Tjena på er!

Ja, då är hösten här vare vi vill eller inte,

bara gilla läget som sagt.

Men det känns i luften att att hösten är här en speciell

doft och gradantalet på termometern bevisar

ju ocks å det.

Kan ju berätta att jag gillar hösten,

september kan vara så fin också oktober

så jag möter denna årstid med glädje.

Tilde har haft det bra idag och tyckt det

har varit jättekul att träffa allihopa igen.

Men hon var glad att få komma hem när skolan slutade idag.

Igår var det svårt att somna för all spänning för idag,

 vi gick och la oss runt nio och Tilde somnade trot om ni vill

men inte förrän klockan 00.24 då sov hon.

Kan tala om att nu är hon på väg att gå och sova,

hon är helt slut, och det är förståeligt.

Men nu är det slut för idag,

jag ska iallafal gå och lägga mig med Tilde och få henne att somna,

så får se om jag kommer in något mer idag.

Kram.

//Maria.

Nyss var det sommar och sunnanvinden smekte min kind.

 Sen kom hösten med kall och isande vind.

 Så kommer nordan,

 blåser bort alla blad och skakar ner all mogen frukt,

 det gör ingen människa glad.

 Men björkarna står så stolta med guldlockar i sitt hår

 och vi människor längtar redan till nästa vår.

 Men se på de vackra astrarna i sin färggranna höstrabatt.

Björnbären blir så söta efter en frostig natt.

Klarröda lyser rönnarnas bär och vi förstår

 att snart är vintern här. ur häftet.

Av:  Gunvor Emilson.

Tjena!

Då var det dax för skolan igen för Tilde imorgon börjar höstterminen.

Gosnuppan börjar i tvåan, gud vad tiden går fort.

Tycker inte det är länge sen vi fick henne,

men det är ju 7 år och 6 månder sen vi hämtade henne i Kina,

vårt andra underbaraste ögonblick i vårat liv.

Det första var när vi fick Ida men den glädjen övergick till sorg.

Så det går nästan inte att jämföra.

Tilde längtar och nu ikväll så har vi packat

ner kläder och mycket ombyten, det

ska alltid finnas. Och så har hon fått nu ryggsäck

och axelväska och tre nya pennfodral och nya pennor.

Rosa miniräknare har hon också fått.

Så nu är hon redo för en ny termin.

Jag själv börjar ju inte jobba förn den 2/9

 så jag har en och en halv vecka för mig själv nu,

 eftersom maken är inne på sin tredje vecka

att jobba efter semestern.

Tilde och jag har ju legat och myst och sovit länge på morgonen

men nu får jag klara mig själv imorgon och jag kommer att

längta ihjäl mig ju.

Men huvudsaken är ju att hon tycker det är roligt

att börja igen, och det tycker vi också att det

är bra att komma igång med vardagen igen.

Hoppas att det blir en bra höttermin nu bara för alla,

imorgon är det fyra månader kvar till julafton så

det kommer nog att springa iväg.

Sov gott nu alla½så höres vi imorgon.

Kram.

//Maria.½

Poesi och visor är inte saker man hittar,

utan det är saker som hittar en,

och det enda man kan göra är att gå där de kan få tag på en.

- Nalle Puh-

När Du tror att Du inte har den minsta chans att få som Du vill,

får Du det inte heller.

 Men om Du tror på Dig själv,   

får du Exakt som Du vill, förr eller senare.

Så sant.......Tro på dej själv, tro på livet.

Det var en gång en fågel.

 Den hade vackert formade vingar och en glänsande,

färggrann och underbar fjäderdräkt.

Med andra ord, en varelse skapt för att flyga fritt på himlen,

till glädje för betraktaren.

En dag fick en kvinna syn på denna fågel och förälskade sig.

Hon stod och betraktade den flygande fågeln med häpet gapande mun,½bultande hjärta och ögon som glänste av sinnesrörelse.

Hon bad den komma och flyga med henne,

 och de flög omkring i skyn i fullständig harmoni.

Hon beundrade, vördade och lovprisade fågeln.

