Jag är väldigt kelig,
men inte f-n är jag helig.
Mycket mera bus,
och leka tafatt med en mus.
Andra hanar tål jag ej,
de kan få mycket stryk av mig, tjohej.
Vill nå´n mig reta,
då får de strax veta.
Man är inte torr,
när man ger dom ett morr.
Sen går jag upp på bakbena,
då får de skylla sig själva om de är sena.
Då hugger jag till,
och sedan de ligga still.
Reta inte mig,
för då kan jag lätt hugga dig!
HEJ HEJ !!!

När hundar hälsar på sina ägare eller någon anna av människosläktet,

 brukar de ofta skälla glatt, höja svansen och vifta med den

 och sedan rusa fram.

 Men det händer ibland att hunden när den närmar sig ägaren,

börjar sända ut signaler som visar att den har lägre rang än människan.

 Hunden kryper ihop, sänker sin viftande svans eller lägger sig på rygg.

Men när två hundar möts, beter de sig lite annorlunda.

 De poserar, närmar sig varandra sidledes och rör sig sedan i cirklar.

 De brukar sträcka sig upp på tå med spetsade öron och upplyft svans.

Hundarna nosar varandra i ansiktet och i baken för

att inhämta information om varandras kön, rang och sinnesstämning.

 Hundar som redan är bekanta ägnar mindre tid åt att lukta på varandra.

 Den hund som har högst rang blåser upp sig medan den som hamnar

längre ner på skalan kryper ihop så att den ser mindre ut.

 Ibland lägger en av hundarna huvudet eller tassen på motpartens nacke

 för att visa sin dominans.

Jämnbördiga hundar knuffar på varandra från sidan medan en av dem

försöker lägga sin haka på den andres skuldra.

 Detta beteende fortsätter tills de accepterat varandra som jämnlika.

Jämnlika hundar hälsar på varandra genom hastiga rörelser och skutt

innan de springer runt i cirklar och hoppar upp mot varandra.

Hundar som känner varandra (utan att vara vänner) brukar lukta på varandra

varefter den ranglägste kryper ihop och blir lägre

 än sin mer dominerande kollega.

 Ibland slickar den också den ranghöga hunden i mungipan

 och lyfter kanske ena tassen mot den för att blidka den.

 Så fort rangordningen är avklarad sniffar de lite på varandra

 och skuttar till innan de sätter igång att leka och busa.

Lycklig, lugn och avspänd.

Hundar som känner sig lugna och avspända utstrålar tillfredsställelse med hela kroppen.

Avspända hundar står jämnt med alla fyra tassarna i marken.

Om de sitter eller ligger ner, ser hela kroppen avslappnad ut och inga muskler är spända.

Hos hundar med upprättstående öron kan man se att även öronen

är avslappnade och lutar utåt en aning.

 Hundar med hängande öron låter dem hänga och dingla.

 Huvudet är varken för högt eller för lågt placerat och pannorna är utslätade.

Mungiporna är avspända och munnen är aningen stängd eller hålls delvis öppen

så att det ser ut som om hunden ler.

 Svansen antingen helt stilla, eller rör sig långsamt fram och tillbaka.

Svanshållningen varierar med rasen.

 En del hundar, som t.ex Afghan,

 håller svansen mycket lågt när den är avspänd, medan andra,

som t.ex Foxterrier och Airdaleterrier håller svansen högt.

Lekfull.

När hunden vill leka med sin husse eller ber att få leka men en annan hund,

brukar den lägga sig ner på frambenen.

 Bakdelen pekar rätt upp så att det ser ut som om hunden bugar sig djupt.

Svansen viftar förväntansfullt. Kanske sänker den huvudet en aning,

 medan mun och läppar är avspända och det kan hända att den flämtar lite.

Ibland ger hunden upp ett gällt skall.

 Öronen hålls spetsade och riktade framåt.

 Hundar med hängande öron håller dem högt och så framåtriktade som det är praktiskt möjligt.

När hundens önskan om lek blir uppfylld,

 brukar den hoppa upp och ned och skälla av upphestning.

 När leken ska börja, utstrålar hela kroppen - från de spetsade öronen

till den pigga svansen - översvallande glädje.

Pigg och vaken.

När hunden förvandlas från att vara lugn och avslappnad till att bli intresserad av någonting,

reser sig hela hunden.

 Den lyfter huvudet och spetsar öronen.

 Den lutar sig framåt en aning och öppnar munnen lite.

 Ögonen är klara och koncentrerade.

 Ibland lyfter den ena framtassen som om den vore redo att gå till handling.

Uttråkad.

Hundar som stängs in i trånga utrymmen utan att få någon mental stimulans blir snart uttråkade.

