Det var en en liten gumma, som bodde i ett litet hus, alldeles för sig själv.

Hon var alltid glad och lycklig. Hon hade bara ett stort bekymmer.

Hon kunde aldrig komma ihåg var hon hade lagt sina saker.

"Om jag lägger glasögonen i den här tekannan,

 så kommer jag säkert ihåg var jag gjorde av dem" sa hon.

Men när hon skulle ha glasögonen,

 hade hon glömt bort var hon hade lagt dem,

och hon måste leta överallt i hela huset,

 innan hon kom ihåg att hon hade lagt sin stickning

 i fågelholken utanför verandan.

"Jag förstår inte hur jag kunde glömma bort en sån plats" sa den lilla gumman.

"Ja,ja nästa gång får väl jag försöka fundera ut en ännu bättre plats".

Nästa gång hittade hon stickningen faktiskt-men lite för sent!

Hon hade lagt dem i ugnen.

En dag bestämde hon sig för att fara till marknaden.

Hon tog på sig sin bästa klänning och sin fina hatt,

hon gick ut ur huset,

stängde dörren och låste den.

"Jaha, var ska jag lägga nyckeln nu tro" sa hon.

Hon tänkte och tänkte.

"Nu vet jag" sa hon, "jag lägger den i blomkrukan".

Hon gick bort till sin lilla gamla, gamla bil.

"Jag kanske glömmer bort vilken blomkruka jag la nyckeln i" tänkte hon.

"Jag får nog lov att ställa blomkrukan på något särskilt ställe".

Och så tog den den lilla gumman blomkrukan

 och ställde den i en trälåda på veranda.

Men jag kanske glömmer bort vilken låda det var" tänkte hon.

"Jag måste nog ställa lådan annanstans så jag kommer ihåg den".

Lådan var tung, men den lilla gumman lyckades

 ändå kånka ut med den på gården.

Så ställde hon ner den bredvid ladugårdsdörren.

Hon såg sig omkring.

Där fanns en massa andra lådor också.

"Jag kommer nog aldrig ihåg vilken låda det är" sa hon.

"Jag måste nog ställa den på ett annat ställe".

Hon lyfte upp lådan igen och ställde den baktill på en gammal kärra,

som stod i vagnboden.

"Det där kommer jag säkert ihåg" sa hon.

Hon gick och satt sig i sin gamla höga bil.

Men så började hon tänka igen.

"Tänk om jag glömmer bort det där med kärran" tänkte hon.

Det är nog bäst att jag tar kärran med mig.

Och så drog hon ut kärran ur vagnboden

 och band den bakom den gamla bilen.

Men bilen orkade inte dra kärran.

"Jaha, då tar jag inte bilen då. jag sätter mig i kärran" sa hon.

Och kan du tänka dig!

Hon kom ihåg att hon brhövde en häst!

Hon gicki till grannen och lånade en häst.

Hon tog med sig den hem och selade på honom

 och spände honom för kärran.

Och så hoppade hon upp i kärran själv.

Hon smackade åt hästen, och så bar det av mot marknaden.

Det tog ganska lång tid att komma in till staden,

och när hon äntligen kom fram, var det alldeles fullt med människor,

som också skulle på marknaden.

"Jag undrar var jag ska binda hästen" sa den lilla gumman.

"Och jag undrar hur i all världen jag ska bära mig åt för att komma ihåg

 var jag ställde honom".

Den lilla gumman såg ut över marknadsplatsen på alla tälten,

karusellerna, gungorna och människorna.

"Jag tror faktiskt inte att jag bryr mig om det här, när allt kommer omkring" sa hon.

"En sån röra! Kors i all sin dar,

jag skulle bara tappa bort mig själv"!

Den lilla gumman vände hästen och klapprade hemåt.

Hon tyckte att det skulle bli underbart att se sitt lilla rara hus igen,

 och hon längtade efter en härlig kopp kaffe

 i sitt trevliga lilla kök med blommor i fönstret.

Hon ställde in hästen i ladugården i båset bredvid kon och gav dem båda lite hö.

Sedan stängde hon dörren och skyndade sig fram till huset.

"Å, kära hjärtanes!

Nyckeln" sa gumman.

"Var var det jag la nyckeln"?

Hon tänkte och tänkte.

Till sist kom hon ihåg blomkrukan.

Blomkrukan, "Ja" sa den lilla gumman.

"Nu kommer jag ihåg!

Men var var blomkrukan"?

Den lilla gumman tänkte och tänkte igen.

Till slut kom hon ihåg trälådan.

Men trälådan stod naturligtvis inte på plats på verandan!

Då kom hon ihåg att hon hade ställt den i kärran.

"Javisst" sa hon,

"Så dum jag är".

Hon sprang in i vagnboden.

Där stod kärran, och på kärran stod lådan,

och i lådan stod blomkrukan.

Och i den fanns det en krukväxt med blommor,

lite jord, en liten mask och ingenting annat.

Ingen nyckel!

INGEN NYCKEL!

"Å Å Å Å", sa den lilla gumman.

"Å å å å! Jag kanske stoppade den i fickan,

innan jag började undra var jag skulle gömma den!

Och kan du tänka dig- det var just vad hon hade gjort!