande varelse i huset.
Dessutom hade han en del arbete att göra i trädgården,
dra upp ogräs som växte tjockt, så han gick in i trädgården
och började med sin uppgift.
Den lilla hunden gick för att titta på vad Bobby gjorde,
han satte sig bredvid Bobby och spetsade öronen och viftade på svansen
och verkade ha ett stort intresse för ogräsrensning.
Då och då rusade han iväg för att jaga en fjäril eller skälla
på en skalbagge som kröp genom trädgården,
men han kom alltid tillbaka till pojken och höll sig nära..
Och katten, som ansåg det ensamt i den stora, tomma köket,
nu när Bobbys mamma var borta,
kom gående i trädgården och lade sig på en väg i solskenet
och lättjefullt såg på pojken när han arbetade.
Hunden och katten var goda vänner, och hade bott tillsammans så länge
att de inte brydde sig att kämpa mot varandra.
Ibland så försökte Towser, som den lilla hunden hette, reta kitty,
då var han mycket busig,
men när katten satte ut sina vassa klor och visade tänderna, Towser,
som var en klok liten hund, som snabbt sprang iväg,
och så lyckades de komma överens på ett vänligt sätt.
Nu började det vara färdigt med rensandet och samtidigt s
å sjönk solen bakom skogskanten och den nya månen kom upp i öster.
Och nu kände Bobby att han var hungrig och gick in i huset
för att hämta sin maträtt av bröd och mjölk.
"Jag tror jag tar min kvällsmat ner till bäcken, sade han till sig själv,
och sitter på gräset medan jag äter.
Och jag ska ta min fiol också,
och spela på den för att fördriva tiden tills mor och far kommer hem. "
Det var en bra idé, för nere vid bäcken var det svalt och behagligt,
så Bobby tog sin fiol under armen och bar sin maträtt av bröd och mjölk
ner till den bank som sluttade till kanten av bäcken.
Det var snarare en brant bank,
men Bobby satt på kanten och placera sin violin bredvid honom,
lutade mot ett träd och började äta sin kvällsmat.
Den lilla hunden hade följt i hälarna,
och katten kom också långsamt gående efter honom,
och medan Bobby åt satt de på vardera sidan om honom
och såg allvarligt in i hans ansikte som om de också var hungriga.
Så han kastade en del av brödet till Towser,
som tog tag i den ivrigt och svalde den i ett ögonblick.
Och Bobby lämnade lite av mjölken i skålen till katten, också,
och hon kom lättjefullt upp och drack den,
och slickade både skål och sked tills ingen droppe av mjölken var kvar.
Då Bobby plockade upp sin fiol och började spela några
av de vackra melodier han kunde.
Och medan han spelade såg han månen stiga högre och högre
tills det avspeglades i den släta, stilla vatten i bäcken.
I själva verket kunde Bobby inte berätta som var det enklaste att se,
månen på himlen eller månen i vattnet.
Den lilla hunden låg stilla på ena sidan av honom,
och katten mjukt spinnande på den andra,
och till och med en brun ko lockades av musiken
och vandrade nära tills hon surfade på gräset vid kanten av bäcken.
Efter en tid, när Bobby hade spelat alla låtarna han visste,
lade han fiolen bredvid sig, nära där katten sov,
och sedan lade han sig ner på marken och började tänka.
Det är mycket svårt att tänka länge på en drömsk
sommarnatt utan att somna,
och mycket snart så började Bobbys ögon slutna sig
och han glömde hunden och katten och kon och fiolen.
Och medan han drömde,
satte katten sig upp och gäspade och sträckte på sig,
och började sedan vifta sin långa svans från sida till sida
och titta på månen som återspeglades i vattnet.
Men fiolen låg precis bakom henne, och när hon sin svans,
drog hon den mellan strängarna på fiolen, där den fångats snabbt.