De ser ointresserade och dystra ut,

 med hängande öron och tom och livlös blick.

Ofta ligger de platt utsträckta på marken och vilar huvudet på framtassarna.

Svansen är alldeles livlös. Men så snart det händer något roligare,

 kan den ögonblickligen skaka av sig sin uttråkade och dystra syn.

Upphetsad.

Hundar blir ofta upphetsade av att leka med andra hundar,

 att hälsa på sin husse, när det är dags för lek eller att gå på promenad.

 Det är inte svårt att se att hunden är uppspelt.

 Den hoppar upp och ner, eller står och skakar med envist viftande svans.

Ofta är öronen riktiade framåt när den väntar på något kul

 och ögonen lyser av glädje.

När de hälsarpå husse rusar de vanligen fram emot honom med upplyft huvud

och viftande svans och börjar buffa på honom.

 Kanske är öronen riktade något bakåt, inte som tecken på fara,

 utan mera som ett tecken på artig undergivenhet gentemot sin husse.

Ledsen.

En ledsen hund har ett kroppspråk som uttrycker undergivenhet.

 Precis som hos en ledsen människa ser den helt nedslagen ut.

 Hunden hänger med huvudet och svansen ser alldeles livlös ut.

 Hundar blir sällan ledsna om de inte blir lämnade ensamma i långa perioder.

Men så fort de får lite uppmärksamhet, motion eller mental stimulering,

 blir de vanligtvis lyckliga och glada igen.

På jakt.

När något väcker hundens intresse och den bestämmer sig för att jaga,

 smyga sig på eller leka med det intressanta föremålet,

 sänker den först huvudet medan den undersöker föremålet närmare.

 Detta beteende är särskilt vanligt hos jakt- och vallhundar som är

framavlade för den sortens övningar.

 Hunden håller sin främre kroppshalva nersänkt medan den

 kryper fram med bakdelen kvar i normalt läge.

 Blicken är hela tiden koncentrerad på föremålet.

 Även om den stannar till är fötterna alltid redo att plötsligt rusa iväg

 om det skulle behövas.

”Hundar är olika – precis som vi…

men annars är vi ganska lika.”

Tack och lov!!

LIVSVISDOM FÖR HUND.

 Om du stirrar tillräckligt

länge på någon så ger de dig

sin mat.

När det gäller sex - lyckas

du inte på första försöket

brukar det hjälpa att

gnälla och gny.

Lämna inte hemmet utan

ditt leg - det kan gå illa.

Var rak mot dina

medmänniskor. Visa vad du

känner för dem genom att

pinka på deras skor.

 Var medveten om när det

är dags att hålla tand för

tunga, och när det är dags

att låta tungan fladdra.

Lämna alltid lite utrymme i

planeringen för en eller

annan tupplur.

Var alltid vänlig när du

möter nya människor - en

snabb grensniff är perfekt för

att skapa kontakt.

 När du gjort något fel -

erkänn alltid (efter att de

släpat ut dig från under

sängen).

Om den inte är våt,

kladdig och med tungan

inblandad är det inte en

riktig kyss!

Det du gör mot din hund, gör du också mot mig.

Det du säger om min hund, säger du också om mig.

Smeker du min hund, smeker du också mig.

Slår du min hund, slår du också mig.

Men talar du vänligt och kärleksfullt, så visar du även mig din kärlek.

Är du hånfull och nedlåtande för att det "bara är ett djur! skär dina ord i mig som en kniv.

Men talar du vänligt och kärleksfullt, så visar du även mig din kärlek.

Och det du säger om min hund, säger du också om dig själv.

Smeker du min hund är du en vänlig person.

Slår du min hund, så bär du på ondska.

Är du hånfull och nedlåtande är du osäker på dig själv och måste se ned på andra för att växa själv.

Men talar du med vänlighet och kärlek bär du vänlighet och kärlek i ditt hjärta. 

Är du drabbad av "Hundus Idiotus"?

 
Hund ägande (på latin Hounds Idiotus) är en sjukdom med ett långdraget förlopp.

Den kan drabba alla, oavsett kön, ålder eller tidigare status i samhället.

Tendenser tyder på att den i vissa fall är ärftlig.
Långtidsstudier har visat att tillfrisknads procenten är låg.

Symptom
Första symptomet är en, oftast dold, önskan efter en egen hund.

Många gånger med en diffus bakgrund.

Sjukdomen slår ut på allvar när patienten köpt hund.

