Mariaslekrum

Inlägg publicerade under kategorin Sagor.

Av Maria - 17 mars 2010 18:30

Kirre, nystanet och den svart bilen.

 

Mamma Mjau var ute på vårpromenad med sina fyra kattungar.

Solen sken, fåglarna kvittrade och det var en sådan härlig dag,

då alla är glada och tycker det är roligt att leka.

Mirre, Murre, Kirre och Kurre, så heter kattungarna,

som hoppade runt av glädje och bet varandra i svansarna.

 

- Var försiktiga nu när vi kommer ut på stora vägen,

så att ni inte går och blir överkörda av någon bil,

sa mamma Mjau och viftade förmanande med svansen.

- Jadå vi ska vara så försiktiga så, jamade Mirre, Murre,

Kirre och Kurre på en gång.

 

Dom hade varit ute och gått med mamma Mjau på vägen

en gång förr, så de visste att man måste akta sig för bilarna.

- Ni får leka igen när vi kommer fram till lekplatsen,

sa mamma Mjau och så vandrade allesammans ut på stora vägen,

se där ligger ett nystan, sa Mirre.

Precis ett sånt som vi har hemma, sa Murre.

- Det tar jag, sa Kirre.

- Var försiktig, sa Kurre.

 

- Men det sista hörde inte Kirre för han var redan ute på vägen

för att hämta nystanet, så ingen av dem märkte en

stor svart bil som kom körande med väldig fart rakt emot Kirre.

Men just då vände sig Mamma Mjau och fick syn på Kirre.

 

Med ett språng var hon framme och fick

tag i honom i nackskinnet och drog honom tillbaka

just som den stora svarta bilen susade förbi.

Efter den dagen lekte inte Mirre, Murre,

 Kirre och Kurre på vägen något mer.

 





Av Maria - 10 mars 2010 18:57

 

"Vill du ha kloka barn?

 Läs sagor!

 Vill du ha ännu klokare barn?

 Läs ännu fler sagor!"

 

Albert Einstein.

Av Maria - 9 mars 2010 21:00

Lisa klär på sig.

 

1. Nu är Lisa arg.

Hon vill gå ut och leka i snön,

men mamma har inte tid att klä på Lisa.

- Du får vänta gumman! säger mamma.

- Nä, nu klär jag på mig själv, säger Lisa.

 

2. Hon tar täckbyxorna och sätter på huvudet.

 

3. Halsduken knyter hon kring magen.

 

4. Vantarna trär hon på fötterna.

 

5. Mössan drar hon över ena foten.

 

6. Täckjackan knyter hon kring ena benet.

 

7. Tjockstrumporna drar hon över händerna.

 

8. Så nu är Lisa färdig.

Titta mamma vad fin jag blev, säger Lisa stolt.

 

Kan Lisa gå ut så här?

 

Fortsätt att spinn på vad barnen säger.

 





Text och bild: Maria Ersson.

 

Av Maria - 7 mars 2010 17:56

Jag har väldigt många flanosagor men jag har gjort om dom till

 magnetsagor istället.

 

Tycker att flanot sitter så dåligt när man sätter upp dom på tavlan,

de bara ramlar ner.

 

Så därför kör jag nu med magnet istället på whiteboard.

Funkar hur bra som helst.

 

Här kommer en saga om Kalle Banan.

 

KALLE BANAN.

 

Kalle Banan bodde i Afrika och hade ingen att leka med.

Han skaffade sig en flygande matta.

 

- Flyg, flyg till Sverige, sa han.

Han landade på sicksackvägen,

tog mattan under armen och gick gatan fram.

 

Han träffade Lisa Äppelkaka, hon ville att de skulle leka.

Kalle talade om vad han heter och varifrån han kom,

och undrade var man kunde leka i Sundsvall.

- I lekparken, svarade äppelflickan.

De tog varandra i hand och gick på de vita strecken över gatan.

De klättrade på klätterställningen en stund sedan åker de

i rutschkanan.

 

Lisa slarvade när hon klättrade upp,

så hon föll ner och slog sig,

hon blev ledsen och fick ett plåster på pannan

och blev glad igen.

 

Kalle fick syn på en boll med fina färger.

De kastade den fram och tillbaka mellan sig,

Kalle kastade iväg bollen så långt bort,

att den hamnade på en bräda med en spik på.

