Stor låga följer ofta liten gnista.

Dante 

Vår herre har skapat nötterna, men han har inte knäckt dem.

Goethe

Ju mer jag tänker på saken, 

dess tydligare tycks det mig att livet är till helt enkelt för att levas.

Goethe

Gud har givit dig ett ansikte och du själv skapar dig ett annat.

Shakespeare

Lyckan är en dröm och lidandet verklighet.

Voltaire

Den som inte kan hata kan inte heller älska.

Voltaire 

I mitt land så hamnar vi i fängelse först och sedan blir vi president.

Nelson Mandela

Om du talar med en man i ett språk han förstår, 

går det till hans huvud. 

Om du pratar till honom på hans eget språk går det till hans hjärta.

Nelson Mandela

När vi låter vårt eget ljus lysa, 

ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma.

Nelson Mandela

Att spela obetydlig förbättrar inte världen. 

Det finns ingenting upplyst med att förminska sig för att andra inte ska känna sig osäkra.

Nelson Mandela

Vad vi fruktar mest är inte att vi är otillräckliga. 

Vår djupaste rädsla är att vara omåttligt kraftfulla. 

Det är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer mest.

Nelson Mandela

 En söt nyckelpiga att göra nu i sommar.

Kram.

//Maria.

Fick ett hjärta från Oskar när han skrev om sorg.

Så jag tog hjärtat därifrån och tänkte berätta vad jag

går och bär på för någon sorg.

Lite vet ni väl redan om ni har läst min presentation.

Men om vi börjar från början så har jag fått flera missfall,

4 närmare bestämt. Gick länge med två graviteter innan missfallen.

1995 började vi med IVF och tredje försöket lyckades,

tror inte ni kan förstå vilken lycka det var.

9/9-96 blev jag gravid och fick ju inte reda på

det förrän i slutet av september.

I början av oktober börjar jag att blöda

och åkte ut och in sjukhuset på mödravården

och tog ultraljud men allt var okej,

men jag blev sjukskriven och sängliggande.

De kunde inte förklara då varför jag blödde

men senare så sa de att de trodde att det var två

foster och att jag fick missfall på ena och att

kroppen jobbade så här.

Själv kunde jag inte kliva upp utan att det rann som

att man öppnade en kran och lika plötsligt som det började

så slutade det den 13/12-96.

For ändå ut och in på ultraljud, själv var jag ju jätteorolig

så lyckan gick ju över till att jag var så orolig, givetvis

var vi fortfarande lyckliga men oron tog överhanden för oss.

 13/2-97 var jag till vårdcentralen här på orten till

barnmorskan,

 då har jag så högt blodtryck och det hade jag ju också

 känt av i ca tre veckor tidigare kunde ju knappt gå upp för trappen.

Får åka in till sjukhuset direkt de kollar hjärtljuden och de är lite ojämna

och lite fostervatten hade jag också så jag blir kvar där över natten.

På lördagmorgon kommer de in till mig på rummet och säger att jag måste upp till Umeå.

 Och de kan inte svara hur detta kommer att gå.

Ringer L-A han kommer in och får köra efter ambulansen för jag måste ha en sköterska med mig för mitt blodtryck var så högt så det

 var fara för mitt liv också.

 Får ligga där uppe i tre dagar och får en spruta varje dag

 för att stärka Idas lungkapacitet,

 när tredje dagen kom så gjorde de kejarsnitt på mig

 och vi fick en dotter som fick heta Ida.

 Jag fick ligga på Iva i tre dygn för jag höll på och strycka med.

 Andra dagen får jag åka upp med sängen på avdelningen

 med för tidigt födda barn och där ligger

världens sötaste och bedårande tjej,

 och så liten hon var hon föddes i vecka 26

 och vägde bara 436 gram,

 hon skulle ju ha vägd det dubbla.

Hon skulle ha kommit på nationaldagen men föddes då den 18/2

 istället för att jag fick havandeskapsförgifning.

 De gjorde hjärnröntgen på henne och allt var bra

 och de kollade hennes lungor och ena lunga låg kapaciteten på 92%

 och den andra 86% så det var ingen fara sa de.