Då ses de ute i vilket väder som helst, till och med hagel och drivis,

under bästa sändningstid på TV, vandrande omkring ute

på gatorna likt zombies med sina hundar.
Ett annat symptom som är väldigt vanligt är att personen i fråga

ses springa omkring ensam i skogen,

med ett tomt koppel i handen samt en ansiktsfärg från högröd

till en blåaktig nyans vilt skrikande "Kooom hiiiiit!"
Erfarenheten säger att man ej bör försöka få kontakt med

den något hysteriska hundägaren,

då detta är totalt meningslöst i lägen som ovan beskrivits.

Annars ses hundägaren ofta stående i gatukorsningar och på trottoarer

i nära samspråk med andra hundägare, trots att de bevisligen aldrig träffats eller presenterats.

Presenter
Till högtidsdagar köper patienten ofta morötter och hamburgare i plast

 (med inbyggd pip vid tryckningar) för att slå in i ett vackert omslagspapper

och under stort hemlighetsmakeri spara till exempel till jul.

Då tas paketet fram under högtidliga former för att föräras till en - begripligt nog - oförstående hund.

Stor tid och möda läggs alltså ofta ner på presenter vid jul,

hundens födelse- och eventuella namnsdag.

Ändrad sjukdomsbild
I ett senare stadium ändras sjukdomsbilden till att bland annat omfatta sömnsvårigheter

samt en mer lättsinnig inställning till pengar.

Tidigt på morgnar, företrädesvis lördags- och söndagsmorgnar,

ses de packa sina bilar fulla med matsäck med extra kaffetermos,

ryggsäckar, små fällbara tältstolar, hundfilt, hund/ar,

sömniga ungar samt motsträvig livspartner.

Efter varierande antal timmars bilkörning tillbringas dagen oftast

enligt följande exempel:

Plastofili
Sittandes på de medhavda tältstolarna i flera timmar,

intensivt tittande på andra patienter som springer runt i en fyrkantig ring.

Därefter springer de själv ett par varv och får då olikfärgade plastband,

som de visar ibland glädje, ibland besvikelse över.

Uppskattat värde på plastbanden är ca 10-15 öre.

Uppskattade utgifter under en sådan dag är mellan 500 - 800 kronor.

Andra symptom
Det finns även andra symptom, som till exempel när patienten

ses springa omkring i skog och mark,

med ett långt snöre mellan hunden och sig själva

(vilket verkar som ett bättre sätt än att ensam springa omkring med ett tomt koppel).

Om hunden någon gång stannar vid en pinne,

kan stor glädje och tillfredsställelse ses hos patienten.

Behandling
När ovan beskrivna symptom känns igen finns det längre ingen tvekan

om att sjukdomen fått fäste och behandlingen kan vara resultatlös.

För största möjliga chans att bota en person som drabbats av hundägande,

bör samtalsterapi sättas in redan vid det första symptomet.

Omyndigförklarande är ej att rekommendera,

trots att det har varit vanligt fram till våra dagar.

Vetenskapliga undersökningar har visat att patienterna själva inte

upplever sin sjukdom som speciellt besvärande.

Då de i regel är ganska glada och nöjda, kan man med gott samvete

låta dem hållas och se dem som ett pittoreskt inslag i vårt samhälle.

SJÄLVKLART ÄR JAG DRABBAD AV DENNA SJUKDOM!!

Undvik Hundpsykologer…

För att..

- det är dyrt att anlita dem

- de är otroligt frågvisa

- de ställer krav på dig

Genom att…

- planera hundköpet noga

- välj ras och kön som passar din personlighet och livsstil

- läsa böcker om hundars språk och behov

- utse några få kunniga, pålitliga rådgivare – strunta i resten

- vara en god ledargestalt för hunden

-  ge den bra och näringsriktig föda

- fostra och utbilda den väl

- gå en kurs med den, gärna flera

- förstå och respektera den fyrbente familjemedlemmen

- uppmärksamma små tecken på att något är fel

- inse att om hunden är olydig har du antagligen utbildat den dåligt

Om du ändå vill anlita en hundpsykolog…

- fråga vilken utbildning och erfarenhet han/hon har

- begär några referenser.

- fråga hur konsultationen går till

- kontrollera att telefonstöd ingår

- känn efter att personkemin stämmer

- räkna med mycket eget arbete efteråt

Lycka till!

MIN FYRBENTA VÄN.

Jag har en fyrbent vän,

så mjuk och snäll.

En vän som vid mitt innersta

rör,

en som är lyhörd för vad jag

gör.

Hon vet när jag är ledsen

och när jag är glad,

hon vet vilka vänner jag har.

Hennes ärliga bruna ögon på

mig ser,

en blick som mig mycket

kärlek ger.

Vad vore livet utan dig min lilla

vän!