Sedan gav hon sin svans ett ryck och drog fiolen mot trädet,
som gjorde ett högt ljud.
Detta skrämde katten mycket,
och hon visste inte vad det var med sin svans,
började hon att springa så fort hon kunde.
Men fortfarande satt violinen fast hennes svans,
och vid varje steg hon tog så blev det ett sådant
oväsen att hon skrek av skräck.
Och i sin förskräckelse så sprang hon rakt mot ko,
som ser en svart sträck komma mot henne och höra ljudet från fiolen,
blev också rädd och gjorde ett sådant hopp för att komma ur vägen
att hon hoppade rakt över bäck,
hoppa över den plats där månen lyste i vattnet!
Bobby hade vaknat av allt buller,
och öppnade ögonen i tid för att se ko hoppa,
och till en början tycktes honom, att hon faktiskt hade
hoppat över månen på himlen, istället för den i bäcken.
Hunden var glad över den plötsliga spänningen som orsakas av katten
och sprang skällande och dansande längs stranden,
så att han nu slog mot skålen, och se!
Den gled ner på marken, med bär och sked,
och föll med ett plask i vattnet i bäcken.
Så snart Bobby återhämtat sig från sin förvåning
så sprang han efter katten, som hade sprungit till huset,
och när han kom dit så låg fiolen på marken,
det hade till sist kommit bort från kattens svans.
Han undersökte den noga, och var glad att hitta den
och att den inte var förstörd.
Sen var han tvungen att gå över bäcken och köra tillbaks
kon över den lilla bron,
och så måste han rulla upp ärmen och ta upp skålen och skeden
som låg i vattnet.
Sedan gick han tillbaka till huset och tände en lampa,
och satte sig att skriva ett ny melodi innan hans far och mor återvände.
Katten hade återhämtat sig från sin förskräckelse
och låg stilla under köksbordet och Towser satt på golvet flämtande,
med munnen vidöppen,
och det såg komiskt ut så att Bobby trodde
att han faktiskt skrattade åt hela händelsen.
Och dessa var ord till melodin som Bobby sammansatte den natten:
Hej, Diddle, Diddle,
Katten och fiol,
Kon hoppade över månen!
Den lilla hunden skrattade
För att se sådan sport,
Och skålen sprang iväg med sked!
Bjuder er på några känslokort som jag har gjort
med bilder på smileys från clipart.
Av: Maria Ersson.
Bilder från clipart.
Att busa är roligt men man måste också tänka
på en viktig grej att inte alla kanske tycker det är okej
och då måste man acceptera detta.
När man busar så ska det inte gå ut på att vara dum
mot personen du busar med.
Alla ska tycka buset är roligt för det
är inte kul om någon blir ledsen.
Tänk därför igenom noga hur du busar
och vem du busar med.
Några tips på bra och roliga bus.
Vattenfontänen.
Du behöver:
En tejprulle.
Så gör du:
Tejpa en bit tejp över vattenkranen
i köket eller på toaletten.
Så busar du:
Nästa gång någon använder kranen kommer vattnet
att spruta åt alla håll och kanter.
Cornflakesregnet.
Du behöver:
En sax.
En kartongbit.
Ett flingpaket.
Så gör du:
Töm cornflakespaketet på flingor.
Du kan hälla upp flingorna i en bunke.
Klipp sedan ett hål i botten på paketet.
Glöm inte att klippa hål i plastpåsen också.
Håll sedan kartongbiten över hålet och fyll
upp paketet med flingorna igen.
Ställ försiktigt tillbaka paketet i skafferiet
och dra sakta bort kartongbiten.
Så busar du:
Nästa gång någon plockar fram flingorpaketet
kommer alla flingor att rasa ut på golvet.
Ett tips är att göra buset på en helg
så att det finns tid att städa upp efteråt.
Ketchupsprutet.
Du behöver:
En tom ketchupflaska i plast.
Rött garn.
Ett gem.
