Utvecklingskriser.

Barnens utvecklingskriser.

Barn utvecklas och förändras hela tiden och i olika takt.

Man brukar dock tala om fyra olika utvecklingskriser

hos barn som generellt sätt infaller vid 2 år, 6 år, 9 år och i tonåren.

 En del barn passerar nästan obemärkt igenom dessa utvecklingskriser

medan andra dröjer kvar i dem.

2-års krisen.

2-årskrisen eller trotsåldern,

som det också brukar kallas börjar i regel vid 1 ½ år

och brukar hålla på upp till 3 års ålder.

Trotsåldern inträffar som oftast tidigare hos flickorna än hos pojkarna.

Krisen handlar om tillit och misstro.

Ett barn i trotsåldern får återkommande raseriutbrott

och pendlar ofta mellan olika sinnesstämningar.

Barnet känner en djup otillfredsställelse och oförmåga

att bemästra sin egen tillvaro.

Barnet upptäcker en värld som det plötsligt inte kan förstå.

Barnet upplever att något måste göras, men vet inte vad.

Han eller hon får ingen ro med sig själv.

Det är viktigt att omgivningen har tålamod,

visar hög tolerans samt har fasta rutiner som barnet kan hålla sig till.

Allt detta skapar trygghet och hjälper på så sätt barnet

igenom sin utvecklingskris.

Att bemöta barnets trots med ilska skapar ytterligare otrygghet

och hjälper inte barnet att bemästra sin kaotiska tillvaro.

Desto lugnare, säkrare och stabilare tillvaron är kring barnet i trotsåldern,

desto smidigare kommer trotsbarnets utvecklingsfas att gå.

6-års krisen.

Denna utvecklingskris brukar börja vid 5-6 års åldern.

Krisen handlar om självförtroende och skuld.

Sexåringen har utvecklats fysiskt mycket snabbt och behärskar

inte sin långa och gängliga kropp.

Barnet hänger inte med motoriskt i den snabba utvecklingen

vilket resulterar i att barnet snubblar och stöter ofta emot saker.

Sexåringen är full av misstro, både mot sig själv och sin omgivning.

Barnet känner sig inte omtyckt och söker desperat gemenskap

och bekräftelse från både kompisar och föräldrar.

Sexåringens ständiga jakt på bekräftelse som han eller hon

ändå inte tror på gör att sexåringen kan upplevas som väldigt krävande.

Barnet ändrar sig från den ena stunden till den andra

och ingenting är bra nog.

Barnet pendlar också hela tiden mellan att vilja vara stor och liten.

Allt handlar om att sexåringen tvivlar starkt på sin egen kapacitet.

Utvecklingen banar vägen mot en mer självständig individ.

Gentemot sexåringen är det viktigt att visa närhet och uppskattning.

Det är viktigt att intala barnet att det duger som det är.

Barnet behöver mycket beröm och ömhet.

Det är också bra att hålla sig till fasta rutiner som skapar trygghet i

en annars kaotisk värld.

9-års krisen.

Denna kris brukar infinna sig då barnet är mellan 7-12 års ålder.

Detta är förstadiet till puberteten.

Utvecklingskrisen handlar om krav och kompisar.

Nioåringen upplevs ofta som strullig,

orolig och slarvig med ett otydligt språk.

Nioåringen är en sökare och grubblare och upplevs ofta som lite dyster.

Barnet söker sig själv, sina kompisar,

livets mening och en uthärdlig tillvaro.

Missmodet och oron dämpar barnets alerta iver

och entusiasmen grumlas av verkliga och inbillade besvikelser.

Under den här perioden är det livsviktigt att ha kompisar och passa in.

Barnet behöver återigen mycket närhet och ömhet

under denna utvecklingsperiod.

Det är viktigt att ge barnet tid och lyssna på vad det har att säga.

Nioåringen är inte svår att ha att göra med om man bara kan

få honom eller henne att förstå att man verkligen vill bara vara en vän.

Att göra roliga saker med barnet kan vara upplyftande

för alla i denna något svåra och dystra utvecklingsperiod.

Tonårskrisen.

Tonårskrisen brukar inträda från 13 år och uppåt

och det varierar väldigt mycket mellan olika barn när krisen inträder.

Denna kris handlar om identitet.

Tonåringen måste ta reda på vem han eller hon är för

att kunna hitta sin egen identitet.

Tonåringen antar olika personligheter för att se vilken som passar bäst.

Han eller hon revolterar mot den vuxnas krav

och accepterar inte att bli styrd.

Tonåringen är en tänkare och grubblare och kan tyckas trivas

i sin egen ensamhet.

Tonåringen förbereder sig på att lämna ”flocken” och bli sin egen.

