BARNINTERVJU FÖR YNGRE BARN.

1. Vad heter du?

2. Hur många år är du?

3. Var bor du?

4. Vad heter din mamma och pappa?

5. Vad heter dina syskon? ( Om det finns syskon).

6. Vad leker du med inne på förskolan?

7. Vad leker du med ute på förskolan?

8. Vad heter dina kompisar på förskolan?

Visst ökar högläsningen i sig ditt barns nyfikenhet till skriftspråket,

 och ger ett ökat ordförråd och stimulerar fantasin

 men högläsningen kan göra så mycket mer för ditt barns

 språkliga utveckling.

Några saker ni kan tänka på vid högläsning tillsammans med ert/era barn kommer här:

* Sitt intill barnet så att barnet ser texten och bilderna

(barnet upplever närheten som trygg vilket är en av förutsättningarna för inlärning).

* Följ gärna med i texten med fingret och samtala om bilderna

och textens innebörd och form, ställ gärna frågor till barnet och besvara barnens funderingar

(det är här i samtalet och när vi följer med i texten med fingret

vi kan rikta barnet mot skriftspråket, barnet lär sig läsinrikting, ordbilder,

meningsbyggnad m.m vilket underlättar kommande läsinlärning).

* Lägg ribban lite högre, språkligt, när ni väljer bok att läsa med barnet

(vilket kan ge upphov till samtal under läsningen).

* Låt barnet vända blad (barnet lär sig bokens rytm).

* Läs med inlevelse, använd olika röster och miner

(detta skapar rätt stämning och fångar in barnet och får barnet intresserad,

även de yngsta behåller koncentrationen längre).

Visst tar ovanstående högläsning lite längre tid men det är inte mängden text

som är viktig utan det är hur man gör under högläsningssituationerna

som kan vara språkstimulerande, läs hellre färre sidor och samtala mer om innehållet.

En språkstimulerande miljö innehåller bland annat:

* Vuxna som är goda läsförebilder läser både för egen del men även för sitt barn,

de besöker även biblioteket tillsammans med sitt barn

(barnet får en positiv förebild de kan identifiera sig med och imitera i sina lekar

och visar samtidigt att det är viktigt med goda läsvanor).

* Böcker för både barn och vuxna, skrivmaterial, skriftbilder med namnet

på olika saker tillgängligt för barnet (väcker nyfikenhet och inbjuder barnet till att självt

utforska och använda skriftspråket).

* Låt barnet vara med och skriva inköpslistor, vykort och dylikt

(barnet blir uppmärksammad på att skriftspråket som kommunikationsform

är situationsberoende och inte knuten till här och nu).

Lycka till med högläsningen både i hemmet och på förskolorna.

När man jobbar med dokumentation så finns det en hel del fallgropar.

 Man riskerar t ex att fotografera mängder med bilder

 där barnen är glada och gulliga men glömmer bort

 att det inte är ett fotoalbum man ska göra utan en dokumentation.

Och i den fallgropen föll vi i mitt förra arbetslag kan jag säga,

 vart på tok för mycket bilder.

Så vi började tänka om och eftersom jag inte jobbar kvar där nu

 så vet jag faktiskt inte hur de har fortsatt sitt arbete.

Men det var bra att vi gjorde om,

 man måste fundera varför vi gör detta.

 Kan ju säga att där jag har börjat arbeta nu

 så gör de precis som vi började med när vi gjorde om

så jag kan säga att det blir bara att fortsätta på det vi

 påbörjade på mitt förra jobb.

Vissa föräldrar tyckte på mitt "gamla ställe" att varför har vi gjort om,

 det var ju så fint med det där albumet osv.

 Men det är ju bara att förklara för dom hur vi tänker,

 de kan ju inte ha med sig 5 pärmar från sin förskoletid

 när de slutar på förskolan.

 Det dom var orolig för var att kommer vi verkligen

 att se deras barn nu då vi inte knäpper kort som vi hade gjort.

