Mariaslekrum

Alla inlägg den 2 oktober 2011

Av Maria - 2 oktober 2011 20:44


Maila mig om ni vill ha fabeln.

mariaslekrum@live.se


Av Maria - 2 oktober 2011 20:24

Blomsterdrottningens dotter.

(Saga från Rumänien).


Det var en gång en prins som
bodde med sin far, kungen, i ett stort slott.

De bodde förstås inte där ensamma – hundratals tjänare,

 riddare, soldater, kockar, smeder, trubadurer,

narrar, livläkare och munkar
levde också innanför slottsmurarna.

Här fanns allt som prinsen
någonsin skulle kunna önska sig.

Men, som alla unga män
längtade han ändå ut i världen.

En dag tog han avsked av sin far och gav

 sig iväg för att söka rätt på lyckan,

vad det nu kunde vara.

När han ridit ett bra stycke
kom han till ett brett dike.

Hans häst tog ett skutt
över, men innan han hann fortsätta

 på sin färd hörde han någon ropa på honom.

Det var en liten gumma som satt i diket med ett knippe ris.

 

”Vill den unge herrn vara så
snäll att hjälpa en gammal gumma ur diket,

där hon råkade ramla i
mörkret häromkvällen?” undrade hon.

 Prinsen klev genast ned från sin häst,

 Lyfte upp gumman med riset och satte henne i sadeln istället.

Gumman visade honom vart de skulle gå

 och snart hade de kommit fram till hennes lilla stuga.

 

”Vänta ett ögonblick så ska du få något för besväret”,

sa gumman och försvann in i sin stuga.

Strax kom hon ut igen med en
liten silverbjällra i handen.

”Du är en mäktig prins, men samtidigt är du godhjärtad

och stannar för att hjälpa de som är svagare än du själv”,sa gumman.

”Skulle du vilja ha den vackraste kvinnan i världen till din fru?”

”Vem skulle inte vilja det?” undrade prinsen

och blev genast väldigt intresserad.

”Då ska du gifta dig med blomsterdrottningens dotter.

”Det blir i och för sig inte lätt att få tag på henne,

ty hon är fången hos en grym drake.

Men ta den här lilla bjällran med dig

och du kommer att få hjälp när du har bekymmer.

Ring en gång, så kommer örnarnas kung till dig.

Ring två gånger så kommer rävarnas kung till dig.

Ring tre gånger kommer fiskarnas kung till dig,

och bättre hjälpare än dessa tre kungar

finns inte under solen.”

Gumman räckte prinsen bjällran och därmed försvann både hon

och stugan i tomma intet.

Prinsen förstod nu att gumman varit en mäktig fé i förklädnad.

 

Prinsen reste vidare i världen för att hitta draken

som höll blomsterdrottningens dotter fången

och det blev en lång och svår färd.

Först dog hans häst och själv blev han utsvulten och frusen,

 då hans kläder till slut började falla sönder.

En dag kom han till en liten koja vid vägkanten.

 Utanför satt en rysligt gammal gubbe och rökte på sin pipa.

”Det är inte så att farbror har hört talas om draken som håller

blomsterdrottningens dotter fången?” undrade prinsen.

”Nej, det kan jag inte säga att jag har”, svarade gubben.

Men gå en bit nedåt vägen så kommer du till min fars koja.

Fråga honom istället.”

 

Prinsen gick vidare och kom efter ett år till en ny koja.

Där utanför satt en ännu äldre och skrynkligare gubbe.

 ”Det är inte så att farbror känner till draken

 som håller blomsterdrottningens dotter fången?” undrade prinsen.

 ”Aldrig hört talas om”, muttrade gubben.

 ”Men fortsätt nedför den här vägen så kommer du till min fars koja.

 Han vet nog.”

 

Så prinsen vandrade vidare
och kom efter ett år till ännu en koja.

Utanför den satt den äldsta, skrynkligaste, torraste gubbe prinsen sett.

 ”Det är inte så att farbror vet var man hittar draken som håller

blomsterdrottningens dotter fången?” undrade prinsen.

 ”Jodå, den uslingen bor högst upp på bergstoppen där”,

 gnällde gubben och pekade med ett knotigt finger

 mot ett svart berg en dagsfärd bort.

 ”Draken har just påbörjat sitt år av sömn.

 Han är nämligen vaken ett helt år, sen sover han ett helt år.

 Men om du vill träffa blomsterdrottningens dotter
ska du klättra upp på berget bredvid.

Där bor nämligen drakens mor och hon håller en bal varje kväll

 där blomsterdrottningens dotter alltid dansar.”

 

Prinsen tackade gubben hjärtligt och gav sig av mot bergen.

