Mariaslekrum

Inlägg publicerade under kategorin Metoder och ideér.

Av Maria - 19 oktober 2010 17:35

 

Att se sitt barn frysas ut och nonchaleras av klasskamrater är

så hemskt att det känns som att få en kniv genom hjärtat.

Det vet jag eftersom jag just nu är i den situationen.

 

Jag börjar med att berätta att i våras så fick min dotter reda

på att hennes bästis skulle flytta och bytta skola

under sommaren.

Hon bor fortfarande i staden men inte på samma ort.

Min dotter har varit orolig under sommaren och undrat hur det ska gå

 och vi har sagt att det kommer att gå bra

och att de kan träffas fast de inte går i samma skola.

 

Så när höstterminen började så börjar också problemen.

För det första så bytte de lokal (hus), får en ny lärare

och så bästisen som inte går kvar.

Allt detta visste hon ju innan sommarlovet men det blev

som en chock för henne ändå.

Så andra dagen hon gick så bönade och grinade hon

och sa att jag skulle ta med mig henne hem igen.

Så där står jag i skolan och ska lämna henne

och jag får inte följa med upp till klassrummet (för henne),

och jag kan ju inte ta med henne hem igen.

Och nu undrar ni väl varför,

och ni ska veta att jag tänkte att fan,

 hon får åka hem men så tänkte jag också

vad blir bättre då? Nästa dag blir det ju likadant.

Så nu i efterhand så tycker jag nog att jag gjorde rätt

men då tyckte jag inte det.

Hon fortsätter att grina och vill hem och jag känner mig som en bov.

Jag ber om att få följa med upp till klassrummet igen,

men får inte! Så jag lämnar henne där nere i hallen

på skolan och åker till jobbet.

 

Hela resan in till jobbet så grinar jag och ringer till maken

och berättar vad som hänt och ber honom att ringa till klassrummet

och hör om hon kommit dit och det har hon.

Sen efter skolan så har L-A, dotra och läraren ett samtal

där dom lärde känna varann lite bättre i alla fall.

 

Efter det så kändes det lite bättre med den saken i alla fall.

Då börjar det andra. När de är ute på rasterna så får hon

inte vara med kamraterna.

Och får hon vara med så ser de till att hon blir utanför i leken.

Det är ren och skär utfrysning som gäller

och säger min dotter något till dom

så påstår dom sedan att det har dom inte hört.

 

På skolan har de ”tjejsnack” och ”killsnack” var för sig,

och min dotter tog upp att hon inte fick vara med

och att de retades. På ett ”tjejsnack”  

(Snacka om att man blir stolt i bedrövelsen.

Att våga säga inför dom som retas och mobbar att hon känner sig utanför)

men de påstog att så var ju inte fallet.

Efter detta har utfrysningen minskat men den finns fortfarande kvar

Det jag hoppas är ju att hon berättar allt hemma

så att hon inte går och är tyst.

Nu ska vi ha ett föräldramöte snart som innehåller

prat om kränkningar och att det ska bli bättre sammanhållning i klassen.

 

Hon har alltid varit en fysiskt stillsam person och lite tystlåten.

Så då drar hon sig undan och blir ledsen i stället

 

Här hemma har vi präntat in i henne

”Att behandla andra som du själv vill bli behandlad”

och ”Har du inget snällt att säga om en människa

så var hellre tyst”.

 

Det tycker jag är en ganska bra regel att hålla sig till.

Men det har tydligen inte dotterns skolkamrater fått med sig hemifrån.

Hur en mobbad känner sig:

Den mobbade trycks ju sakta men säkert totalt

ned i skorna och drar sig undan,

tittar ned i backen istället för att våga möta sina plågoandar

och mobbarna får därmed ett ännu hårdare grepp om personen.

Men hur lätt är det som barn att fräsa ifrån

och vara stark i ett sådant utsatt läge?

 

Fråga mig för jag har varit i båda situationerna,

både blivit mobbad och mobbade andra.

Inget som jag är stolt över det där sista men jag är ärlig.

Att vara utsatt för mobbing tär ju naturligtvis hårt på självförtroendet

och till slut tror ofta den mobbade att han/hon faktiskt

är så dum/ful eller vad de nu kallar offret, som de andra påstår.

 Då är det inte lätt att gå med huvudet högt

och försöka strunta i klasskamraternas elakheter!