 

Det började pysa, efter en stund såg bollen ut så här, och sen så här.

 

Plötsligt hörde de någon som grät.

Två plommonbarn som inte hittade sin mamma.

De fick följa med Kalle och Lisa,

och de gick runt och letade,

och till slut så hittade de sin mamma.

 

Sedan blev de hungriga och Lisa sa,

att Kalle fick följa med till hennes mamma

och äta pannkaka.

 

Kalle visste inte vad pannkaka var för något.

Lisa talade om att man vispade ihop ägg,

mjölk, mjöl och salt.

Men det tyckte inte Kalle lät som det var

något han tyckte om.

Visst var det trevligt i Sverige,

men det var nog bra i Afrika också.

 

Kalle gav Lisa en kram och tyckte

det hade varit jättekul att leka med henne.

De sa hej då till varandra och hoppades att de skulle träffas

någon gång igen.

Kalle flög tillbaka till Afrika på sin flygande matta,

sen när han kom hem var han så trött

att han la sig för att sova.

 



 

Text och bild: Maria Ersson. 


Av Maria - 18 februari 2010 15:46

Två glada röda prickar.

 

Det var en gång en glad röd prick,

 som träffade en annan glad röd prick.

 

Den andra röda pricken hade en röd liten hund

som inte heller var ledsen.

 

De bodde tillsammans i en liten röd stad

och över staden sken en röd sol.

 

Och staden hade glada röda bussar,

som prickarna åkte ut ur staden med.

 

Där växte träd med glada röda äpplen

och hunden plockade äpplena åt prickarna.

 

De stekte äpplena över en stor röd eld

och sedan åt de upp dem.

 

Sedan blev de så tjocka att de inte

 kunde komma in i spårvagnen igen.

 

Då reste de ett cirkustält och bodde där istället.

Men stora röda moln kom för solen.

 

Det blev kallt och började regna.

Prickarna tog fram sina röda paraplyer.

 

Och det regnade och regnade.

Mer och mer.

 

Så småningom avtog regnet,

det regnade mindre och mindre.

 

Och till slut slutade det att regna,

de stora röda molnen blåste bort. 


Under tiden hade prickarna blivit smal igen

och de var de gamla vanliga prickarna.

 

De plockade ihop tältet,

och plockade och fyllde fickorna med äpplen.

 

Hunden gömde tältet i trädet och så gick de till

busshållplatsen och reste tillbaka till staden.

 

Där köpte de var sin målarpensel

och en stor pyts vit målarfärg.

 

Så målade de hela staden vit.

 

(Sätt över ett vitt papper på magnettavlan

så är staden vit).

 

  

 

  

 

  

 

En bra saga att läsa om man skulle köra färgtema på förskolan.

Givetvis annars också.

Bara att låna för er som vill.

 

Kram.

//Maria.

 

Av Maria - 21 januari 2010 21:21

 

SVART RIMSAGA.

 

Det var en svart katt,

 med en svart hatt.

Det var en svart ko,

 som bara kunde glo.

 

Det var en svart häst,

 som tyckte han var bäst.

Det var en svart tupp,

 som alltid tittade upp.

 

Det var en svart gris,

 som ville resa till Paris.

Det var en svart get,

 som alltid smet.

 

Det var ett svart får,

 som hade nagellack på sina tår.

Det var en svart hund,

 som var go och rund.

 

En dag tog detta svarta gäng

 sig en liten sväng.

Dom skulle till stranden gå

 för att något konstigt prova på.

Alla dessa svarta djur

 är väl vackra eller hur?

Men alla djuren sa: Vi vill vita va.

Vi skall bli vita vi, som fåret Tiddeli.

Hon är vit som snö, så söt så man kan dö.

 

Alla djuren kom till stranden ner,

 nu skulle dom ej va svarta mer.

Ut i vattnet traskar alla så,

 nu skall ni få höra hur det kan gå.

 

Katten simmade kattsim ut,

 kom tillbaka helt slut.

Hans päls var tovig och blöt och katten tjöt:

Är jag vit som snö som fåret Tiddeli?

 Men där fick han tji.

 

Han var fortfarande svart som natten den lilla katten.

De andra djuren såg på katten och sa:

Vi kanske ska den svarta färgen ha, den är faktiskt bra.