 Men så tänkte hon: den kanske vill flyga sin kos

och se några avlägsna berg!

Och kvinnan blev rädd.

 Rädd att aldrig mer känna detsamma för en annan fågel.

 Och hon blev avundsjuk, avundsjuk på fågelns förmåga att flyga.

Och hon kände sig ensam.

 Och hon tänkte: jag ska göra en fälla.

Nästa gång fågeln dyker upp kommer den inte att flyga bort igen.

 Fågeln, som också var förälskad, återvände nästa dag,

gick i fällan och blev instängd i en bur.

Varje dag betraktade hon fågeln.

Där var föremålet för hennes kärlek,

 och hon visade den för sina väninnor, som sade:

 - Men du har ju allt.

 En märklig förändring började emellertid äga rum:

 eftersom hon nu hade fågeln och inte längre behövde fånga

 dess uppmärksamhet började hon tappa intresset.

 När fågeln inte längre kunde flyga och uttrycka meningen

 med sitt liv började den sakta tyna bort,

tappa lystern i fjäderdräkten och blev ful

och kvinnan såg den knappt längre,

 hon tänkte bara på att ge den mat och hålla buren ren.

 En vacker dag dog fågeln.

 Hon sörjde djupt och tänkte på den hela tiden.

 Men inte på buren, hon kom bara ihåg dagen när hon såg

den för första gången, då den glad flög bland molnen.

 Om hon gav akt på sig själv skulle hon märka

 att det som grep henne så starkt hos fågeln var friheten,

 energin hos vingarna när de rörde sig, inte den fysiska kroppen.

 Utan fågeln förlorade också hennes liv mening,

 och döden kom och bultade på hennes dörr.

 - Vad gör du här? frågade hon döden.

- Jag har kommit för att du åter ska få flyga med fågeln i skyn,

 svarade döden.

 Om du hade låtit den komma och flyga bort som den ville

 skulle du älska och beundra den ännu mer;

 nu däremot, behöver du mig för att finna den igen.

Jag är din ständige följeslagare

Jag är din största hjälpare eller din största börda

Jag kommer att knuffa dig framåt eller dra ned dig i ett misslyckande

Jag är helt och hållet i ditt våld.

Hälften av det du gör skulle du lika gärna kunna lasta över på mig

och jag kommer att göra det snabbt och korrekt

Jag är lätt att jobba med, du måste bara vara bestämd mot mig

Visa mig exakt hur du vill ha någonting gjort

och efter ett par lektioner kommer jag att göra det automatiskt.

Jag är alla stora människors tjänare och tyvärr,

 alla misstags tjänare också

De som är vinnare, har jag gjort till vinnare

De som är förlorare, har jag gjort till förlorare

Jag är inte någon maskin,

men jag arbetar med en maskins precision

såväl som med en människas intelligens.

Du kan använda mig för profitens skull

eller använda mig för undergångens skull

Det spelar ingen roll för mig.

Ta hand om mig, träna mig, var bestämd mot mig

och jag kommer att lägga världen för dina fötter

Var mild mot mig och jag kommer att förgöra dig

Vem Jag är,,,,,,,,,,

VANAN.

Varje sekund i livet är ett nytt och unikt ögonblick,

 ett ögonblick som aldrig kommer åter...

Och vad lär vi våra barn?

 Vi lär dem att två plus två är fyra

 och att Paris är Frankrikes huvudstad.

 När ska vi dessutom lära dem vad de är??

 Till varje barn borde vi säga: Vet du vad du är?

 Du är ett underverk. Du är unik.

 Under alla år som gått har det aldrig funnits ett annat barn

 som har varit som du,

 som har haft dina ben, dina armar, dina flinka fingrar,

 ditt sätt att röra sig.

 Du kan bli en Shakespeare, en Michelangelo, en Beethoven.

Du har förutsättningar för vad som helst.

Ja, ett underverk är du.

 Och när du blir stor kan du då tänka dig att göra någon annan illa,

någon som är ett underverk, precis som du?

Du måste kämpa för att göra världen värdig sina barn.

 Vi måste kämpa för det.