Jag anser att det i första hand borde vara vi föräldrar och andra vuxna,

som visar, vägleder och förmanar våra och andras barn.

Det finns inget som helst försvar för att blunda för felaktigheter

i barnens beteénde!

Det är allas vår förbaskade plikt att gemensamt

fostra barnen/ungdomarna i samhället!

Om vi alla la oss i lite mer och inte var så jäkla bekväm

så skulle ju också de barn/ungdomar

som har ett felaktigt beteénde få fler vuxenreferenser att se upp till,

än endast sina ”ointresserade” föräldrar!

 
Som förälder har man ju inte särskilt mycket

inblick i vad som sker under skoltid.

Man finns ju inte där på plats.

Man borde känna sig trygg med att andra vuxna

som arbetar på skolan skall se till att barnen har en dräglig tillvaro!

Det anser jag att vi ska kunna förvänta oss av skolan!

Men med alla neddragningar inom skolan så finns det snart bara lärare och dom skall både ha barnen i klassrummen och sedan gå ut på skolgården som rastvakt. När skall dom få sina lagstadgade raster?

Det går hur mycket utbildad och kompetenta personer arbetslös som går hemma och uppbringar A-kassa. Som skulle kunna vara ett vuxet stöd och förebild på skolorna. Som hjälp i klassrummet och som stöd på skolgården.

 

Ett förslag är ju att ge mobbarna en uppgift att se till att ingen blir utstött,

att alla beter sig kamratligt så kanske mobbarna kan lägga sin

aggressivitet på något gott istället.

Naturligtvis måste det ske med lite list från skolans sida för att få dessa elever

att inse att de kan utföra något gott genom att få detta ansvar.

Man ska naturligtvis få dem att tro/se att just de,

med sin ledarförmåga,

 (mobbarna är ju oftast en slags ledare för klassen vilka resten,

av rädsla mer eller mindre följer!),

skulle kunna få skolan att bli trivsam för alla.

De ska alltså känna att detta är ett privilegium

och inte en bestraffning!

Att ge dem en meningsfull uppgift där de får känna

att de faktiskt kan vara till nytta och åstadkomma något

tror jag är den bästa vägen till lugnare skolmiljö!

 


Av Maria - 25 september 2010 19:18

 

Jag anser att det är mycket viktigt att vi föräldrar verkar

för att mobbing inte ska få förekomma på våra skolor och arbetsplatser.

Det är av yttersta vikt att vi som förälder inte blundar för

att även våra egna barn kan vara mobbade och mobbare.

Det värsta är när man i ett samtal mobbare och mobbade mellan hör

föräldrarna säga "inte min son/dotter".

Det är att blunda för verkligheten.

Detta ämne ligger mig väldigt nära nu,

av olika anledningar här hemma.
Ni kommer säkert att få veta mer men inte just nu.


 Mobbing fakta:

Varje år tar flera barn livet av sig för att det blir mobbade.

Mobbarna är i de flesta fall själva mycket rädda och osäkra.

I Sverige tar man generellt mer hänsyn till mobbarna

än till mobbingoffret.

67% av alla vuxna idag anser sig ha blivit mobbade som barn. 
  
  
Vad är mobbing?

Mobbing föreligger när en elev upprepade gånger blir utsatt för

negativa handlingar från en eller flera elever.
Direkt mobbing innebär att en elev  utsätts för fysiska angrepp

som slag, knuffar och sparkar.
Indirekt mobbing innebär att en elev hålls utanför gemenskapen

och inte får vara med, s.k utfrysning.

Mobbing kan även innebära att en elev ständigt

får sina kläder gömda eller utsätts för andra former av förnedring. 
  
 
Hur vet man om mobbing förekommer?

Om ditt barn verkar vantrivas i skolan och är ovlillig att gå dit,

skapa en dialog med ditt barn.

Varför känner han/hon så?

Det är bättre med ett öppet förhållande förälder/barn

för att kunna stoppa mobbing.

Det är vanligt att barn blir mobbade väldigt länge

innan föräldrarna märker någonting.

Mobbing förekommer överallt. 
  
  
Har du ett barn som blir mobbat?

Om du vet eller misstänker att ditt barn blir utsatt för mobbing,

tveka då inte att kontakta skolan.
Klassläraren, som är den på skolan som känner ditt barn bäst,

bör lämpligen kontaktas först.

Det är skolans uppgift att skapa en harmonisk miljö för ditt barn på skoltid. 
 
Har du ett barn som mobbar?

Det är inte lätt att ta till sig att ens barn mobbar andra.

Det kan finnas flera orsaker till detta,

oavsett vad orsaken är måste vi hjälpas åt att reda ut problemet.

Tycker du som förälder att det är svårt att veta hur man går tillväga,

kontakta då läraren eller om det finns en mobbing grupp på skolan.

De kan möjligen vägleda och hjälpa till.

Av Maria - 14 augusti 2010 23:19

 

Nu är det dags för många att skola in sina barn på förskolan.

Inskolningen, är en inskolning lika mycket för föräldrarna som för barnet.

 

Olika slags inskolning.

 

Olika förskolor tillämpar olika sorts inskolning;

 en del har t ex gruppinskolning

 och andra har individuell inskolning.

 Ibland ökar man på tiden för barnets närvaro

 och minskar successivt på förälderns närvaro,

 på andra ställen får föräldern vara med hela tiden

 till barnet känner sig tryggt.

 Fördelen mer gruppinskolning är att föräldrarna

 och de nya barnen lär känna varandra.

 Fördelen med individuell inskolning är att man är säker

 på att personalen ser just ditt barn och du får också

 en egen tydligare kontakt med personalen.

 

Trygg förälder – tryggt barn.

 

Barn läser tidigt av sina föräldrars reaktioner.

 Redan vid cirka sex månaders ålder så kastar barnet

 en blick på sin mamma för att läsa av reaktionen

 om det t ex en stund ska lämnas över till farfar.

 Om mamman känner trygg och lugn med överlämnandet

 och då ser trygg och lugn ut, så känner sig barnet tryggare.

 

Så är det naturligtvis också när barnet är större

 och det är dags för förskola.

 Om föräldern känner sig trygg och lugn så känner barnet det också.

 Därför är det viktigt både för förälder och barn

 att föräldern ser till att bli trygg med personalen

 och den nya situationen.

 Föräldern måste se till att ställa krav och ställa de frågor

 man vill ha svar på för att känna

 att man litar på den man ska lämna över till.

 Om du t ex känner att du vill träffa personalen

 ordentligt innan inskolningen börjar, så se till att få göra det.

 Det är varje förälders rättighet att få se till att känna sig

 helt trygg i denna nya situation;

 att lämna sitt barn i någon annans vård.

 

Förbereda för förskolestart.

 

Rent konkret kan man förbereda barnet genom

 att i förväg ta reda på förskolans tider och rutiner

 för mat och sömn och försöka så gott det går

 att anpassa barnet efter det,

 under t ex sommaren innan.

 Man ska komma ihåg att barn utvecklas snabbt i den här åldern.

 En ettåring som i maj prompt måste sova två gånger per dag,

 kan ha övergått till en sovstund per dag i augusti.

 Det är också bra att vänja barnet vid att träffa andra barn,

 t ex på en öppen förskola och bra att ha andra vuxna

 som någon gång tar hand om barnet.

 Det är bra att introducera vanlig mat i tid så att inte barnet

 bara har ätit burkmat när det börjar på förskolan.

 

Vem ska skola in?

 

Har man möjlighet att välja så kan det vara bra att den förälder

 som har lättast att lämna barnet sköter inskolningen.

 

Hur lång tid tar det?

 

Cirka två veckor tar en genomsnittlig inskolning.

 Man får dock ha marginal på minst en vecka,

 för ofta så händer det att barnen blir ofta sjuka när de kommer

 i kontakt med de nya bakterierna på förskolan.

 

Några tips och råd.

 

När inskolningen väl är igång finns det några bra punkter att tänka på:

Aldrig smyga iväg från barnet.

 Alltid säga ”hej då” även om barnet blir ledset.

När man sagt ”hej då”, alltid gå och inte komma tillbaka

 så att barnet blir förvirrat.

 Om barnet gråter och är förtvivlat när man går

 är det bättre att ringa efter en stund och fråga om barnet

 lugnat sig om man känner behov av det.

Tillåta barnet att visa alla sina känslor,

 även de negativa (ledsen, arg osv).

 Vuxna vill ofta att barn ska vara glada,

 men för att bli en hel människa måste alla känslor finnas med

 och få bli bekräftade.

 De negativa känslorna är inte farliga

 och ibland kan det vara lätt att rentav trösta för mycket.

Acceptera pedagogernas val av invänjning med dess för- och nackdelar.

 Det är säkert genomtänkt och passar just den pedagogen.

Lita på att personalen vet när det är dags att lämna barnet.

 

Berätta om barnets vanor och personlighet.

 

 Föräldrar känner sina barn bäst och barn måste få vara olika.

Tipsa om vad barnet gillar (lekar, mat m.m.)

Ta med snuttefilt, napp, nappflaska eller annat barnet är mycket fäst vid.

Ev. ta med foton på föräldrar och andra för barnet

 kära människor eller saker.

Märka kläder för att underlätta för personalen.

När man sitter med kan man gärna sitta och läsa,

 skriva eller sy eller något annat.

 Du ska bara vara ett ställe dit barnen kan gå vid behov för att få trygghet.

Har barnet svårt att bli lämnat kan det ibland vara en hjälp

 att barnet får sitta i sin egen vagn där det känner sig tryggt.

 

Av Maria - 27 maj 2010 17:17

  

 

Om jag är ditt barn-berör mig!

Även när jag är vrång och till och med tar avstånd från dig.

Ge inte upp, hitta sätt att fylla mina behov.

Din gonattkram hjälper mig att sova gott.

Din dagliga beröring säger mig hur du verkligen känner.

 

Av Maria - 15 mars 2010 19:03

Tips på

Mål och metoder för Tema Lek!

 

Mål:
Vi vill denna lyfta fram detta med social kompetens

 som vi anser är otroligt viktigt:

 

* Kunna lyssna på varandra.

* Kunna samarbeta och visa hänsyn

 och respekt för varandra och för våra saker.

* Kunna ta ansvar för sig själv och sina handlingar,

 givetvis efter ålder och sin förmåga.

* ATT VI HAR ROLIGT TILLSAMMANS!

 

Metoder:

För att uppnå våra mål och eftersom temat är lek kommer vi
att använda oss av både fri och styrd lek.

 Vi kommer att leka både ute och inne
Vi kommer att göra samarbetsövningar

 och använda oss av material som vi
har tillgång till.
Vi tränar oss på av och påklädning och hur man gör på toaletten.
Vi är noga med att vara artiga vid matbordet

 och lär oss bra bordsskick,

 helt enkelt vett och etikett mot varandra,

 både stora och små!!!

Av Maria - 14 mars 2010 16:50

 

Kompisar och konflikter.

 

Små barn som leker kommer ofta i konflikt med varandra.

 Detta förekommer både hemma och på förskolan.

 Som pedagog jobbar man med konflikthantering dagligen.

 Här läggs också grunden för barns empatiutveckling.

 Även vi vuxna kan ha svårt att sätta oss in i hur

 andra personer tänker i en konflikt.

 Bråkar man själv med någon så är det lätt att bara se

 det från sin egen synvinkel.


På många förskolor tvingar man inte barnen

 att säga förlåt utan att mena det.

 Ofta jobbar man med att barnen ska göra förlåt istället.

 Lär barnen att det inte är ok att slåss.

 

Göra Förlåt.

 

Lär barnen att göra förlåt istället för att säga förlåt.

 Att barnen säger förlåt utan att mena det löser inga konflikter.

 Så här kan en konflikthantering gå till på en förskola:

 

Två barn börjar slåss och en pedagog ingriper

 och frågar barnen vad det är som har hände?

 För att barnet ska slippa känna skuld skäller man inte på ett barn.

Barnen svarar då kanske:

- Han tog min bil! Jag hade den först.

 

Här är det viktigt att lyssna på barnen och förstå varför barnet gjorde så.

Pedagogen kan tex då säga:

-Behövde du också en bil i leken?

 Där finns fler bilar.

 Eller fråga barnen hur dom tycker att konflikten ska lösas.

 Visst kan man bli arg men man får lära barnen att inte slåss.

 

Barnen behöver hjälp av pedagogerna

 för att kunna se kompisens perspektiv i konflikten.

Låt barnen tänka efter hur man kan lösa konflikter.

 Har barnen några förslag på hur vi gör om båda vill ha bilen?

 Vad tycker du?

 

För att göra förlåt behövs en aktiv handling som ger barnet

 en möjlighet att ta ansvar för sina egna handlingar

 istället för att bara säga förlåt.

Frågor som du kan ställa till barnet:

 

*Hur tycker ni att vi ska göra nu?

*Hur kan du göra det bra igen?

*Hur kan du hjälpa din kompis att bli glad igen?

 

Ge inte barnet färdiga lösningar.

