1 2 3 4
NU SÅ KOMMER DET EN MYRA
BIT BIT
LILLA SKIT!
1 2 3 4 5
NU SÅ GÅR DEN DUMMA MYRAN HEM.

Ditt  Och Datt på månen satt,
på vägen gick en gammal katt
bibbel och babbel fick han höra
så det värkte i hans öra.

En Valentine räknaramsa.

Fem glada Valentine hjärtan
Jag gav en till min vän och nu har jag fyra.

Fyra glada Valentine hjärtan
Jag gav en till min mamma och nu har jag tre.

Tre glada Valentine hjärtan, med färgerna rosa och blå

Jag gav en till min pappa och nu har jag två.

Två glada Valentine hjärtan
Jag gav en till min dotter som är mig så kär

och nu har jag en.

En glad Valentine hjärta, en och endast en

Jag gav den till min make som är mig så kär

och nu har jag ingen.

Läste just denna artikel och tycker det är så bra

skrivit och att någon reagerar överhuvudtaget.

För detta system har jag aldrig tyckt om.

Läs själva och har även länkat till själva sidan.

Läs även detta som jag skrev i somras.

Insändare Båros tidning

 den 2/2-11, från förskole- personal:

"Föräldrar är lata"

Angående 15-timmarsbarnen på förskola.

Vi som arbetar i förskolan vill gärna ge vår version.

Det hela har gått till överdrift med ”rätten” att ha sina barn på förskola.

Vi vill dessutom säga att vi håller fullkomligt med Caroline Elfors

och Madeleine Wallin (BT 21/1).

Se det hela ur ett barns perspektiv.

Barnet har fått ett syskon och så lämnar mamma bort mig

och går hem igen med bebisen?

Det verkar kanske jätteroligt när barnet lämnas,

men många barn gråter och förstår inte alls.

Ett barn bland 15 andra, skrik, hög ljudnivå, inget lugn här inte.

Föräldrar (nu blir nog många sura),

många av er är bortskämda och lata.

Det är jobbigt att ha barn, men ack så roligt och mysigt.

Så fort det kör ihop sig ska någon annan ta över och hjälpa till.

Är någon sjuk, syskon eller förälder,

måste man lämna det friska barnet på förskolan.

Är det inte viktigt för barnet att se att mamma eller pappa

 också kan vara sjuk, syskon detsamma?

Att lära sig visa hänsyn, vårda och ta hand om är jätteviktigt i uppfostran,

att se att vi vuxna inte är macho.

Försök istället att njuta av tiden med dina barn och föräldraledigheten,

den är ändå så kort och du ska snart ut i arbetslivet och passa tider.

Låt barnen få en lugn och trygg start.

Se dig som förälder som det bästa för dina barn.

Stärk föräldrarollen!

Vi i förskolan är inte bättre,

vi är fortfarande bara ett komplement till hemmet.

Vad kostar det sen samhället att föräldrar som går hemma får lämna sina barn 15 timmar per vecka.

Dessutom behöver man inte betala något efter att barnet fyllt tre år.

Nu räcker det inte heller att få lämna barnet tre timmar per dag,

utan nu ska barnet dessutom äta både frukost och middag på förskolan.

Vi skulle inte ifrågasätta detta om det fanns pengar.

Efter att personal kämpat över ett halvår för att få resurser

då man känner att man inte räcker till. Bönar och ber.

Slutkörda. Barn som behöver resurser av olika anledningar.

Då pratas det om att det inte finns pengar.

Men att låta barn vars föräldrar är hemma få äta både frukost och middag. Det finns det pengar till.

Politiker, vi är så trötta på att höra att det inte

finns pengar till förskola och skola.

Barn som behöver fler vuxna runt sig, det finns det inte pengar till.

Ibland känner man: Föräldrar, lämna in era barn på förskolan

och hämta ut dem när de är 18 år.

Med en personaltäthet på tre heltider och 24 barn mellan

2,5 och 5 år på en syskonavdelning,

eller tre heltider och 15 barn, 6 månader till 2,5 år (småbarnsavdelning)

ser kanske relativt bra ut,

men tänk då att denna personal ska täcka dagen från klockan 6–17.30.

Vi måste ta ut raster. Så i genomsnitt är vi tre personal 2,5 timmar/dag.

Se då att det är 19 barn till frukost och två personal.

Tror ni att det är en mysig och lugn frukost?

Då ska en personal duka fram frukosten,

barn ska tas emot, en del är ledsna, en del glada, många som vill vinka. Bajsblöjor behöver bytas.

Vem tar hand om de barn som redan kommit?

Dessutom vill 15-timmarsföräldrarna ha sina barn

på jouröppna förskolor under jul och semester.

Det är ju deras rättighet! Förskolor har varit tvungna att ha

öppet under jul enbart för 15-timmarsbarn.

Är detta acceptabelt?

Barn är anpassningsbara. De accepterar sin situation.

Kom inte och säg att det är för barnets skull. Glöm det.

Det hela handlar om föräldrarna och bekvämlighet.