 Det tog honom en hel dag att vandra upp till

det palats där drakens mor bodde,

men till slut stod han inför de väldiga portarna.

 Knappt hade han hunnit knacka förrän  sju hemska drakar dök upp
och frågade ilsket vad han ville.

 ”Jag har hört så mycket om drakens mors skönhet

och godhet att jag gärna vill träda i hennes tjänst”, ljög prinsen.

 Sådant fagert tal roade drakarna så de släppte in honom.

 När prinsen fick se drakens mor där hon satt på sin diamanttron

 höll han på att svimma av fasa,

 för ett så gräsligt vidunder hade han inte kunnat föreställa sig

ens i sina värsta mardrömmar.

 

Drakens mor var vårtig, fjällig, taggig och hade tre huvuden.

Prinsen vågade inte tänka på hur hennes son, draken, kunde se ut.

”Varför har du kommit hit?”frågade drakens mor med en röst

som lät som hundra korpars kraxande.”

Jag är betagen av er skönhet
och godhet och vill gärna tjäna er om jag kan”,

förklarade prinsen. ”Nåväl,
om du vill tjäna mig måste du först
visa att du är duglig.

 I tre dagar ska du ta ut min märr på ängen

nedanför berget, men om du inte för hem henne oskadd varje kväll

kommer jag att äta upp dig!”

Prinsen lovade att göra sitt bästa och gick sedan och lade sig,

 Ty han hade ju haft en ganska ansträngande dag.

 

 Nästa morgon gick prinsen till palatsets stall och hämtade märren.

De gick nedför den stig som ringlade sig kring berget tills de nådde ängen.

Men knappt hade prinsen släppt lös märren förrän hon var spårlöst försvunnen.

För ett ögonblick greps han av djup förtvivlan,

 men så mindes han den lilla silverbjällran han fått av gumman.

 Den plockade han nu fram och ringde med den en gång.

Med ens hörde han ett susande i luften och örnarnas kung

 landade bredvid honom.

”Jag vet vad du vill ha hjälp med”, sa örnarnas kung.

 ”Du letar efter drakens märr och henne lär du inte hitta,

för hon har gömt sig uppe bland molnen.

Men jag ska kalla på mitt folk och tillsammans ska vi jaga fram henne.

” Så lyfte örnarnas kung mor molnen

 och strax var himlen alldeles svart av fåglar.

 Snart hade de skrämt fram märren som snällt hoppade ned på jorden igen.

 

När kvällen föll red prinsen tillbaka till drakarnas palats

 och ställde märren i stallet.

Drakens hemska mor var mäkta förvånad.

 ”Du har lyckats med din uppgift idag och som belöning

ska du få gå på min bal i natt.”

Så svepte hon prinsen i en mantel av koppar och ledde

in honom i en stor sal där en massa drakar dansade.

Men han fick också syn på blomsterdrottningens dotter bland dem.

 Hon var verkligen den vackraste av kvinnor.

Hennes hud var som rosor och liljor och hennes klänning

var vävd av de skönaste blomster.

 Prinsen bjöd genast upp henne till dans och berättade vem han var.

 ”Jag har kommit för att rädda dig härifrån”, viskade han.

 Den vackra flickan tittade allvarligt på honom och sa:

”Om du lyckas med att föra tillbaka märren alla tre dagarna

 ska du be om hennes föl som belöning för din möda.”

Prinsen lade hennes ord på minnet och tog farväl

av flickan när balen drog mot sitt slut.

Följande morgon ledde han ner märren för berget till ängen,

 precis som dagen innan.

Och på samma sätt försvann märren när han släppte lös henne.

Då plockade han fram den lilla silverbjällran och ringde i den två gånger.

På ett ögonblick stod rävarnas kung bredvid honom och sa:

 ”Jag vet vad du vill ha hjälp med.

 Du letar efter drakens märr och henne lär du inte hitta,

 för hon har gömt sig i ett kaninbo under marken.

 Men jag ska kalla på mitt folk och tillsammans ska vi jaga fram henne.”

 Strax kryllade hela ängen av rävar som sprang runt

 och snokade med sina långa näsor.

 Efter en stund fick de upp ett spår och flera av dem

försvann ner i ett litet hål i marken.

Det dröjde inte länge förrän märren kom farande upp

ur ett annat hål med hela skocken av rävar efter sig.

 

Prinsen tackade rävarnas kung och när skymningen föll

vände han tillbaka till drakarnas palats och ställde märren i stallet.

 Den här gången fick prinsen en silvermantel av drakens

mor och blev återigen visad in i balsalen.