Vi fick 75% chans på att hon skulle klara detta och 25% på att

 det inte skulle gå vägen.

Och vi blev så glada men det gick ju upp och ner hela tiden,

 vi satt hos henne så mycket som möjligt,

 de fick säga åt oss att vi måste vila för att klara av detta.

  Ett problem var att hon inte fick igång magen,

 de stoppade in slangar bak i stjärten för att få ut det här

 första ljusgula bajset, men det ville sig inte.

 Men så vid dag nio så började hon att inte tillgodo göra sig syresättningen,

 de fick öka hela tiden och till slut fanns inget mer att göra.

28/2 döpte vi henne på sjukhuset för då hade vi fått reda

 på att hon inte kommer att klara sig.

 Och den 1/3 somnade hon in på mitt bröst,

 och de fick övertala mig länge för jag var så rädd,

 att tog vi ut henne från kuvösen så dog hon ju

 men tog jag inte ut henne så tänk om hon skulle klara sig

 och tog jag ut henne så hade jag ju dödad mitt barn,

 det var så jag tänkte men samtidigt så ville ju jag också

 att hon skulle få somna in hos mig.

 Så de fick övertyga mig ett tag där att det var det bästa för henne

att få somna in och höra mina hjärtslag samtidigt.

 Men jag grät hela tiden och L-A grät

 och vi hörde hennes sista andetag,

och läkaren kom och lyssnade och bekräftade att hon var död.

 Jag bad, han att göra något,

snälla sa jag hjälp till, går det inte att göra något.

Just nu rinner mina tårar så jag ser inte ens skärmen.

Jag fick ju ha henne en stund  hos oss.

  Senare på dagen for vi till barnens hus och köpte dockkläder

 som hon skulle ha på sig,

hon var ju så liten så det var svårt att få tag i så små kläder.

 Sen tvättade vi henne och klädde på henne och vi fick ha henne

 en stund på rummet.Sen tog de henne.

Och när vi for därifrån och hem till Sundsvall

så ville jag ju ta med henne i våran bil,

 jag tyckte ju att vi kunde ju fara in med henne är hemma på sjukhuset

 men det fick man inte utan hon skulle åka ner med bårbil

 några dagar senare.

Och känslan när vi for därifrån och lämnade henne

 så skrek jag och grinade i bilen,

 L-A fick stanna flera gånger för att trösta mig.

Han stackarn hade ju lika stor sorg som jag

 men han fick hålla undan sin sorg för att trösta och stötta mig.

Och det kan jag säga er att det här är min/vår sorg och kommer

för alltid att vara.

Men så hände något så lyckligt i vårat liv,

vi fick en till underbar tjej som vi for ner och hämtade i Kina.

Vi blev adoptivföräldrar till en helt underbar tjej.

Vi for ner till Kina den 2/1-02 och kom hem den 16/1,

 vi var borta i tretton dagar.

 Tänk er så lyckliga vi var och är och vi kunde ha åkt på stört när vi fick barnbeskedet den 18/11-01.

 Men då skulle vi ju vänta enda till den 2/1 innan vi fick åka iväg,

 det var totyr.

 På hemresan så åkte L-A på blodförgiftning så han blev kvar i Danmark

 i en vecka och sen när han kom hem fick han läggas in här hemma.

 Det tog lång tid för han att återhämta sig från denna blodförgiftning,

 han var sjukskriven i 2 år och han höll också på att strycka med där.

Men det här med barn så brukar jag tänka så här att allt som händer för ju också något gott med sig.

Förstå mig rätt nu vi saknar Ida något så gränslöst men vi har även fått en till underbar tjej.

Så vi är föräldrar till två underbara tjejer.

Och jag är mamma till två barn.

För hade inte detta hänt så kanske inte Tilde fanns hos oss nu och det skulle ju inte heller vara som det skall för hon hör hemma här och ingen annanstans. Det är som jag har gått och burit på henne också och det finns inget annat som existerar för hos.

Nu har ni fått veta om min sorg och glädje och under denna tid som jag har skrivit så har jag gråtit så otrolig men jag vill ändå prata av mig och jag vet att det finns fler därute som har gått igenom samma sak.

Så ni får gärna höra av er om ni vill prata av er.

