Mariaslekrum

Inlägg publicerade under kategorin Sagor.

Av Maria - 26 februari 2011 23:09

De tre små grisarna.
En gång i tiden fanns det tre små grisar,

som hette Peter, Patty och Penny,

som lämnade sin mamma och pappa för att se världen.

 

Hela sommaren, strövade de genom skog och mark,

spela spel och ha roligt.

Ingen var lyckligare än de tre små grisarna,

och de lätt blev vän med alla de träffade.

 

Var de än gick, fick de ett varmt välkomnande

och behövde aldrig oroa sig för var de skulle sova.

Men när sommaren gick mot sitt slut insåg de att folk

hade börjat förbereda sina hem för vintern.

De tre små grisarna beslutade att även de behövde

ett eget hem för att hålla dem säkra och varma över vintern.

 

Peter, den första lilla grisen, var den äldsta av de tre.

Han beslöt att bygga en koja av halm.

"Det tar bara en dag!

Då går jag ha kul och spelar, säger han entusiastiskt.

 

De andra höll inte med.

"Det är för bräckligt, sade de ogillande, men Peter vägrade lyssna.

 

Patty var den andra lilla grisen

(född 3 minuter efter Peter och 4 sekunder före Penny).

Hon beslutade att ett hus av halm skulle vara alltför kallt under vintern  

Så hon gick ut på jakt efter kvistar och trä för att bygga sitt hus.

 

"Klonk! Klonk! Klonk!"

Det tog henne två dagar att spika sitt hus av trä.

 

Patty slutade, såg på hennes hus och tänkte för sig själv,

"Ja ..., det är lite vingligt och kanske är det inte mitt allra bästa jobb ...

men det är tänkt att det ska vara varmt i vinter."

 

Penny tyckte inte att huset såg tillräckligt starkt ut

för att stå upp mot vind, regn eller snö.

Peter retade, Patty för att hon hade slösat bort en hel dag för

att söka efter trä när hon kunde ha haft roligt att spela med honom.

Patty vände och sa:

"Det tog bara en extra dag.

Nu kan jag gå och ha kul och spela."

 

Penny var den yngsta av de tre och den som minst tyckte om att spela.

Men hon mindes vad hennes mamma och pappa

hade lärt henne när hon växte upp.

 

Hennes pappa sa alltid till henne,

"Vi förväntar oss inte att du ska vara perfekt Penny."

Och hennes mamma sa alltid,

"Vi är alltid stolt över dig så länge du har gjort ditt bästa jobb."

Så Penny  suckade och tänkte:

"Det kommer att ta tid, tålamod och hårt arbete för att bygga en säker,

varm, komfortabelt hus.

Jag har aldrig gjort det förr och jag är lite nervös,

men jag ska göra mitt allra bästa jobb! "

 

Penny gick till biblioteket och tog fram några böcker om att bygga hus.

Hon tillbringade två hela dagar att läsa böckerna innan hon beslöt

att ett hus av tegel skulle vara det bästa valet.

Penny tillbringade ytterligare en hel dag att samla in förnödenheter.

En dag för att lägga grunden. En annan att hälla cement.

Ännu en att stapla tegel och ytterligare fyra att sätta på taket och måla.

Bara hon såg till att hon gjorde sitt bästa,

hon bestämde sig för att ta några dagar till att bygga

några mysiga trämöbler att sätta i sitt hus av tegel.

När hon var klar med sitt hus,

 hade två veckor gått och bladen utanför hade tagit på sina höstfärger.

 

Penny såg på sitt lilla hus med stolthet.

Visst, skorstenen var lite krokig och färgen hade droppat lite här och där,

men Penny visste att hon hade gjort sitt allra bästa jobb

och var ganska stolt över vad hon åstadkommit.

 

Peter, Patty och Penny spenderade nästa dag  för att spela.

De två äldre grisarna retade Penny för att hon hade slösat bort

hela hösten för att bygga hennes hus

(och Peter kunde inte låta bli att påpeka att även efter allt detta arbete,

hade Penny inte ens lyckats få i skorstenen rakt!)

Men Penny var nöjd med de val hon gjort när hon satt framför sin

 mysiga eldstad varje natt.

 

Peter var inte alls lika bekväm i sitt hus av halm.

Den kalla nattluften smög sig in snabbt.

