Hur mycket älskar du mig? frågade den lille pojken sin mamma 

medan hon stoppade om honom i sängen.

Det var en lek som han fick henne att leka varje kväll 

men han lät henne aldrig vinna.

Jag älskar dig 85 miljoner, triljoner mil till solen och tillbaka 

var den lille pojkens vanliga utmaning på hennes förklarade kärlek.

Men den här kvällen var hon utmattad. 

Utmattad efter en dag som började redan klockan tre på morgonen 

då hon tröstade honom efter en mardröm.

Utmattad efter att ha lagat frukost, 

lunch och middag och efter att ha städat undan alla hans leksaker 

som hon ständigt trampade på med sina blåslagna fötter.

Utmattad efter en dag som inte innehöll så mycket tid 

så att hon ens hann duscha.

Hon tittade in i sin sons ögon, 

samma ögon som hon var för evigt tacksam över att ha varit med att skapa.

Hon strök bort håret från hans panna 

så att hon kunde andas in skönheten hos denna magiska skapelse. 

Och medan hon tittade på honom på ett sätt som bara mödrar kan 

log hon och sa:

Du kommer aldrig att förstå hur mycket en mamma kan älska sitt barn. 

Om du blev påkörd av en bil och fastklämd så skulle jag finna styrkan at

 lyfta undan den för dig,

Om du behövde hjälp och jag hade brutna ben 

så skulle jag finna ett sätt så jag kunde springa till dig.

Om du var hungrig och jag inte hade ätit på en vecka så skulle jag 

ge dig min enda måltid.

När du vandrar omkring i världen 

vandrar mitt hjärta med dig. Vad du känner, känner jag.

Jag känner att du är lycklig genom det sätt du håller min hand.

Jag hör ditt hjärta viska när du är rädd. 

Jag vet vad du tänker genom att se in i dina ögon.

Den lille pojkens ögon blev vidöppna 

och för en gångs skull hade han ingen utmaning åt henne.

Av: Vivian Glyck.

En mor ser ned på sitt nyfödda barn,

det blev en dotter.

Hon ligger intill hennes bröst,

röd och så liten och hjälplös

men vackrast i världen!

En mor tänker:

Hon ska inte göra om min misstag!

Denna fullkomliga varelse ska skyddas från allt ont!

Kunde barnet tala då skulle det säga:

Men mamma, låt mej göra mina misstag,

annars blir de inga misstag!

De måste genomlevas,

inte bara höra berättas!

Kväv mej inte med din ångest!

Då måste jag gå igenom mina misstag med trots

och då klarar jag inte krisen när den kommer.

För det gör den!

Och jag måste ha den

för att bli lika vis som du!

 Av: Birgitta L!

En son och hans pappa är ute och vandrar i bergen. 

Plötsligt ramlar pojken och slår sig. Aaaaaaaajjjj!!! ropar han. 

Till sin stora förvåning hör han sin egen röst upprepa Aaaaaaaajjjj!!! 

Nyfiket ropar han: Vem är du? 

Omedelbart får han svaret: Vem är du? 

Uppretad över svaret ropar han: Fegis! Han får svaret direkt: Fegis! 

Han tittar på sin pappa och frågar: 

Vad är det som händer? 

Pappan ler och svarar: Min son, lyssna här. 

Och sen ropar han till berget: 

Jag beundrar dig! Berget svarar direkt: Jag beundrar dig! 

Återigen ropar mannen: 

Du är en mästare! Rösten svarar: Du är en mästare!

Sonen är förvånad, men fattar inte riktigt vad som händer. 

Sedan förklarar pappan: 

Man kallar detta för eko, men i själva verket är det livet. 

Du får tillbaka allting du säger och gör. 

Vårt liv är helt enkelt en återspegling av våra handlingar.

Om du vill ha mer kärlek i världen, skapa då mer kärlek i ditt hjärta. 

Denna relation gäller för allt i livet, 

i alla aspekter av livet. 

Livet kommer att ge dig tillbaka allt det du givit det.

-OKÄND FÖRFATTARE-

En dag när våra barn blir stora nog för att förstå den logik

 som styr föräldrar ska jag tala om för dem att:

Jag älskade dig tillräckligt för att tjata, 

för att få reda på vart du skulle, 

med vem och hur dags du skulle komma hem.

Jag älskade dig tillräckligt för att låta dig snava, 

falla och misslyckas så att du lärde dig att stå själv.

Jag älskade dig tillräckligt för att hålla tyst och låta dig

själv upptäcka att din nyvunne vän var falsk.

Jag älskade dig tillräckligt för att stå och vaka över dig i

två timmar medan du städade ditt rum, 

ett arbete som hade tagit mig en kvart.

Jag älskade dig tillräckligt för att strunta i att alla andra får.

Jag älskade dig tillräckligt för att inte tolerera näsvishet och

dåligt uppförande.

Jag älskade dig tillräckligt för att tvinga dig tillbaka till

affären med en chokladkaka med ett bett och erkänna:

Jag har stulit den här.

Jag älskade dig tillräckligt för att räkna ut att du ljög om

att festen var föräldrar fri och sedan förlåtit dig för det efter

att ha konstaterat att jag hade rätt.

Jag älskade dig tillräckligt för att acceptera att du är den

du är och inte den jag skulle vilja att du var.

Men framför allt älskade jag dig tillräckligt för att säga nej

när du hatade mig för det. Och det var svårast av allt.

-Okänd författare-

Barn behöver gränser! 

En stor del av problemen som vi har idag, 

beror på att barnen inte har fått satta gränser hemifrån!

Nu är den ljuvliga sommaren här

med sina blommor

och kransar.

Se ängen lyser så grön

och där

leker barnen och dansar.