Så gör du:
Klipp en lagom lång bit av garnet.
Ungefär 70 centimeter blir npg bra.
Knyt fast gemet på en sida av garnet.
Trä den andra delen av garnet genom ketchupkorken
och knyt sedan en knut så att inte garnet kan åka igenom.
Skruva fast korken på flaskan.
Så busar du:
När ni ska äta mat och alla sitter vi bordet
går du och hämtar din ketchupflaska.
När du sedan ska spruta på maten råkar du istället
spruta på någon som sitter vid bordet.
Garnet kommer då att komma flygande och se ut som ketchup.
Mjölköveraskningen.
Du behöver:
Ett tomt mjölkpaket.
Vatten.
Så gör du:
Fyll det tomma mjölkpaketet med vatten
och ställ i kylskåpet.
Du kan även färga vattnet med karamellfärg
så att det ser lite otäckt ut.
Så busar du:
Vänta på att någon är sugen på mjölk.
När de får vatten i glaset kommer de att bli väldigt förvånande.
Om vattnet dessutom är färgat i en otäck färg
kommer personen verkligen bi förskräckt.
Här kommer den andra sagan som jag har gjort av bokmärken.
Bokmärkena är från Dinseys Nalle Phu och jag själv
har gjort texten efter bilderna.
Nalle Phus pekbok.
1. Nalle Phu älskar honung.
2. Nalle phu ha många kompisar som heter
Tiger, Ior och Nasse m.m
3. Nalle Phu, Tiger och Nasse gör många roliga saker.
De leker i snön, tittar på stjärnorna och går på utflykter.
4. Här åker Nasse skridskor.
5. Medan Nalle Phu åker i ett däck.
6. Och Tiger leker doktor.
7. Här leker Nalle Phu och Nasse tillsammans.
8. Nalle Phu hittar en tom honungsburk och planterar en blomma i den.
9. Och här sitter Nalle Phu och luktar på blommorna
och vilar efter denna långa dag efter att ha lekt hela dagen
med sina kompisar.
De tre små grisarna.
En gång i tiden fanns det tre små grisar,
som hette Peter, Patty och Penny,
som lämnade sin mamma och pappa för att se världen.
Hela sommaren, strövade de genom skog och mark,
spela spel och ha roligt.
Ingen var lyckligare än de tre små grisarna,
och de lätt blev vän med alla de träffade.
Var de än gick, fick de ett varmt välkomnande
och behövde aldrig oroa sig för var de skulle sova.
Men när sommaren gick mot sitt slut insåg de att folk
hade börjat förbereda sina hem för vintern.
De tre små grisarna beslutade att även de behövde
ett eget hem för att hålla dem säkra och varma över vintern.
Peter, den första lilla grisen, var den äldsta av de tre.
Han beslöt att bygga en koja av halm.
"Det tar bara en dag!
Då går jag ha kul och spelar, säger han entusiastiskt.
De andra höll inte med.
"Det är för bräckligt, sade de ogillande, men Peter vägrade lyssna.
Patty var den andra lilla grisen
(född 3 minuter efter Peter och 4 sekunder före Penny).
Hon beslutade att ett hus av halm skulle vara alltför kallt under vintern
Så hon gick ut på jakt efter kvistar och trä för att bygga sitt hus.
"Klonk! Klonk! Klonk!"
Det tog henne två dagar att spika sitt hus av trä.
Patty slutade, såg på hennes hus och tänkte för sig själv,
"Ja ..., det är lite vingligt och kanske är det inte mitt allra bästa jobb ...
men det är tänkt att det ska vara varmt i vinter."
Penny tyckte inte att huset såg tillräckligt starkt ut
för att stå upp mot vind, regn eller snö.
Peter retade, Patty för att hon hade slösat bort en hel dag för
att söka efter trä när hon kunde ha haft roligt att spela med honom.
Patty vände och sa:
"Det tog bara en extra dag.