Peter hade inte tagit sig tid att bygga en säng så han kröp in i

 hörnet på en kulle av det överblivna halmen.

När solen gick upp nästa morgon så  önskade Peter att han hade

tillbringat lite mer tid på sitt hus.

När han funderade vad han skulle göra för frukost

hörde Peter en knackning på dörren.

"Vem där?" Peter frågade ... Det var väldigt tidigt för en besökare.

Peter hade inte varit den enda som undrarde om frukost.

 

En stor, hungrig varg hade vandrat genom skogen.

Han hade inte ätit på ett tag och en trevlig ung gris

var precis den typ av frukost han var sugen på!

"Kom ut!" sa vargen, det vattnades i hans mun.

"Jag vill prata med dig!"

Peter kan ha varit lite lat, men han var inte dum.

"Jag stannar hellre där jag är, svarade han.

"Kom ut nu!" skrek vargen häftigt. 
 
Nej, jag kommer inte ut, sa Peter.

”Då kommer jag att knuffa , puffa och blåsa på dit hus”

hotade vargen som blåste med all sin makt,

så det blev bara en hög av huset.

 

Peter sprang så fort han kunde till sin syster Patty hus.

Patty hade hört oväsen.

Hon sprang till dörren, råkade mosa en skalbagge som satt vid hennes säng.

Hon borstade tappert de två spindlarna som hade byggt nät innanför

dörrkarmen, på sin väg och drog upp dörren för sin bror.

Vargen sprang efter Peter och skrek

"Kom ut och lek med mig!"

precis som dörren slog igen i hans ansikte.

 Nej, vi stannar här, sa Patty.

”Vi vill inte leka”!

 ”Då ska jag knuffa,puffa och blåsa på ditt hus",

skrek vargen blåste med all sin makt.

Och trähuset knakade och gnisslade och föll sedan som ett korthus.


Peter och Patty sprang ut och var halvvägs till Pennys hus innan

den sista kvisten hade träffat marken.

Penny hörde dem, tog en sista titt på krokiga skorstenen,

korsade fingrarna och smällde igen dörren.

"Kom ut hit, nu!

Jag vill ha min frukost, brummade vargen,

som inte brydde sig om att låtsas längre.

 ”Nej, savarade Peter, Patty och Penny.

 ”Då ska jag knuffa, puffa och blåsa på ditt hus,

skrek vargen som blåste med all sin makt

Men ingenting hände.

Vargen drog ett ännu djupare andetag och blåste igen.

Och igen!

Men Pennys hus av tegel med den krokiga skorstenen

och droppande färgen var hennes allra bästa jobb

och det skulle inte falla ner oavsett hur mycket vargen blåste.

Efter alla hans knuffningar och pustande var vargen ännu hungrigare

än han hade varit till att börja med och han var inte på väg att ge upp.

 

Han klättrade försiktigt upp på en närliggande stege

och klättrade upp på taket.

Innan Peter, Patty och Penny visste vad som hände,

började vargen att glida ner i skorstenen!

"Usch!" ropade Peter.

"Vi är toast!" snyftade Patty.

"Bacon, faktiskt!" jämrade Penny.

Men långsamt insåg de tre små grisarna att vargen på något sätt

hade fastnat på vägen ner i skorstenen.

När Penny förstog vad som hänt, började hon att fnissa nervöst.

"Jag tror att han fastnade i krokiga delen av min skorsten!"

 

Peter nickade med misstro, hoppade upp och kastade lite ved på brasan.

Patty tog tag i tändstickor och startade en brand.

Det tog inte lång tid för de tre små grisarna att höra ångestfyllda vrål

av vargen när han klättrade tillbaka upp genom skorstenen.

Lågorna slickade hans håriga päls och svansen blev en brinnande fackla.

"Aldrig igen! Aldrig mer ska jag gå ner en skorsten, skrek han,

 när han försökte släcka elden i hans svans.

Sedan sprang han iväg så fort han kunde.

 

Samma dag, så lånde både Peter och Patty bibliotekets böcker

om hur man bygger ett tegelhus.

Penny gjorde sitt bästa för att ge dem lite instruktioner

och Peter visade sina systrar hur man målar utan att det droppar

(trots allt var han den äldsta av 3 hela minuter).

 

Vargen återvände en gång för att ströva omkring i grannskapet,

men när han fick syn på tre krokiga skorstenar,

mindes han den fruktansvärda smärtan av en bränd svans

och han lämnade staden för gott.