När jag tar foton så försöker jag tänka på att ta foton

 som visar på en process, en utveckling,

 något som barnet nyss lärt eller visar intresse för,

hur barnet t ex löser ett problem osv.

 Jag fotograferar också sånt vi gör t ex skapande aktiviteter

 och vill då att bilden t ex visar hur barnet håller i penseln eller kritan.

 Jag strävar inte efter att barnet ska titta in i kameran

 utan jag vill snarare fånga det som sker.

 Dessa foton som vi tar är väldigt värdefulla för oss i dokumentationen.

För att få så bra kort som möjligt så tänk på att gå nära,

 undvik helst att zooma, gå hellre nära med kameran.

 Tänk lite på bildkompositionen dvs försök att få lagom med luft

 ovanför huvudet och på den sida av kortet som barnet tittar åt.

 Tänk också på att inte beskära bilden genom

 att kapa den t ex i knäleden, halsen osv.

 Belysningen är viktig, är du inne får du räkna med att ta blixtfoton,

 men det gör inte så mycket,

 men kanske gör de kameran lite långsammare om du vill

 ta många foton i följd (blixten behöver laddas upp mellan korten).

 Undvik att ta kort i motljus, det gör oftast att kortet blir för

 mörkt och att det blir svårt att se några detaljer i bilden,

 tar du kort i motljus bör du använda blixt för

 att kompensera detta.

Jag själv älskar att jobba i publischer med kort,

 det finns så mycket att göra i detta program.

Men såna där "glada goa barn", där barnet lite uppställt får

 uppmaningen att titta i kameran och se glad ut, såna  bilder då?

 Klart att vi tar sådana också, men de får inte bli ett mål i sig.

 Det finns en poäng att ta sådana kort också,

 vi tar t ex sådana kort och använder i vissa bildspel

 där vi presenterar barnen,

 då är det roligt att ha härliga kort där barnen skrattar.

 Men det är de andra korten som visar på lek och fantasi,

 problemlösning, motorik, koncentration, engagemang

och intresse som vi försöker fånga hela tiden,

 det är de vi får påminna oss om att ta,

 de andra korten får man ändå.

För att få fotona hanterbara så finns det en poäng i att sortera

upp dem i olika mappar märkta med t ex namn, termin

och år samt aktiveter.

 Jag har skapat mappar med följande namn: innelek,

 utelek, tema, skapande, samling, matsituation, jag kan, rörelse

 och motorik.

 Sen kan det bli fler mappar allt utifrån de kort som tas

och det behov som uppstår.

 Vill man så finns det programvara som man kan använda där

 man kan ge varje bild "taggar" ungefär som etiketter

 och därmed göra dem lätta att hitta och att söka efter,

 då kan samma bild finnas med i flera olika mappar...

Bildspel är ett trevligt sett att presentera det man gjort idag

 eller under den här veckan.

 Det brukar vara uppskattat av både barn och föräldrar.

 Bildspel ger ofta många naturliga tillfällen till samspel

 och diskussion och därmed så blir dessa bildspel

också en pedagogisk dokumentation.

 Enklaste och snabbaste sättet att göra bildspel

 är helt enkelt att använda sig av datorns bildvisningsprogram,

 då kan du snabbt bara lägga bilderna i en mapp

 och sen starta bildspelet.

 Vill man kombinera bild och text kan man t ex

 använda sig av i t ex power point.

 Det är enkelt att jobba med men tar mer tid än ett vanligt bildspel.

 Dock kan det vara väl värt mödan och tiden att göra en

 power point presentation av barn och verksamhet

 inför t ex ett föräldramöte.

En annan grej vi brukar göra är att filma barnen och visa på ett

 föräldramöte t.ex och det är alltid uppskattat kan jag säga.

Kommer att skriva här senare hur vi gjorde när det blev ett fotoalbum

och sedan när vi gjorde om och det blev riktig dokumentation.

Varför vi började tänka om var att vi var på en studiedag om portfolie

och det finns även en bok som heter "Mer portfolie i förskolan" och det är därifrån vi fick vårt nya tankesätt.