Vill du vara en bra förälder, ta då hand om ditt barn,

låt inte samhället göra det.

Pedagoger i förskolans värld.

Hittade denna artikel i Borås tidning.

Och jag håller med fullt och pricka i detta.

"Låt 15-timmarsbarnen vara hemma"

Debatt 2011-01-21 | Uppdaterad 2011-01-25

Möjligheten för föräldralediga att låta barn vara i barnomsorgen

15 timmar per vecka har lett till märkliga konsekvenser inom familjerna.

Barnen behöver inte vara på förskolan, utan med sin familj,

skriver Caroline Elfors och Madeleine Wallin.

Caroline Benkelius berättar i BT (15/1) att hon har startat

ett upprop bland småbarnsföräldrar i Borås för mer

flexibla regler i förskolan.

Hon menar att hennes tvåårige son Leo mår bättre av längre dagar på förskolan medan hon själv är föräldraledig med lillasyster .

Vi menar att barn under tre år mår bäst av att vara hemma

och anser att de inte ska vistas i förskolan alls när föräldern är hemma,

om inte särskilda behov finns.

I boken Förskola för de allra minsta uttrycks stor oro

för de små barnens situation i förskolan, det vill säga barnen under tre år. Författarna till boken ser flera problem med för stora barngrupper,

för lite personal och den bristande anknytning som uppstår till följd av detta.
Det finns även en omfattande amerikansk studie som visar att vistelse i förskolan är förknippat med beteendeproblem,

även vid så lite tid som tio timmar per vecka.

Och tidigare förskolestart innebär större beteendeproblem.

Ändå envisas staten med att uppmuntra svenska föräldrar

att lämna bort sina småttingar trots att de är hemma.

Och föräldrarna gör detta med en falsk föreställning

om att barnen behöver förskolan och att de själva inte är tillräckliga

för att tillfredsställa sina barns behov.

Den allmänna uppfattningen verkar även vara att bebisen

behöver egentid med föräldern.

Caroline Benkelius menar att de korta dagarna på förskolan

medförde att det knappt blev någon tid över hemma för henne och lillasyster. Hon säger: ”Allt sånt som man gjorde med första barnet,

som babysim och babyrytmik, får man lägga åt sidan med andra barnet.”

Vi säger: Välkommen till livet som tvåbarnsförälder.

Att få andra barnet är på många sätt en lika stor omställning

som att få första barnet.

Familjen och dess medlemmar behöver hitta nya rutiner och nya roller, tillsammans och inte genom att separera små storasyskon

från resten av den hemmavarande familjen.

Det är oroande att dagens svenska föräldrar inte vill eller tror

att de inte klarar av att ta hand om mer än ett barn i taget.

Att det under de senaste åren har blivit en självklarhet

att staten ska ta halva ansvaret för äldre syskon när familjen får tillökning. För bara tio år sedan var alla storasyskon till föräldralediga föräldrar hemma. Så har det varit i alla tider.

I hela människans historia har barn fått syskon,

både ett och två och flera utan att för den skull lämnats

bort till en institution. Med stöd och hjälp från den utvidgade

familj som innefattar släkt, vänner och grannar är detta

det naturliga sättet för en familj att leva på.

Ett sätt som har fungerat för människan i miljontals år.

Men sedan 2002 då 15-timmarssystemet infördes för föräldralediga

har något mystiskt hänt.

På bara nio år har små bebisar helt plötsligt utvecklat ett behov

av egentid med mamma eller pappa och tvååringar

har utvecklat ett behov av dagis.

Småbarnsföräldrar har också tappat förmågan att etablera

och vidmakthålla fler än en relation i taget.

Ändå förväntas förskolans pedagoger,

som gör ett fantastiskt jobb med de förutsättningarna de har,

att klara av att hantera 25 relationer samtidigt.

Staten, via kommunalt anställda,

har tagit plats som huvudsakligt stöd för barnfamiljen

och de nära och kära, ”byn”, har ställts i bakgrunden.

Om denna vilja att lämna bort nyblivna storasyskon beror på en missuppfattning att barnen behöver förskolan eller helt enkelt på bekvämlighet från föräldrarnas sida låter vi vara osagt.

Men vi vet av egen erfarenhet att barn som är hemma utvecklas

minst lika bra som barn i förskolan.

Genom att spendera mycket tid ihop växer barn och föräldrar

på ett naturligt sätt tillsammans.

För även föräldraskapet utvecklas och förändras över tid.

Inte minst när det är slitigt.

Dessutom finns andra vägar att gå för att låta barnen träffa jämnåriga,

till exempel genom öppna förskolan där föräldrarna är närvarande.

Och det är ett sant privilegium att få se sina barn utvecklas

i samspel med andra och att direkt kunna påverka och leda dem.

Med detta önskar vi att uppmana till ett annat upprop,

ett upprop om krav på mer tid tillsammans med barnen,

både småsyskon och storasyskon.

Madeleine Wallin Ordförande Haro - för Valfrihet, Jämställdhet och Föräldraskap

Caroline Elfors, psykologstudent