 

Nu är vi trygg och lycklig, sa Penny till sin bror och syster,

"Inga fler som arbetar för idag ...

Kom låt oss gå ut och leka!"

 












Av Maria - 20 februari 2011 22:29

 Vanten.

Efter en folksaga från Ukraina.

 

 En pojke var ute och gick en vinterdag.

Han hade gått runt i skogen för att att samla ihop lite ved.

Plötsligt tappade pojken sin ena vante,

Men det märkte han inte just då.

 

En liten mus fick syn på vanten där den låg och lyste rosa i snön.

”Här kan jag krypa in och värma mig en stund”, tänker musen.

 

Efter en stund kom en igelkott gående.

”Jag skulle vilja värma mig lite”, sa igelkotten.

”Det går väl för sig”, sa musen. ”Kryp in bara”.

 

Plötsligt kom en uggla utanför vanten.

”Kan jag också få komma in?” undrade ugglan.

”Kör till”, sa musen.

”Om du bara uppför dig, så”.

 

En kanin blev nyfiken och stannade vid vanten.

”Det skulle vara skönt att värma sig lite”, sa kaninen.

”Prova och krypa in då”, sa musen.

 

”Det där ser mysigt ut”! sa en räv som kilade förbi.

”Finns det rum för en till?”

”Än så länge…” svarade musen.

 

En mullvad stannade vid vanten och nosade på den.

”Kan man få hälsa på?” undrade han.

”Visst, varför inte?!” svarade musen.

 

”Jag vill också komma in och mysa!”

sa en grävling som precis gick förbi.

”Jag tror knappt det går, sa musen.

”Men gör ett försök”.

 

 Nu var det riktigt trångt i vanten.

Plötsligt dök en björnos upp i vantens öppning.

”NEEEJ, björn!!!” ropade djuren.

”Nu är det FULLT i vanten!”

”Strunt!” sa björnen.

”Ni får väl klämma ihop er lie till?”

 

Björnen kom faktiskt in, men nu fanns inte plats för ett kryp i vanten.

Men det djuren inte märkte var att en frusen syrsa

var på väg att smyga in till dem…

 

 Då SPRACK vanten, och alla djuren ramlade ut!!

Av vanten fanns bara en hög remsor och trådar.

 

När pojken vände hemåt med veden hittade han sin vante igen.

Men han kunde inte begripa vad som hade hänt med den.

 








Av Maria - 18 februari 2011 22:16

Man måste vara om sig och kring sig i detta yrket.

Och ibland så dyker bara idee´rna upp.

Kom bara på att bokmärken finns ju i massor

även i sagoformer så varför inte göra magnetsagor

av dessa finna bokmärken tänkte jag.

Så sagt och gjort jag gjorde detta och barnen bara älskar dom.

Här kommer min första som jag delar med mig av

så att alla barn kan få glädje av detta.

 

 

Pippi Långstrumps pekbok.


1. Det här är Pippi Långstrump.

 

2. Här har vi Pippis pappa Efraim Långstrump.

 

3. Pippi har en häst som heter Lilla Gubben...

 

4. ...och en apa som heter herr Nilsson.

 

5. Hon har också två kompisar som heter Annika och Tommy.

 

6. Här är Annikas och Tommys mamma och pappa.

 

7. I staden där Pippi bor finns det två poliser.

Dom heter Kling och Klang.

 

8. Här sitter Kling och Klangs fruar på kafferep.

 

9. I staden finns det två bovar som poliserna måste jaga.

Dom heter Dunder-Karlsson och Blom.

 

10. Ibland måste Kling och Klang hjälpa Prusseluskan med

att få in Pippi på ett barnhem.

 

11. Men Pippi tycker att Villavillekulla är et hem för henne.

Och hon är ett Barn.

Alltså är det ett barnhem, så hon vill inte flytta,

säger hon bestämt och får sin vilja igenom.

 


















Text av: Maria Ersson.

Bilderna är bokmärken från Astrid Lindgrens Pippi. 

Av Maria - 18 februari 2011 21:53

Ett konstigt mystiskt ensamt ägg

låg mitt i gräset kvar.

Och ingen visste någonting

om vems det ägget var.

 

Fast hönan sa: "Nej, har ni sett!

ett hönsägg ligger här.

Och jag är hönan, som ni vet

så det är mitt det där".