Kram.

//Maria.

Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål, 

måste jag först finna henne där hon är och börja just där. 

Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mera än vad han gör, 

men först och främst förstå det han förstår. 

Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, 

så beror det på att jag är fåfäng och högmodig 

och egentligen vill bli beundrad av den andre istället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför 

den jag vill hjälpa och därmed måste jag förstå 

att detta med att hjälpa inte är att vilja härska UTAN ATT VILJA TJÄNA!

Kan jag inte detta, så kan jag inte heller hjälpa någon.

Text av Sören Kirkegaard, Dansk filosof!

Ont krut förgås inte så lätt.

Otack är världens lön.

Osvuret är bäst.

Ont ska med ont fördrivas.

Om kvällen får den late brått.

Om en blind leder en blind, så faller de båda i gropen.

Tjena på er!

Idag har det inte varit bra.

Jag har en väldans huvudvärk och nu på eftermiddagen fick vi åka½till akuten med L-A han fick njurstensanfall igen.

Imorgon ska vi upp till Umeå för han skall spränga dessa stenar

som är två stycken och varje sten är 4 mm.

Det var ju bestämt sen två veckor tillbaka att han skulle upp till Umeå

så det är ju typiskt att detta skall hända då dagen före.

Han fick smärtstillande sprutor idag när vi kom in så

nu sover han sött iallafall.

Vi var ju upp i januari och då hade han tre stenar och fick bara bort en då.

Och de två som är kvar har blivit större och nu är läkaren orolig att de ska växa ihop med varandra för då blir det ju en som är på 8 mm. Och

de ligger så nära varandra.

Nu ska jag ta något för min huvdvärk och gå och lägga mig,

har inte varit in nästan något på några andra bloggar idag

men ha överseende med detta.

Jag besöker er imorgonkväll när jag har kommit från Umeå.

Kram.

//Maria.

P.s Det är lite rörigt nu på bloggen

för jag håller på och göra om bland

kategorierna.

Bara så ni vet, och jag orkar inte göra klart nu.

Det finns ju många sätt att få våra medmänniskor 

att må lite bättre. 

Vi har ju alla begåvats med många gåvor vid vår födelse, 

och då är det väl meningen att vi ska använda dom också?

Här får ni några exempel:

LYSSNA: Men du måste verkligen LYSSNA, inte avbryta,

inte dagdrömma, inte tänka på vad du själv ska svara. Bara lyssna.

TILLGIVENHET: Var generös vid rätt tillfälle med kramar, kyssar,

klapp på axeln och hålla någon annans händer. 

Låt dessa små handlingar uttrycka din kärlek 

och omsorg om din familj och dina vänner.

SKRATTA: Klipp ut skämtteckningar och roliga historier 

och sprid till andra. Denna gåva uttrycker: 

jag älskar att skratta tillsammans med dig!

SKRIVET MEDDELANDE: Det kan vara ett enkelt, tack för hjälpen, 

eller en hel dikt. 

Ett kort handskrivet meddelande kanske blir ihågkommet 

i ett helt liv eller till och med kan ändra en annan människas liv.

EN KOMPLIMANG: Ett rakt och ärligt, du klär så fint i rött, 

du gjorde ett mycket bra jobb, eller det smakade jättegott, 

kan få någon annan att växa.

GÖRA NÅGON EN TJÄNST: Ta för vana att varje dag göra en tjänst 

åt en annan människa.

ENSAMHET: Det finns stunder då vi inte vill något annat 

än att vara ensamma. 

Respektera dessa tillfällen.

GLATT SINNELAG: Det enklaste sättet att må bra 

är att uttrycka ett vänligt ord till en annan människa. 

Det är verkligen inte svårt!

-Okänd författare-

Nu är det kokta fläsket stekt.

Nu är måttet rågat.

Nu går skam på torra land.

När katten är borta dansar råttorna på bordet.

När nöden är som störst är hjälpen som närmast.

Nära skjuter ingen hare.

Nöden har ingen lag.

Nöden är uppfinningarnas moder.

Nya kvastar sopar bäst.

När den rike magrar, dör den fattige.

När fan blir gammal blir han religiös.