Kompisar, lärare och andra vuxna individer

har stort inflytande på tonåringen.

Precis som vid de andra utvecklingsfaserna är det viktigt

att visa tonåringen närhet, omtanke och uppskattning.

Under denna period är det bra att finnas till hands

för sitt barn eller barnbarn och våga lyssna samt visa tålamod.

En mor- eller farförälder spelar en viktig roll då tonåringen inte

sällan hamnar på kollisionskurs med föräldrarna.

Det är viktigt att komma ihåg att denna period går över.

Vad skall man göra vid brand!!!

När man misstänker, hör brandlarmet eller vet att det brinner skall man...

• Samla barnen.

• Känn på dörren om den är varm.

•  Är dörren varm eller om korridoren är rökfylld. Använd markerade utrymningsvägar.

• Om man inte ser eller känner rök! Gå lugnt ut genom dörrarna

• Utrym lokalen lugnt och smidigt.

• Samla barnen på uppsamlingsplatsen. ”Klassvis”

• Kontrollera mot klasslista att alla barn har kommit ut.

• Rapportera till Räddningsledaren.

• Vänta lugnt på vidare information.

  
Må du alltid ha en ängel vid din sida som vakar över dig
i allt du gör, och som ger dig hopp om ljusare dagar.
Att finna vägar för dina önskningar och drömmar att uppfyllas,
ge dig hopp att det är lika säkert som att solen lyser,
ge dig en styrka av klarhet.
Må du alltid känna kärlek och tröst, välbefinnande och mod.
Må du alltid ha en ängel vid din sida.
Någon som fångar dig när du faller.
Uppmuntrar dina drömmar, är din inspiration,
håller din hand och hjälper dig genom allt genom livet, alla dagar.
Vårt liv förändras ständigt.
Tårar kommer lika lätt som ett leende. längs livets resa.
Måtte de underbara stunderna vara tusen gånger fler än de ensamma.
Må de gåvor du får aldrig någonsin ta slut, må du få någon
underbar att älska, och en kär vän att lita på och anförtro dig åt.
Må det komma en regnbåge efter varje storm, efter varje oväder.
Må du alltid ha hopp, som håller dig varm.
Och må du alltid ha en ängel vid din sida.

Livet som MORMOR och FARMOR.

Be aldrig mormor om någonting förrän hon fått en kopp kaffe!

Mormödrar är bra på att sitta på golvet och leka

 men det är hemskt svårt att få upp dem på fötter igen!

Mormor är fantastisk!

Hon är den enda I familjen som kan hunsa med mamma ostraffat.

Två små uppsträckta armar – och mormors reumatism

får vänta till I morgon.

När ingen I hela världen förstår finns mormor till hands

med plåster på sår.

Mormor begär inget särskilt erkännande.

 Hon vill bara vara sig själv och göra det

 som är naturligt för en mormor:

 Älska sina barnbarn, förmedla sin livserfarenhet och få respekt,

tolerans och förståelse av sina närmaste.

Barnbarn är en förnyelse av livet,

 en liten bit av oss på väg in I framtiden.

Ett barnbarn är ett slags underverk En övertalningsmaskin.

Man kan försöka vara sträng,

 men man kan aldrig motstå deras  leende.

 Man kan svära på att  dom inte ska få någon äppelpaj,

men vem ger inte efter för ett sådant tandlöst flin!

 Man kan lova sig själv att inte köpa fler nallar åt dem,

men ingen kan konsten att trycka på rätt knapp

 lika bra som dem.

 Ett litet ryck I fingrarna, en liten kram,

 en enda tår…och så nådastöten:

 ”Snälla mormor….Jag älskar Dig”

 Då får dom hela världen……

Av: Okänd.

Tonåringens utveckling.

Tonåringens utveckling 13-19 år

Kroppen

Under denna period sker en kraftig omställning av hormonsystemet

hos tonåringen som innebär att puberteten sätter igång.

Det är väldigt individuellt när puberteten börjar och slutar.

Den brukar hålla på i cirka 7 år.

Flickor ligger normalt två år före pojkar.

Puberteten startar med att barnet börjar växa väldigt snabbt.

Tonåringen ger ofta ett tafatt och klumpigt intryck

då olika delar av kroppen växer olika fort.

I början av puberteten växer händerna och fötterna först.

Sedan följer armarna och benen, och slutligen växer själva kroppen.

Ökade hormoner gör också att barnet drabbas av finnar och armsvett.

Könsorganen sätter igång att utvecklas.

Hår växer fram runt könet och under armarna

och hos pojkar även i ansiktet och på bröstet.

För flickan innebär puberteten att den första menstruationen kommer.

Äggstockarna har nu satt igång att börja producera ägg.