 

"Äh, snack"!, sa tuppen.

"Du är dum det är för stort för dig".

"Det är ett tuppägg säger jag

och är så klart från mig".

 

"Nej, vet ni vad, sa katten

och ryck mig i mitt skägg.

Det syns ju tydligt att det är

ett vanligt kisseägg".

 

"Oj, skällde hunden, har man hört

ett ägg ifrån en katt!

Det hörs då klart och tydligt nu,

att kattstackarn har fått fnatt".

 

Men just när hunden sagt det där

sa ägget självt: Karack!

Och här på bilden kan du se,

att mitt itu det sprack.

 

Ej kom ur ägget någon katt,

ej höna eller tupp.

Det var en näpen ankunge

som nyfiket dök upp.

 

Ankungen sa: "Nu är jag här"

och klev ur skalet ut.

"Vem hämtar frukosten åt mig,

min mat har tagit slut.

 

"Jo, jag" sa både katt och tupp

och hönan likaså.

"Jag håller vakt" sa hunden tryggt

så kan ni andra gå".

 

Då vände katten kvickt sig om

och lyfte högt sin svans.

"Kom tupp och höna, låt oss gå

och leta någonstans".

 

De letade små smulor bröd,

som ankor tycker om.

Och här på bilden kan du se

hur de med maten kom.

 

Så gav de ankan smulorna

som de på marken fann.

Och ankungen blev stor och

stark och frisk och tjock och grann.

 


 

 






Bilder av: Maria Ersson.

Text: Okänd. 

Av Maria - 13 februari 2011 19:27

 

 Fakta om sagoläsning.

 

Det är oerhört viktigt för barn att få höra språket talas,

berättas och läsas!

På så sätt lär de sig att skilja på språkets form och innehåll,

något som är viktigt för den kommande språkinlärningen.

Att höra sagor läsas eller berättas ger barnet ordförråd,

talspråk samt språkförståelse.

Det stimulerar fantasin, leken och tänkandet och ger kunskap.
 
När?

Oftast används högläsning som en avkopplande stund

vid nattningen hemma.

I och för sig är det mysigt men en del menar att det är synd

att sagoläsning förknippas med trötthet och vila.

Istället borde man läsa för barnen när de är som mest vakna

och mottagliga eftersom boken, bilderna och berättelserna

kan få en så avgörande betydelse för

barnets kreativitet och språkinlärning.
Viktigast är dock: läs något varje dag!
 
Hur:

Det är viktigt med


* rutiner


* att läsa vid en särskild plats i rummet.

* att sitta bekvämt ( annars byter barnet ställning hela tiden).

* att ha ögonkontakt och närhet.

* att samma person läser färdigt hela sagan.

* Med lugn och ro.

Vi ska värna om barns behov av lugn och ro och en stunds stillhet.

Försök gå in i barnets värld
   och tänk på att.....barn har ingen brådska.

I alla kulturer har man "kurat skymmning".

Respektera den lilla stunden och träna barnen i att lyssna.

Låt så många sinnen som möjligt beröras:

Gör det lite magiskt, mysigt, mystiskt....
 
Tips:
använd...

 

 * tända ljus

 * sagopåse att förvara sagan i

 

* med saker att illustrera sagan med tex ett djur om det finns
djur med i sagan...

 

* bilder
               

 * klä ut dig själv med tex en sjal eller hatt

( en liten förklädnad räcker för att gå in i sagans värld...

Av Maria - 13 februari 2011 19:23

 

 
Sagoramsa.
 
I sagans skog,
där surrar sagans slända.
Och spinner tråd,
som blank som solen är.

I sagans skog,
kan nästan allting hända.
Och nästan allting
händer också där.

Av Maria - 22 januari 2011 12:21

 

Skönheten och odjuret.

 

1. Det var en gång en köpman som hade tre vackra döttrar.

De två älsdsta slösande med faderns pengar

och avskydde sin lillasyster för att hon var så god

och vacker att alla kallade henne Skönheten.

 

2. Köpmannens förlorade sin rikedom.

"Mina döttrar, det är för dyrt att bo i staden.

Vi måste flytta till landet", sade han.

Familjen flyttade till ett litet torp.

Skönhetet arbetade gärna men systrarna var lata.

 

3. En dag måste fadern ge sig av för att låna pengar.

"Köp fina presenter till oss", sade de äldsta döttrarna.