 Barnen är kompetenta och behöver tillfälle att tänka efter.

Barnen lär sig inte att göra rätt av att bli straffad när man gör fel.

 

Pedagogerna måste hjälpa och visa barnen hur man löser konflikter,

 så att barnen på sikt kan lösa dom själva.

 

Lär barnen att man inte behöver tycka samma för att bli vänner.

Det är ok att ha konflikter men det är inte ok att slåss.

 

När barnet har kommit längre i sin utveckling

 att lösa konflikter kan pedagogen säga:

Jag ser att ni är arga och ledsna på varandra.

 Prata med varandra i lugn och ro tills det känns bra.

 

Istället för att säga förlåt kan barnen göra förlåt.

 För att göra förlåt kan barnet göra något

 snällt tillbaka till sin kompis.

 Fråga barnet hur du kan göra kompisen glad igen?

 Låt barnen tänka efter utan att den vuxna ger färdiga svar.

 Låt barnen ställa samma fråga till varandra.

 Visa inte att du har tagit någons parti.


Av Maria - 18 februari 2010 18:43


TEMA


Vi arbetar med TEMA utifrån barnens intresse och nyfikenhet.

 Det skapar en röd tråd som genomsyrar verksamheten och pågår

 så länge ett intresse finns.

 Pedagogerna stöttar och hjälper att vidareutveckla barnens

 naturliga upptäckarglädje.


 PYSSEL


De flesta barn har en naturlig förkärlek till processen att tillverka och

undersöka saker.

 Detta kan bland annat ske via papper, klister, färg, lera,

 vatten eller sand m.m


"Pyssel" erbjuder det lilla barnet en fantastisk möjlighet

 att experimentera med färg, form, design/mönster och olika fabrikat.

Barnen utvecklar härmed en nyfikenhet,

 kännedom och uppskattning för en sensorisk upplevelse.

 

Pyssel är kul och barnen är alltid nöjda.

 De lär sig många olika tekniker, att uttrycka sig själva,

 att uppskatta vackra ting,

 fantisera och framförallt att ha kul — ALLTIHOP SAMTIDIGT.

 

DRAMA, MUSIK & RYTMIK

 

Musik är gjort utav glädje!

Det är detta vi vill förmedla till barnen.

 Genom rytmiken leker vi fram musik och rörelse.

Vi tränar också avslappning.

 Detta är viktigt och vi tror på att detta är ett viktigt moment

 i ett barns vardag, att inte stressa.

 Här får barnen lära sig njuta av att gå ner i varv.

Rytmik kan beskrivas som en blandning av sång, musik,

 drama, dans, motorik och rim & ramsor.

  

GYMNASTIK

= Röris.

 

Kör vi en gång i veckan på min förskola +

att vi väver in i leken olika rörelseaktiviteter

och motoriska övningar som är lämpade för de minsta barnen.

Även avslappning och massage förekommer.

 

UTOMHUS

 

Vi är ute varje dag i alla väder!

 Utomhusaktiviter är roligt för barn och viktigt

för deras tillväxt och utveckling.

Aktiviteter såsom att klättra, springa, hoppa, kasta,

 fånga och framför allt också att få använda sin "utomhusröst"

 är hälsosamma för det lilla barnet.

Givetvis är det inte bara fysisk utveckling som ges barnet

 när de är ute och leker.

 Utan de får också unika erfarenheter genom sin lek

 när de får experimentera och utforska världen.

 Barnen lär sig enkel biologi,

 fysik, drama och socialisering via sin lek m.m

 

Av Maria - 9 februari 2010 22:00

   


Att uppfostra barn är ingen lätt uppgift

och föräldrar ställer sig ofta frågande om

 dom gör något fel i kontakten med sina barn.

 Det är viktigt att se och lyssna på barnen.

 Samarbeta med barnet.

 Var en positiv förebild utan att vara perfekt.

 Förskolepersonal och föräldrar har också en uppgift

 att visa barnen vad som är rätt och fel

 för att barnen ska bli sociala människor.

 

 Plocka undan saker i barnets närhet som du tycker är farliga.

 Om barnet ofta får höra din oro för att allt är farligt

 kan barnet lätt bli avvaktande och överdrivet försiktiga.

 Barn behöver vuxna som kan ge trygghet.

 Visa ditt barn att du tycker om henne/honom.

 Se ditt barn och lyssna på vad barnet vill.