Nu kan jag gå och ha kul och spela."
Penny var den yngsta av de tre och den som minst tyckte om att spela.
Men hon mindes vad hennes mamma och pappa
hade lärt henne när hon växte upp.
Hennes pappa sa alltid till henne,
"Vi förväntar oss inte att du ska vara perfekt Penny."
Och hennes mamma sa alltid,
"Vi är alltid stolt över dig så länge du har gjort ditt bästa jobb."
Så Penny suckade och tänkte:
"Det kommer att ta tid, tålamod och hårt arbete för att bygga en säker,
varm, komfortabelt hus.
Jag har aldrig gjort det förr och jag är lite nervös,
men jag ska göra mitt allra bästa jobb! "
Penny gick till biblioteket och tog fram några böcker om att bygga hus.
Hon tillbringade två hela dagar att läsa böckerna innan hon beslöt
att ett hus av tegel skulle vara det bästa valet.
Penny tillbringade ytterligare en hel dag att samla in förnödenheter.
En dag för att lägga grunden. En annan att hälla cement.
Ännu en att stapla tegel och ytterligare fyra att sätta på taket och måla.
Bara hon såg till att hon gjorde sitt bästa,
hon bestämde sig för att ta några dagar till att bygga
några mysiga trämöbler att sätta i sitt hus av tegel.
När hon var klar med sitt hus,
hade två veckor gått och bladen utanför hade tagit på sina höstfärger.
Penny såg på sitt lilla hus med stolthet.
Visst, skorstenen var lite krokig och färgen hade droppat lite här och där,
men Penny visste att hon hade gjort sitt allra bästa jobb
och var ganska stolt över vad hon åstadkommit.
Peter, Patty och Penny spenderade nästa dag för att spela.
De två äldre grisarna retade Penny för att hon hade slösat bort
hela hösten för att bygga hennes hus
(och Peter kunde inte låta bli att påpeka att även efter allt detta arbete,
hade Penny inte ens lyckats få i skorstenen rakt!)
Men Penny var nöjd med de val hon gjort när hon satt framför sin
mysiga eldstad varje natt.
Peter var inte alls lika bekväm i sitt hus av halm.
Den kalla nattluften smög sig in snabbt.
Peter hade inte tagit sig tid att bygga en säng så han kröp in i
hörnet på en kulle av det överblivna halmen.
När solen gick upp nästa morgon så önskade Peter att han hade
tillbringat lite mer tid på sitt hus.
När han funderade vad han skulle göra för frukost
hörde Peter en knackning på dörren.
"Vem där?" Peter frågade ... Det var väldigt tidigt för en besökare.
Peter hade inte varit den enda som undrarde om frukost.
En stor, hungrig varg hade vandrat genom skogen.
Han hade inte ätit på ett tag och en trevlig ung gris
var precis den typ av frukost han var sugen på!
"Kom ut!" sa vargen, det vattnades i hans mun.
"Jag vill prata med dig!"
Peter kan ha varit lite lat, men han var inte dum.
"Jag stannar hellre där jag är, svarade han.
"Kom ut nu!" skrek vargen häftigt.
Nej, jag kommer inte ut, sa Peter.
”Då kommer jag att knuffa , puffa och blåsa på dit hus”
hotade vargen som blåste med all sin makt,
så det blev bara en hög av huset.
Peter sprang så fort han kunde till sin syster Patty hus.
Patty hade hört oväsen.
Hon sprang till dörren, råkade mosa en skalbagge som satt vid hennes säng.
Hon borstade tappert de två spindlarna som hade byggt nät innanför
dörrkarmen, på sin väg och drog upp dörren för sin bror.
Vargen sprang efter Peter och skrek
"Kom ut och lek med mig!"
precis som dörren slog igen i hans ansikte.
Nej, vi stannar här, sa Patty.
”Vi vill inte leka”!