"Vad vill du ha, Skönheten?" frågade fadern.

"En röd ros", svarade hon.

Han gav sig av, köpte några presenter,

men glömde den röda rosen.

På hemvägen red han vilse i skogen.

 Till sist kom han till ett vackert slott.

Han knackade, men ingen svarade.

Han gick in, och i ett av rummen,

brann en brasa och bordet stod dukat med mat,

precis som om han var väntad.

 

4. Han åt maten.

Sedan somnade han i ett av de härliga sovrummen.

 

5. På morgonen såg fadern några röda rosor i trädgården

och tog en för att ge den till Skönheten.

Just då uppenbarade sig ett morrande odjur.

"Är det så du tackar för min vänlighet?

Nu ska du dö!" sade Odjuret.

Förlåt mig, men jag tog rosen till min dotter", förklarade fadern.

"Då skall hon dö! morrade Odjuret.

"För henne hit i morgon!"

 

6. När fadern kom hem berättade han om sitt hemska äventyr.

De äldsta systrarna blev glada åt att bli av med Skönheten.

Nästa kväll reste fadern och Skönheten till slottet,

där en överdådig måltid stod dukad på ett bord.

 

 7. Snart visade sig Odjuret.

"Jag ser att du fört hit din dotter", sade den hemska.

"Du kan stanna tills i morgon,

men sedan måste du gå!"

På natten visade sig en god fe för Skönheten

och lovade att allt skulle bli bra.

 

8. Nästa dag for köpmannen hem och Skönheten blev kvar i slottet.

Odjuret gav henne vackra smycken,

fina kläder och ett rum med en magisk spegel.

I den kunde hon se vad familjen gjorde.

På kvällen, efter maten, kom Odjuret till henne.

"Får jag sitta hos dig, Skönheten?"

frågade Odjuret.

"Gör som du vill" svarade hon.

"Är jag verkligen så ful?" frågade han.

"Du är givmild och snäll och vacker inombords.

Det är mycket bättre än att vara vacker på ytan",

 svarade Skönheten.

 

9. "Vill du gifta dig med mig?" frågade Odjuret.

Skönheten blev svarslös, men efter en stund

stammande hon: "Nej, Odjur, det kan jag inte".

Under de närmaste dagarna upprepade Odjuret frågan,

men Skönheten svarade alltid nej lika vänligt.

 

10. En dag tittade Skönheten i trollspegeln

och såg att hennes far var sjuk.

"Jag skulle vilja återvända och sköta om honom",

sade hon till Odjuret.

"Det får du", svarade han.

"Men du måste komma tillbaka om en vecka.

Om du blir sen kan jag dö!"

 

11. Nästa dag kom Skönheten hem,

vackert klädd och prydd med dyrbara smycken.

Systrarna blev mycket avundsjuka.

När de fick höra att hon bara fick stanna en vecka

bestämde de sig för att lura henne att vara kvar längre.

 

12.Så Skönheten stannade.

Men en natt visade sig den goda fen vid sängen och sade:

"Utan dig kommer Odjuret att dö!"

Skönheten blev ledsen och ville tillbaka till slottet.

hon kom snabbt dit och sökte upp Odjuret som låg till sängs.

Han var nära döden.

Skönheten grät och bad Odjuret att förlåta henne.

"Jag  gifter mig med dig", sade hon.

 

13. Så fort hon sagt dessa ord upplystes slottet av ett klart ljus

och Skönheten upptäckte en vacker prins intill sig.

En ond häxa hade förvandlat honom till ett Odjur,

och bara om en vacker flicka ville gifta sig med honom,

kunde förtrollningen brytas.

 

14. Prinsen tog med Skönheten till balsalen

där den leende fen väntade på dem.

 

15. "Gift dig med prinsen och bli lycklig", sade fen.

Nu följde ett fantastiskt bröllop och det unga

paret levde lyckliga i alla sin dar.

 

1.


2.  

 

3. 

4.


5.


6.


7.


     

8.


9.


10.


11.


12.


13.

14.

15.





Bilder från Google.

Av Maria - 20 januari 2011 22:05

Folksagan om Mäster Skräddare.

 

Det var en gång en liten man som gick till skräddaren med en bit tyg.

- Goddag, goddag, mäster skräddare, sade han och bockade sig.

- Goddag, goddag, sade skräddaren där han satt

på bordet och sydde med benen i kors.

