MIN TRÖST!

När jag var liten och mörkrädd brukade du tända
Lampan i mitt rum och visa mig alla de välkända
Föremålen. Sedan släckte du igen och satt hos mig i
Mörkret tills jag var övertygad om att stolen var en stol
Och inte en ond drake.

Pappa ville att dörren skulle vara stängd men du
Envisades med att lämna den på glänt, bara precis så
Mycket att inget spöke vågade sig fram.

Egentligen är det på samma sätt nu. Min ängslan har
Blivit större och världen är mer otrygg än nogonsin
- Men du öppnar en dörr på glänt så att jag kan se
Mina svårigheter i ett nytt ljus. Därför kan jag modigt
Möta dem och behöver inte gömma mig under täcket.

En mamma är en person som hör allt,
Också gråten som du försöker
Kväva i kudden.

När sorgen blir dig övermäktig
- ring mamma!

Att vara förälskad är visserligen
Underbart, men ibland är
En kopp kaffe vid köksbordet
Tillsammans med mamma
Det man behöver.

En mamma kan torka tårar
Per telefon.

Mammor har ett särskilt trollklister
Som också klarar att laga brustna
Förhoppningar.
DU kommer ALLTID att vara MED MIG!!

Och det är milt sagt.

 Har jobbat till 18.00 i måndags och idag,

 tisdagen slutade jag faktiskt redan 17.30.  

Aldrig får man vara glad heller,

 när ena problemet är avslutat tror ni inte på fan

 att då dyker nästa upp.

Aldrig en lugn och harmonisk stund på jobbet här inte.

Ska springa folk som egentligen inte hör dit,

 jag håller på att få hjärnbryt.

Och vart är alla bra vikareier någonstans,

 två av dem är uppbokade hos oss (och dom släpper vi inte i första taget),

 men ibland behöver man fler

men det är ont om dom som är bra.

Och vissa förstår jag inte hur de kan bli godkända

 när de går utbildningen.

Helt ofattbart asså.

Man slutar aldrig a förundras i det yrke asså.

Men det är bara att bita ihop och hoppas att man klarar detta.

Det är bara 4½ vecka till semester nu,

men just nu så skulle jag vilja gå på semester nu

på en gång och komma tillbaks till hösten

 och hoppas allt är som vanligt i personalgruppen.

Nu måste jag ju också berätta att jag stortrivs på mitt arbetsställe

men när man ska ha "öppet hus" på avdelningen då går det för långt.

Nu ska jag avsluta mitt gnäll för jag är så jävla trött så

tårarna bara rinner ur ögonen.

Så nu är det nattinatt och så får man hoppas

att mitt humör är bättre imorgon.

Men en sak vet jag och det är att min inställning

är desamma som nu även imorgon,

det går aldrig att ändra på.

Sov gott nu allihopa.

Kram.

//Maria.