Vi är faktiskt vackra vi, precis som Tiddeli.

 

Dom såg på varandra och alla sken upp.

Titta vilken vacker tupp.

Dom sa: Titta må ni tro, vilken vacker ko.

Alla nöjda och glada gick dom tillbaka

 för att tillsammans äta en svartvinbärskaka.

Nu hördes en röst från lilla fåret Tiddeli,

 vet ni vad, jag ville bli som ni.

 

Av Maria - 19 januari 2010 22:04


Av: Maria Ersson.

  

Av Maria - 6 september 2009 21:05

Per och snögubben. 

En dag när det var tö ute tänkte Per att han skulle göra en snögubbe. 

1. Han började med att rulla en stor boll. 


2. Sedan rullade han en till,

men den blev inte lika stor som den första. 

Så lyfte han upp den lite mindre bollen på den stora.

Åhej, vad tung den var. 


3. Men för att det skulle bli en snögubbe måste han ha ett huvud,

så Per var tvungen att rulla en liten boll

 som han satte dit som huvud.

 Snögubben fick stenar till knappar och ögon sedan en morot till näsa.


 4. Per fick sin pappas gamla hatt som han satte på snögubbens huvud. Snögubben blev så fin, så fin.


5. Per tyckte att han skulle ha en kvast också,

som han skulle stödja sig på.

 Efter en stund ropade mamma på Per. Han skulle in och äta mat.


 6. Det var ju redan kväll och Per måste gå och lägga sig.

 När Per hade somnat knackade det på dörren.

 Per gick och öppnade.


 7. Där stod snögubben.

– Kan jag få komma in? Sa han.

– Jag känner mig så ensam därute. 

– Jaa, sa Per, det kan du väl få, men då får du stå ute i tamburen.

Lovar du det? 

Det lovade snögubben och klev in.

 Men när det hade gått en stund, började han känna sig så konstig.

 Han trodde han skulle bli sjuk, han började krympa.

 Vad kan det vara för fel på mig?


 8. Då såg han ut så här.

Hatten hade åkt på sned och allt kändes så konstigt.

 Och så svettig han kände sig.


 9. Det var en pöl på golvet och knapparna låg också på golvet.


 10. Och nu då, var det nästan inget kvar av den

 stora fina snögubben som Per hade gjort.

Oj, vad blött det var på golvet.

 Armarna hade han tappat också.


 11. Men när Per hade klätt på sig nästa dag,

 gick han ut i tamburen,

 för att se om det var något kvar av snögubben.

 Men, va´ konstigt, det fanns ingenting kvar,

 int ens armarna fanns där.

 Per öppnade ytterdörren och gissa vad han såg.

 Jo, där stod snögubben och var lika fin som igår när Per gick in.

 För det var bara en dröm alltihopa och det var Per glad för.


 Snögubben.

Mel: Vintervitt.      

En snögubbe ska vi rulla

vi gör den utav snö

sa Per en dag till Ulla

när ute det var tö.    


En morot blir till näsa

och hatt han sedan får.

Och ögon till att läsa

och käpp så att han står.


Här kommer bilderna till sagan.

Om ni vill ha så är det bara "spara som"

och lägga in på er dator och dra ut sen.



Varsågoda till er som vill ha.

Kram.

//Maria.


Presentation

Lite fakta om mig.

Hej, Maria heter jag och är en tjej som är glad och gillar humor och änglar i massor.
Pyssel och datorn tar mycket av min tid.
Och framför allt barn. Jag jobbar som barnskötare på förskola på en småbarnsavdelning och jag älskar mitt arbete.
Jag är en änglamamma till min lilla dotter Ida och jag är mamma till min underbara dotter Tilde. Familjen är mitt allt. Här på bloggen så kommer jag att dela med mig av mitt material som jag har i arbetet. Och så kommer det en liten dikt då och då också. Hoppas att ni kommer att trivas här på min blogg. Skriv gärna om ni undrar över något.
Min mail är mariaslekrum@live.se

Rosa bandet

Följ mig på facebook

Följ mig via bloglovin.

bloglovin

Lämna gärna ett tassavtryck.

Google Översätt

Facebook

Klocka

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Mina små rum.

Inspirationbloggar

Mina nära och kära.

Räkneverk

  • besöksräknarebesöksräknare
  • free counters

Vädret i Njurunda.

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards