Lilla kanin i snön.

1. Lilla Kanin har nosen mot fönsterrutans glas.

Nu tror jag att hela stan har födelsedagskalas.

2. För kyrkan är en tårta med mycket grädde på.

jag vill gå ut och leka när det har snöat så.

3. Så får han varma kläder,

han blir som ett paket.

Hans mössa har två strutar - för öronen du vet.

4. Först åker han med kälken.

Se upp!

Det går som smort,

men att dra kälken uppför

går inte lika fort.

5. Lilla Kanin på skridskor,

det går ju som en dans

Och så sätter han en rova,

så slår han blott sin svans.

6. En snögubbe det gör han.

<den trivs när det är kallt

så han klär på den knapparna

och stormhatt - det är allt.

7. Men just som han är färdig med gubben

och skall gå,

hör han en fågel gråta:

"Kanin jag fryser så".

8. Lilla Kanin blir så ledsen,

för fåglar utan bon,

kan lätt av snö och kyla

få lunginflammation.

9. Var inte ängslig fågel,

för jag skall hkälpa dig,

jag hätmar snickargrejor,

så ordnar allting sig.

10. Han snickrar hela dagen,

så fågeln får ett hus,

den ena väggen fattas

då blir det luft och ljus.

11. Men sen ropar mamma:

Kom in nu är du snäll.

Du ska ha mat och sova

för nu är det kväll.

12. Lilla Kanin han tittar i fönstret

på sin vän.

Imorgon lilla fågel så träffas vi igen.

Äpplet och päronet.

Ett äpple var ute på promenad.

Då mötte hon ett päron.

- Hej, sa äpplet, ska du följa med ut och gå?

Jag letar efter någon som tycker om mig.

- Jag ska följa med dig sa päronet, och så gick de.

Snart mötte de en pojke.

- Han kanske vill ha oss, sa de.

Men vad fick de se?

Jo, pojken hade en klubba i munnen.

Va, ledsen de blev.

- Tänk sa päronet om han visste hur

ont i magen man kan få av att äta

godis och att man kan få stora hål i tänderna.

- Ja sa äpplet, jag tycker att han skall äta äpplen och päron istället.

Vi som är frukter är ju mycket nyttigare.

Äpplet och päronet blev väldigt ledsna

för de hade hoppats att pojken skulle tycka om dem.

Men pojken fortsatte att äta godis.

Vet ni vad som hände?

Jo, precis som päronet hade sagt.

Han fick både tandvärk och ont i magen.

Hans mamma fick gå och köpa medicin.

Pojken fick gå till tandläkaren och undersöka sina tänder.

Visserligen gjorde det inte ont,

men det är väl inte kul att ha trasiga tänder.

Tandläkaren sa att det är bättre att man äter frukt

och sparar godiset till lördagen.

Pojken tänkte på hur ont i magen han hade haft,

så han började att äta frukt

och han tyckte att det smakade gott.

Kan ni gissa vem som blev lessen när den såg pojken äta frukt?

Just det-klubban.

Ett äpple som gråter

så sorgligt det låter.

Sa tuppen.

Berätta för mig,

så hjälper jag dig, sa tuppen.

Så ensamt det är,

att ligga så här, sa äpplet.

Från trädet jag trilla,

nu ligger jag stilla, sa äpplet.

Ack, stackars du lilla,

då slog du dig illa, sa tuppen.

Stig upp på min rygg,

där ligger du tryggt, sa tuppen.

De såg en fjäril.

Den fjärilen vi lätt flyger förbi, sa tuppen.

En stuga de hittar,

i fönstret vi tittar, sa äpplet.

En klase det är,

av vindruvor där, sa äpplet.

Kniv, gaffel och sked,

att äta den med, sa tuppen.

Sen flög dom tillbaka,

dig får de ej smaka, sa tuppen.

Nej tupp vet du vad,

för det är jag glad, sa äpplet.

Det här är Kalle.

Han är 5½ år och går i lekis.

Varje morgon går han själv till lekis.

Nu går han själv men i början fick mamma följa med honom

så att han lärde sig vägen.

Snobben brukar alltid stå vid grinden när Kalle kommer från lekskolan.

Och det gjorde han nu också.

Han väntade och väntade men det kom aldrig någon Kalle.

Och då fick Snobben se att grinden inte var riktigt stängd.

Så han smög sig ut genom grinden så att ingen kunde se honom.

Så gick han för att möta Kalle.

Snobben tyckte att det var så skönt att promenera.

Himlen var blå och solen sken.

Plötsligt fick han se något på himlen som såg ut som en fågel.

Men det var ingen stor fågel, det var ett flygplan.

Tänk om man kunde flyga tänkte Snobben.

Varför skulle jag inte kunna det förresten,

jag har ju aldrig försökt.

Och vet ni vad Snobben gjorde?

Jo, han klättrade upp på ett lekstugetak

och satte sig där och låtsades flyga.

När han flugit ett tag fick han se Kalle komma på vägen.

Snobben blev så glad att han tog ett hopp från taket.

Och hamnade rakt i en smutsig vattenpöl.

Det blev ett väldigt plask och Kalle hörde det

ända ut på vägen.

När Snobben kom upp ur pölen var han inte ren längre.

Han var precis brun av smuts.

Och vet ni vad Kalle gjorde då?