”Då ska jag knuffa,puffa och blåsa på ditt hus",
skrek vargen blåste med all sin makt.
Och trähuset knakade och gnisslade och föll sedan som ett korthus.
Peter och Patty sprang ut och var halvvägs till Pennys hus innan
den sista kvisten hade träffat marken.
Penny hörde dem, tog en sista titt på krokiga skorstenen,
korsade fingrarna och smällde igen dörren.
"Kom ut hit, nu!
Jag vill ha min frukost, brummade vargen,
som inte brydde sig om att låtsas längre.
”Nej, savarade Peter, Patty och Penny.
”Då ska jag knuffa, puffa och blåsa på ditt hus,
skrek vargen som blåste med all sin makt
Men ingenting hände.
Vargen drog ett ännu djupare andetag och blåste igen.
Och igen!
Men Pennys hus av tegel med den krokiga skorstenen
och droppande färgen var hennes allra bästa jobb
och det skulle inte falla ner oavsett hur mycket vargen blåste.
Efter alla hans knuffningar och pustande var vargen ännu hungrigare
än han hade varit till att börja med och han var inte på väg att ge upp.
Han klättrade försiktigt upp på en närliggande stege
och klättrade upp på taket.
Innan Peter, Patty och Penny visste vad som hände,
började vargen att glida ner i skorstenen!
"Usch!" ropade Peter.
"Vi är toast!" snyftade Patty.
"Bacon, faktiskt!" jämrade Penny.
Men långsamt insåg de tre små grisarna att vargen på något sätt
hade fastnat på vägen ner i skorstenen.
När Penny förstog vad som hänt, började hon att fnissa nervöst.
"Jag tror att han fastnade i krokiga delen av min skorsten!"
Peter nickade med misstro, hoppade upp och kastade lite ved på brasan.
Patty tog tag i tändstickor och startade en brand.
Det tog inte lång tid för de tre små grisarna att höra ångestfyllda vrål
av vargen när han klättrade tillbaka upp genom skorstenen.
Lågorna slickade hans håriga päls och svansen blev en brinnande fackla.
"Aldrig igen! Aldrig mer ska jag gå ner en skorsten, skrek han,
när han försökte släcka elden i hans svans.
Sedan sprang han iväg så fort han kunde.
Samma dag, så lånde både Peter och Patty bibliotekets böcker
om hur man bygger ett tegelhus.
Penny gjorde sitt bästa för att ge dem lite instruktioner
och Peter visade sina systrar hur man målar utan att det droppar
(trots allt var han den äldsta av 3 hela minuter).
Vargen återvände en gång för att ströva omkring i grannskapet,
men när han fick syn på tre krokiga skorstenar,
mindes han den fruktansvärda smärtan av en bränd svans
och han lämnade staden för gott.
Nu är vi trygg och lycklig, sa Penny till sin bror och syster,
"Inga fler som arbetar för idag ...
Kom låt oss gå ut och leka!"
En grön treklöver,
i morgondaggen,
Så kom en till.
Och så var det två.
Två gröna treklövrar,
växande under ett träd;
Så kom en till.
Och så var det tre.
Tre gröna treklövrar,
genom stugan dörren;
Så kom en till.
Och så var det fyra.
Fyra gröna treklövrar,
nära en bikupa
Så kom en till.
och så var dom fem.
Fem små treklövrar,
ljusa och smaragdgrönt,
Tänk på all lycka
dessa treklövrar kommer att medföra.
Med detta material kan barnen träna färger och kroppsdelar.
Antingen med magneter bakom och sätta upp på magnettavla.
Eller som en bordsaktivitet.
Låt dom lägga ansikten, mössor tröjor och byxor
som dom vill och se hur det blir.
Bra om dom lamineras först så håller dom i evigheter.
Av: Maria Ersson.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 |
23 |
24 |
25 |
26 | 27 | |||
28 | |||||||||
|