 Där mötte han blomsterdrottningens dotter,

 Som förstås var glad över att se honom helskinnad.

När de dansade tillsammans viskade hon i hans öra:

 ”Om du lyckas i morgon också, så ta med dig fölet

och möt mig efter balen på ängen.

 Då flyr vi tillsammans!”

 

Nästa morgon gick prinsen till ängen med

märren och släppte henne som vanligt.

Precis som de tidigare dagarna försvann hon spårlöst,

men prinsen litade på sin lilla silverbjällra och

ringde i den tre gånger.

Genast plaskade det i en bäck bredvid honom

och fiskarnas kung stack upp huvudet.

 ”Jag vet vad du vill ha hjälp med”, sa fiskarnas kung.

”Du letar efter drakens märr och henne lär du inte hitta,

 för hon har gömt sig någonstans här i bäcken.

 Men jag ska kalla på mitt folk och tillsammans
ska vi
jaga fram henne.”

 Så försvann fiskarnas kung ned i vattnet och snart började hela bäcken

koka av fisk som plöjde genom vattnet.

 Efter en stund kom märren farande upp ur bäcken.

Prinsen tackade fiskarnas kung och när skymningen föll

vände han tillbaka till drakarnas palats och ställde märren i stallet.

 

 Drakens mor var mäkta nöjd med hans arbete och sa till honom:

”Du är minsann en tapper och listig yngling och jag tar dig gärna i min tjänst.

Du har gjort dig förtjänt av en riktig belöning.

Säg vad du vill ha och du ska få det!”

 Så prinsen bad om att få märrens föl,

 Vilket drakens mor gav till honom utan att blinka.

Därtill fick han en mantel av guld och blev som

de tidigare kvällarna insläppt på drakarnas bal.

Han dansade med blomsterdrottningens dotter som han brukade

 och de sa inte mycket till varandra,  för de visste att mycket
stod på spel den natten.

 Innan balen var slut slank de iväg åt varsitt håll

 för att inte väcka någon uppmärksamhet.

 Prinsen gick till stallet och hämtade fölet och blomsterdrottningens

dotter gick till sitt rum för att hämta varma kläder.

De möttes på ängen nedanför berget

och satte upp tillsammans på fölet,

som gav sig iväg i vindens fart.

 

Men det dröjde inte länge förrän drakens mor

märkte att de bägge ungdomarna var försvunna.

Hon räknade ut vad som hade hänt

och samlade rasande ihop alla sina drakar

för att sätta efter dem.

 

Men först väckte hon sin son draken,

 som blev riktigt grinig över att inte få sova färdigt sitt hela år.

Men när han fick höra vad som hänt blev han ännu argare

och fällde ut sina milsvida vingar för att fara efter rymlingarna.

Blomsterdrottningens dotter visste vägen hem och prinsen

styrde med van hand fölet över alla stup, floder och berg.

Plötsligt hörde de ett fasligt oväsen bakom sig och när flickan

 tittade över axeln såg hon alla drakarna komma farande

som ett stort svart moln av fasa.

Hon kunde nästan känna deras brännande andedräkt i ryggen

och visste att snart skulle odjuren vara alldeles inpå dem.

 Men strax kunde de skymta blomsterdrottningens slott

vid horisonten och flickan ropade:

 ”Mor, mor!

Kalla på alla dina barn att hjälpa oss!”

När ekot av hennes röst hade nått slottet märkte

prinsen att något underligt hände på marken.

Alldeles bakom dem reste sig en mur av alla sorters växter.

Den höjde sig långt upp till himlen och innehöll

både blommor med starka dofter och tistlar med långa taggar.

Drakarna brakade rakt in i väggen av växter och blev hängande där.

 Några stack sig rysligt på tistlarna medan andra nös

 förskräckligt av blomsterdoften,  som lukade riktigt illa i
deras fula nosar.

Längre än så kom inte drakarna, men prinsen och flickan fortsatte

 fram till slottet vid horisonten.

 

 Blomsterdrottningen var så klart överlycklig att få se sin dotter igen

och flickan var glad över att få komma hem.

Men hon förklarade också för sin mor att hon och prinsen älskade

varandra och att hon nu ville leva med honom.

”Jag ger dig gladeligen min dotter till dig

som hustru”, förklarade blomsterdrottningen.

”Men en ask måste du få veta.

Om sommaren är hon din,

 men när vintern kommer måste hon återvända
till mig 
och bo i mitt palats i underjorden.

 När våren sedan kommer kan hon gå till dig igen.

Så måste ni leva era liv.”

 Detta gick både dottern och prinsen med på

 och de bägge återvände till prinsens kungarike,

 där de firade ett stort och pampigt bröllop.

 Hela sommaren levde de i stor lycka och när vintern kom tog
blomsterdrottningens dotter avsked

 av sin man för att resa till sin mors slott.

Och så kom och gick hon varje år,

 men trots detta levde hon och prinsen lyckliga hela sina liv.


-------------------------------------------------------------------------


Bilder finns.

Maila mig om ni vill ha materialet.

mariaslekrum@live.se


Av Maria - 2 oktober 2011 08:00

Riket av Crested.


Krönariket är en berättelse olikt alla andra sagor. Det är en enkel historia,
men med en värdefull läxa:  skönhet är inte bara på
utsidan, utan som i detta fall, inuti.


Berättelsen börjar med födelsen av två kungliga barn, alla på sitt eget rike.
När pojken föddes fick han en gåva av en fe: intellekt,

men på bekostnad av hans utseende. Han namngavs Riket av Crested.
Prinsessan var begåvad med skönhet på bekostnad av hennes duktighet.


När barnen växte upp var de båda ledsna. Riket eftersom han var så ful,
och prinsessan (som inte har något namn) på grund av folks
reaktion när de fick reda på hur dum flickan var.

En dag hade prinsessan flytt in i skogen och där
satt hon
och grät när Riket träffade henne.
Riket tröstade prinsessan och hon blev mindre ledsen.
Tja, hon såg förvånad på den fula unga mannen
som presenterade sig som Riket av Crested.

Riket gjorde så att prinsessan skrattade så att bägge glömde sin oduglighet,
och hon fick ett infall och sa att hon ville gifta sig med
honom
eftersom han gjorde henne lycklig.
Samtidigt kände hon av sin dumhet 
för så ska ju inte en prinsessa säga. 
Men Riket sa att han gav henne ett år av hennes förslag
och se då om han verkligen ville gifta sig med henne.

Prinsessan kom tillbaka till sitt slott och alla var förvånad över den förvandling
som ägt rum. Inom kortast tid var nyheten om den vise prinsessan
och i hela riket kom prinsar från när och fjärran och ville äkta prinsessan. 
Men ingen av dem kunde fängsla henne så som
den märkliga pojken i skogen, som Riket av Crested,
fast de var ju ingen annan medveten om.

Ett år senare så var alla i slottet mycket upptagen,

kockarna var upptagen med att laga den bästa maten och baka det bästa brödet.
Prinsessan undrade vad som pågick.

"Det är ett bröllop, prinsessan."


Och plötsligt kom prinsessan på vad de hade lovat för ett år sedan.
Men Riket var så ful, att hon inte kunde gifta sig med honom?
På sätt och vis hade ju inte hon någon intelligens heller, 
tänkte hon när hon gick där i skogen för att träffa Riket av Crested.

Prinsessan sa att hon verkligen inte kunde gifta sig,
men när Riket sa till henne att hon skulle hålla sitt ord,
kände prinsessan att detta var den man som
hon ville gifta sig med, hur ful han än var. 
Och utan att tänka på det, sa hon ja.

Det lilla ordet blev ett oväntat resultat.
Plötsligt såg prinsessan en av de trevligaste, smartaste, 
snyggaste man hon någonsin hade sett.
Prinsessan gifte sig med Riket av Crested.

Skönhet kombinerat med intelligens,
vad mer kan man tänka sig?


      

Maila mig om ni vill ha materialet.

mariaslekrum@live.se


Presentation

Lite fakta om mig.

Hej, Maria heter jag och är en tjej som är glad och gillar humor och änglar i massor.
Pyssel och datorn tar mycket av min tid.
Och framför allt barn. Jag jobbar som barnskötare på förskola på en småbarnsavdelning och jag älskar mitt arbete.
Jag är en änglamamma till min lilla dotter Ida och jag är mamma till min underbara dotter Tilde. Familjen är mitt allt. Här på bloggen så kommer jag att dela med mig av mitt material som jag har i arbetet. Och så kommer det en liten dikt då och då också. Hoppas att ni kommer att trivas här på min blogg. Skriv gärna om ni undrar över något.
Min mail är mariaslekrum@live.se

Rosa bandet

Följ mig på facebook

Följ mig via bloglovin.

bloglovin

Lämna gärna ett tassavtryck.

Google Översätt

Facebook

Klocka

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3
4
5 6
7
8 9
10 11 12 13
14
15 16
17
18
19
20
21
22 23
24
25 26 27 28
29
30
31
<<< Oktober 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Mina små rum.

Inspirationbloggar

Mina nära och kära.

Räkneverk

  • besöksräknarebesöksräknare
  • free counters

Vädret i Njurunda.

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se