 Visa intresse för barnets nyfikenhet och lärande.

 Barn måste också få visa sina känslor.

 Det är tillåtet att vara arg, ledsen, glad eller rädd.

 Både barn och vuxna kan inte alltid vara glada.

 Visa ditt barn om du blir arg eller besviken på honom.

 Barnet förstår dig bättre när du också visar dina känslor.

 Det är också ok för pojkar att bli ledsna.

 Ha medkänsla för ditt barn.

 

Kritisera handlingen inte barnet.

 Gör barnet något som du inte tycker om

 ska man kritisera handlingen.

 Säg t.ex inte till ett barn att du är dum.

 Säg istället att det inte är snällt att göra så.

 Din kompis blir ledsen när du gör så.

 Tillrättavisa barnet när det gör fel

 men fördöm inte barnet för sina fel.

 Skrik inte åt dina barn vid tillsägningar

För då är det lätt att du kränker barnet.

 Förklara varför han inte ska göra så.

 Barnet ser hur du agerar i olika situationer.

 Som förälder får man ibland rannsaka sig själv.

 Fundera över hur du reagerar i olika situationer.

 Barnet ser dig hela tiden och registrerar hur du gör

 för att lära sig hur man beteer sig i livet.

 Ofta får du höra samma ord från ditt barn som du själv säger.

Föräldrarna betyder väldigt mycket för ditt barn som förebild.

 Visar du respekt, är ärlig, snäll och givmild

 kommer ditt barn med stor sannolikhet att bli likadan.

 

 Att uppfostra sitt barn genom att tvinga barnet att äta

 upp all sin mat är ingen bra metod.

 Barn kan själv avgöra om dom är mätta.

 Om barnet har mycket mat kvar på tallriken

 brukar jag säga att barnet ska tänka på att inte ta

 så mycket mat nästa gång.

 Försök istället att locka barnet att själv äta genom att själv

 smaka och säg att du tyckte att det var gott.

 På vår förskola lekte en pojke att morötterna var godis.

 Flickan som satt bredvid åt inte morötter men bad

 själv om morötterna när hon såg att pojken lekte att det var godis.

 

I hemmet visar du som förälder vad du tycker och tänker

 om olika saker.

Att ta hänsyn till andra lär sig barnet av föräldrarna

 men även i grupp som tex i förskolan.

 I förskolan tränar barnet sig i turtagande, ömsesidighet och respekt.

 Att lära sina barn dom sociala reglerna som finns i vårt samhälle är en viktig uppgift för föräldrarna och för pedagogerna.

Små saker som att säga tack för maten är lätt att lära sina barn.

 

Var en förebild.

 Barn blir inte snälla av upprepade bestraffningar.

 Jag upplever att barn som lär sig att samarbeta och föräldrar

 som sätter gränser fungerar bäst i sociala situationer.

 Tyvärr kan vi inte sopa vägen för våra barn.

 Vi lär oss av våra misstag.

 

 Sätt gränser utifrån vad du inte tycker är ok.

 Föräldrar visar sina barn vad som är rätt och fel

 och hur man betéer sig i olika situationer.

 Vill du inte att barnen ska leka med gräsklipparen ta då bort den.

 Att slåss är inte tillåtet.

 Lär barnen att säga ifrån istället.

 Barn är väldigt egoistiska och har svårt att se andras perspektiv

 före 3 års ålder.

  

Presentation

Lite fakta om mig.

Hej, Maria heter jag och är en tjej som är glad och gillar humor och änglar i massor.
Pyssel och datorn tar mycket av min tid.
Och framför allt barn. Jag jobbar som barnskötare på förskola på en småbarnsavdelning och jag älskar mitt arbete.
Jag är en änglamamma till min lilla dotter Ida och jag är mamma till min underbara dotter Tilde. Familjen är mitt allt. Här på bloggen så kommer jag att dela med mig av mitt material som jag har i arbetet. Och så kommer det en liten dikt då och då också. Hoppas att ni kommer att trivas här på min blogg. Skriv gärna om ni undrar över något.
Min mail är mariaslekrum@live.se

Rosa bandet

Följ mig på facebook

Följ mig via bloglovin.

bloglovin

Lämna gärna ett tassavtryck.

Google Översätt

Facebook

Klocka

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Mina små rum.

Inspirationbloggar

Mina nära och kära.

Räkneverk

  • besöksräknarebesöksräknare
  • free counters

Vädret i Njurunda.

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se