Detta brukar vanligtvis inträffa mellan tolv och fjorton år,

men det händer att den kommer tidigare och även senare.

Flickans bröst börjar också växa och bröstvårtorna kan ömma.

Bäckenet blir bredare och formerna rundare och kvinnligare.

I tonåren börjar flickor också få flytningar.

Det gör att slemhinnan håller sig frisk, fuktig och fri från bakterier.

Pojkar får under puberteten inte bara hår runt kön och under armar,

utan även hår på bröstet och i ansiktet.

Ett annat tecken på könsmogenhet är när han får sädesuttömningar.

Detta sker vanligtvis på natten.

Det beror på att testiklarna utvecklas och nu börjar producerar sädesceller.

Under puberteten växer pojkens struphuvud och stämband kraftigt.

Han kommer i målbrottet och rösten förändras.

Så småningom blir även hans muskler större och överkroppen bredare.

Sömnbehovet ökar hos den äldre tonåringen

och ligger generellt på 9 timmar per dygn.

Sömnperioden förskjuts även framåt vilket innebär

att tonåringen är uppe senare och vaknar när tillfälle bjuds

först framåt förmiddagen.

Mentalt

Tonårstiden är generellt sätt en krävande period mentalt

och det är under den här tiden som tonåringen arbetar med

att hitta sin egen identitet.

Det blir viktigt att hitta sin egen väg att gå och formulera sina egna mål.

Det blir en svår balansgång mellan att vilja vara självständig

och samtidigt upptäcka att man är beroende.

Tonåringen behöver förbereda sig på att lämna barndomen

och bli en egen individ.

Detta leder ofta till frustration och ångest.

Tonåringen upplevs därför ofta som egoistisk, självupptagen, kritisk

och ifrågasättande.

Tonåringen är också mycket observant och känslig för att bli missförstådd.

Det blir naturligt att ta avstånd från föräldrarna

och kompisar blir viktigare än någonsin.

Tillsammans med jämnåriga utvecklar tonåringen samhörighet

med ett eget språk och vuxna placeras på behörigt avstånd.

Tonåringar funderar mycket kring vad som är normalt och onormalt.

Alla utvecklas i olika takt och tonåringarna jämför sig hela tiden med varandra.

Små skillnader i kroppslig utveckling mellan olika tonåringar

kan upplevas som mycket plågsamt.

Ofta dyker känslan upp av att inte duga som man är.

Hormonförändringarna i kroppen gör också att tonåringen kan

ha kraftiga humörsvängningar och pendlar snabbt mellan olika känslolägen.

Utseendet blir som sagt viktigare än förut och tonåringen

vill helst inte avvika alltför mycket från gruppen.

Som tonåring känner man sig ofta oövervinnelig

och vill gärna testa gränser, vilket kan resultera i användning

av droger, alkohol och tobak.

Under den här perioden debuterar många sexuellt.

Vad kan de vuxna i tonåringens omgivning göra?

Det är viktigt att vuxna visar tonåringarna att man bryr sig

och stöttar dem under denna stundtals kaotiska period,

även om de inte ger uttryck för detta.

Även om jämnåriga betyder mycket kan de aldrig ersätta det stöd

en vuxen person kan ge i form av trygghet och livserfarenhet.

Därför är det viktigt att vara tillgänglig och avsätta

tid tillsammans med sin tonåring.

Tonåringens bekymmer bör inte förringas utan tas på största allvar.

Som vuxen är det även viktigt att sätta tydliga gränser vilket

i sin tur skapar trygghet och kontinuitet

i tonåringens annars kaotiska tillvaro.

Tonåringens tvära lynneskast och ibland aggressiva beteende är viktigt

att bemöta med bestämdhet och klara riktlinjer för hur man får bete sig.

De vuxna ska inte behöva finna sig i att bli behandlade hur som helst.

Denna period blir lättare att uthärda för den vuxna om man har tålamod

och inser att detta tillstånd inte är för evigt utan håller

bara på under en begränsad period.

Ja, då är man sjuk igen då.

Har så jävla ont i halsen och feber.

Så nu går man på whiskey igen

och ifs så är ju inte det något dåligt

i sig för det är ju gott,

men jag hade ju hellre jobbat måste jag säga.

Och hade det bara varit för halsen så

hade jag jobbat också, men den jädrans febern.

Varför får man feber när det ända jag har är ont i halsen,

för man får väl inte feber för att man är uppstressad.

Ja, inte vet jag iallafall.

Men hemma är jag, det vet jag iallafall

men istället vara på jobbet.

Nu gäller det att kurera sig så man kommer tillbaks dit.

Nu hägrar febernedsättande och whiskey såklart

och sängen.

Sovgott.

//Maria.