Innan jag blev mamma,

lagade jag och åt varm mat.

Jag hade kläder utan fläckar

Jag kunde sitta i lugn och ro och prata i telefonen.

Innan jag blev mamma,

sov jag så länge jag önskade,

och oroade mig aldrig över hur sent jag kom i säng.

Jag borstade mitt hår och mina tänder varje dag.

Innan jag blev mamma,

städade jag mitt hus varje dag.

Jag klev aldrig över leksaker.

Jag glömde aldrig texten till vaggvisorna.

Innan jag blev mamma,

oroade jag mig aldrig för om mina växter var giftiga.

Jag tänkte aldrig på vaccinationer.

Innan jag blev mamma,

hade jag aldrig kräkts på, bajsats på, spottats på,

tuggats på, kissats på,

ej heller blivit nypt av små fingrar.

Innan jag blev mamma,

hade jag fullständig kontroll över mina tankar, min kropp.

Jag sov hela natten.

Innan jag blev mamma,

hade jag aldrig hållit hårt i ett skrikande barn,

så att läkaren kunde ta prover och ge sprutor.

Jag blev aldrig härligt lycklig över ett enkelt leende.

Jag satt aldrig uppe sent och tittade på ett sovande barn.

Innan jag blev mamma,

hade jag aldrig suttit med ett sovande barn i famnen,

för att jag inte ville lägga ner det.

Jag kände aldrig mitt hjärta krossas i tusen bitar,

när jag inte kunde stoppa smärtan.

Jag visste aldrig att någonting så litet,

kunde påverka mitt liv så mycket.

Jag visste aldrig att jag kunde älska någon så mycket.

Jag visste aldrig att jag kunde älska att vara mamma.

Innan jag blev mamma,

visste jag inte hur det kändes att ha hjärtat utanför kroppen.

Jag visste inte hur speciellt det kunde kännas att mata en hungrig baby.

Jag kände inte till dessa band mellan en mamma och hennes barn.

Jag visste inte att någonting så litet kunde få mig 

att känna mig så betydelsefull

Innan jag blev mamma,

hade jag aldrig gått upp mitt i natten var tionde minut för att se 

att allt var bra.

Jag hade aldrig känt till värmen,

glädjen, kärleken, hjärtesorgen, undret eller tillfredsställelsen

över att vara en mamma.

Jag visste inte att jag var i stånd att känna så mycket …

innan jag blev mamma.

-OKÄND FÖRFATTARE-

Det var en gång en liten pojke som lätt blev arg. 

Hans pappa gav honom en näve full med spik 

och sa till honom att varje gång han blir arg 

ska han gå bakom huset och slå i en spik i staketet.

Första dagen slog pojken in 37 spikar. 

Efter några veckor lärde han sig kontrollera sin vrede 

och antalet islagna spikar minskade hela tiden. 

Han märkte att det är lättare att behärska sin vrede än 

att slå in spikar i ett staket.

Slutligen kom den dagen då pojken inte blev arg en enda gång. 

Han sa det till sin pappa och denne föreslog honom 

att dra ut en spik från staketet varje dag han inte blir arg alls. 

Dagarna gick och efter en tid kunde pojken tala om för sin pappa 

att det inte fanns en enda spik kvar i staketet. 

Då tog pappan pojkens hand och ledde honom till staketet. 

Där sa han till honom:

Det var bra gjort, min gosse, men titta på alla dessa hål. 

Det här staketet blir aldrig mera som det har varit. 

När du säger något i vredesmod lämnar det just sådana här ärr. 

Som om du skulle sticka in en kniv i en människa och dra ut den igen. 

Det spelar ingen roll hur många gånger du ber om förlåtelse, 

skadan är redan skedd. 

En skada orsakad av ett ovänligt ord gör lika ont som ett fysiskt slag.

Vänner är i själva verket väldigt sällsynta ädelstenar. 

De gör dig glad och stödjer dig i allt. 

De lyssnar till dig när du har bekymmer, 

berömmer dig och är alltid redo att öppna sitt hjärta för dig. 

Visa för dina vänner hur mycket du bryr dig om dem.

-OKÄND FÖRFATTARE-

Ilska är ju en känsla som vi måste våga känna också,

men det är bra om den försvinner fort, eller hur?

Den här texten är av Canfield och Hansen. 

Ur Chicken soup for the kid’s soul:

När jag gick på mellanstadiet, 

råkade jag i en häftig diskussion med en pojke i min klass. 

Jag har glömt vad det hela rörde sig om, 

men jag har aldrig glömt läxan jag lärde den dagen. 

Jag var övertygad om att jag hade rätt och att han hade fel, 

och han var lika övertygad om att han hade rätt och att jag hade fel.

Vår lärare bestämde sig då för att lära oss en väldigt viktig läxa. 

Hon tog fram oss och placerade oss framför klassen 

på varsin sida om katedern. 

Mitt på katedern fanns ett stort runt föremål. 

Jag kunde tydligt se att det var svart. 

Hon frågade pojken vilken färg föremålet hade. 

Vit, svarade han. 

Jag kunde inte tro mina öron, han sa att föremålet var vitt, 

det var ju svart! 

Det blev ytterligare en diskussion mellan min klasskamrat och mig, 

denna gång om föremålets färg. 

Läraren bad oss byta plats med varandra 

och nu frågade hon mig vilken färg föremålet hade. 

Jag var tvungen att svara vit. 

Det var ett föremål med två olikfärgade sidor, 

så vi hade rätt båda två!

Den dagen lärde jag mig en mycket viktig läxa. 

Du måste stå i den andre personens skor 

och se med den andre personens ögon 

för att verkligen förstå dennes sätt att resonera.