Jo, han lyfte upp Snobben och bar hem honom.

När Kalles pappa fick se Snobben blev han inte glad.

Han tog fram en stor balja och fyllde den med vatten

och satte i Snobben.

Så hämtade han tvål, borste och en handduk.

Sedan blev Snobben skrubbad från svans till öron.

Så här ren och glad blev han när hade badat färdigt.

Tänk på att när ni dra ut dessa bilder så är varje bild ett A4 stort.

Så förminska om ni vill ha mindre bilder.  

Sagan om stor och liten.

Instruktion: Sitt i en ring på golvet.

Varje gång du hör ett ord som har med stor att göra

så sträck armarna upp mot taket.

Varje gång du hör ett ord som

har med liten att göra så kura ihop dig.

I den djupa stora skogen bodde

trollen Stor och Liten.

De älskade att göra storbus och lillbus.

En dag var Liten på storbus-humör.

Det sprallade i hela hans lilla kropp.

Han smög in till björnarnas stora ide

och kittlade deras lilltår.

Den lilla björnen storskrattade,

mellanbjörnen bara fnissade

men storbjörnen gav till ett stort ilsket vrål

och satte full fräs efter Liten.

Liten sprang ut ur det stora idet,

över en liten stubbe, under en stor gran,

uppför ett stort berg och hamnade slutligen i den

hiskeligt stygga häxan Lillfniss matnät.

Till sin förskräckelse ser Liten att Stor

också fastnat i nätet.

- Oj, oj! Vad ska vi göra?

Nu räcker det varken med lillbus eller storbus.

Vi vill inte bli mat åt häxan Lillfniss stormiddag!

- Snyft, vad ska vi göra?

Plötsligt hör de ett stort brak

och Storbjörnen dyker upp.

- Jasså, här sitter ni för att bli kokta i

häxan Lillfniss stora gryta.

- Snälla Storbjörn, rädda oss!

Vi ska aldrig mer göra lillbus eller storbus

bara du hjälper oss.

Storbjörn som är snäll innerst inne i sitt

lilla, lilla hjärta får en stor tår i sitt

lilla öga av medlidande.

- Stor och Liten, jag ska hjälpa er den här

gången, men lova att ni aldrig gör något mer

lillbus eller storbus.

- Vi lovar, säger Stor och Liten samtidigt.

Storbjörnen sliter häxan Lillfniss matnät i

stycken och nu är äntligen

Stor och Liten fria.

Plötsligt dyker häxan Lillfniss upp.

- Har du Storbjörn tagit min fångst!

Jag ska minsann……

Fort som ögat hoppar Stor och Liten

upp på Storbjörnens rygg.

I storgalopp dundrar de iväg

bort från häxan Lillfniss över det stora berget

och under den stora granen och över den lilla

stubben och hem till Storbjörnens ide.

Stor och Liten tackade Storbjörnen

för att han räddade dem från häxan Lillfniss matnät.

Snipp snapp snut så var sagan om trollen Stor och Liten

slut!

Sagan av okänd.

Färgsaga.

Målarmästare Munte kan berätta allt du vill veta om färger:

Svart, bit, röd, blå, gul, och (grönt).

Om man har de färgerna kan man blanda nya.

Svart är sotaren, och här är vitt.

Och blandar vi svart och vitt,

då får vi grått som en elefant.

Röd är brandbilens färg,

blandar vi lite vitt i det röda,

då får vi rosa eller skärt som grisen.

Citronen är gul,

men om du vill måla en apelsin,

då måste du blanda rött i det gula,

så får du en färg som heter orange.

Här har vi två av Muntes färgpytsar,

de har vält och färgerna rinner ut.

Det är gult i den ena pytsen

och blått i den andra.

När de blandas blir det en grön färg.

Sedan målade Munte ett rött hus,

en gul sol, grönt gräs och blå himmel.

Han målade också ett träd med grön färg.

För att få brunt till trädets stam

blandade han grönt och rött.

Före sagan pratade vi om färger (grundfärger)

och exprimenterade tillsammans med barnen,

med hjälp av vatten, penslar, färg

och vattenfärger att dopp färgen i.

Lejonet och musen.

Ett lejon låg och sov då det kom en liten mus springande

och råkade ta vägen rakt över lejonets nos.
Lejonet vakande och blev rasande.

Han fångade musen och tänkte äta upp den.

Då pep musen.

- Snälla lejon ät inte upp mig.

Om du släpper mig lös så kanske jag kan komma

och hjälpa dig en annan gång.

- Haha, skrattade lejonet.

Inte kan väl en liten mus hjälpa mig, ett stort och modigt lejon.
Jag är djungelns konung. Vad skulle du lilla mus kunna hjälpa mig med?
- Det vet man aldrig, sa den lilla musen.

Men lejonet släppte musen som skyndade sig därifrån.

Strax därefter råkade lejonet fastna i en fälla.
Ett starkt nät snärjdes runt hans kropp.

Hur han än slet, röt och drog i repet kunde han inte komma loss.
Den lilla musen hörde lejonet och skyndade sig dit.
Med sina små vassa tänder gnagde musen snabbt sönder repet

och befriade lejonet.
- Du skrattade åt mig när jag lovade att hjälpa dig,

men nu ser du att en liten mus kan hjälpa ett stort lejon.