- Kan jag få en liten rock sydd av det här lilla tyget?,

frågade den lille mannen.

- Det går bra, sade skräddaren.

- När blir den färdig?

- På lördag.

- Det var bra, mäster skräddare.

Tack så mycket, mäster skräddare.

 Adjö, adjö, mäster skräddare.

Och så gick den lille mannen.

 

När det blev lördag, så gick den lille mannen till skräddaren igen.

- Goddag, goddag, mäster skräddare, är min rock färdig?

- Ack nej.

- Är den inte färdig? Varför det då?

- Ack jo, det bidde ingen rock.

- Jaså, bidde det ingen rock? Vad bidde det då?

- Det bidde ett par byxor.

- Jaså, bidde det ett par byxor?

När blir de färdiga?

- På lördag.

- Det var bra, mäster skräddare.

Tack så mycket, mäster skräddare.

 Adjö, adjö, mäster skräddare.

Och så gick den lille mannen.

 

När det blev lördag, så gick den lille mannen till skräddaren igen.

- Goddag, goddag, mäster skräddare, är mina byxor färdiga?

- Ack nej.

- Är de inte färdiga? Varför då?

- Ack jo, det bidde inga byxor.

- Jaså, bidde det inga byxor? Vad bidde det då?

- Det bidde en väst.

- Jaså, bidde det en väst. När blir den färdig?

- På lördag.

- Det var bra, mäster skräddare.

Tack så mycket, mäster skräddare.

Adjö, adjö, mäster skräddare.

Och så gick den lille mannen.

 

När det blev lördag, så gick den lille mannen till skräddaren igen.

- Goddag, goddag, mäster skräddare, är min väst färdig?

- Ack nej.

- Är den inte färdig? Varför då?

- Ack jo, det bidde ingen väst.

- Jaså, bidde det ingen väst? Vad bidde det då?

- Det bidde ett par vantar.

- Jaså, bidde det ett par vantar? När blir de färdiga?

- På lördag.

- Det var bra, mäster skräddare.

Tack så mycket, mäster skräddare.

Adjö, adjö, mäster skräddare.

Och så gick den lille mannen.

 

När det blev lördag, så gick den lille mannen till skräddaren igen.

- Goddag, goddag, mäster skräddare, är mina vantar färdiga?

- Ack nej.

- Är de inte färdiga? Varför då?

- Ack jo, det bidde inga vantar.

- Bidde det inga vantar? Vad bidde det då?

-  Det bidde en tumme.

- Jaså, bidde det en tumme? När blir den färdig då?

- På lördag.

- Det var bra, mäster skräddare.

Tack så mycket, mäster skräddare.

 Adjö, adjö, mäster skräddare.

Och så gick den lille mannen.

 

När det blev lördag, så gick den lille mannen till skräddaren igen.

- Goddag, goddag, mäster skräddare, är min tumme färdig?

- Ack nej.

- Är den inte färdig? Varför då?

- Bidde det ingen tumme? Vad bidde det då?

- Det bidde ingenting.

- Jaså, bidde det ingenting?

Det var bra, mäster skräddare.

 Tack så mycket, mäster skräddare.

Adjö, adjö, mäster skräddare.

Och så gick den lille mannen och kom aldrig mer igen.

 

 







Presentation

Lite fakta om mig.

Hej, Maria heter jag och är en tjej som är glad och gillar humor och änglar i massor.
Pyssel och datorn tar mycket av min tid.
Och framför allt barn. Jag jobbar som barnskötare på förskola på en småbarnsavdelning och jag älskar mitt arbete.
Jag är en änglamamma till min lilla dotter Ida och jag är mamma till min underbara dotter Tilde. Familjen är mitt allt. Här på bloggen så kommer jag att dela med mig av mitt material som jag har i arbetet. Och så kommer det en liten dikt då och då också. Hoppas att ni kommer att trivas här på min blogg. Skriv gärna om ni undrar över något.
Min mail är mariaslekrum@live.se

Rosa bandet

Följ mig på facebook

Följ mig via bloglovin.

bloglovin

Lämna gärna ett tassavtryck.

Google Översätt

Facebook

Klocka

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Mina små rum.

Inspirationbloggar

Mina nära och kära.

Räkneverk

  • besöksräknarebesöksräknare
  • free counters

Vädret i Njurunda.

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se