Sagan om pannkakan.

 Det var en gång en bondhustru som hade sju hungriga barn.

 Och åt dem höll hon på att grädda en pannkaka.

 Den låg nu i laggen och fräste, så tjock och god att det var en lust att se.
Barnen stod runt omkring och gammelfarfar satt och såg på.

Maila mig om man vill ha hela sagan med text och bilder.

//Maria

.

Idag har vi haft förskoleavslutning på förskola.

Det är jättemysigt med barn och föräldrar.

Precis som skolan har skolavslutning så har vi för förskolan.

Ett slut på detta läsår.

Föräldrarna har med sig picknick korg och filt till sin familj.

Först så börjar vi med en frågeslinga för både barn och vuxna.

Sen så sjunger de största barnen som ska sluta och börja förskoleklass.

De största barnen får blommor.

Sen så sjunger alla Idas sommarvisa m.m

Så äntligen är det dax för den där goda korgen som föräldrarna har med sig

tänk er hela gräsmattan med föräldrar och barn som myser och har det gott.

Och samtidigt som de sitter och fikar så delar vi ut mappar till barnen som vi har gjort iordning med barnens alster och arbeten under hösten och våren.

Det är uppskattat av både barn och föräldrar.

En helt enkelt superb ide, tycker jag.

Haft en härlig eftermiddag.

Nu tänker jag bjuda er på frågeslingan eftersom det var jag

 som gjorde iordning den med frågorna.

 Bilderna är tagna på clipart och goggel.

Jag gör så att jag inte lägger in svaren utan

 ni får mejla mig om dom ni som vill ha.

För barnen är denna svarstalong.

För vuxna är denna.

En, två, tre dinosaurier,

fyra, fem, sex dinosaurier,

sju, åtta, nio dinosaurier.

Hoppade i vattnet gjorde,

Tio små dinosaurier.

Text: Maria Ersson.

Bilderna kommer ifrån:

Unga fakta.

Ja,då är helgen slut igen då.

Vart är semestern någonstans säger jag bara.

Har nio arbetsdagar framför mig innan ledighet,

men jag vill vara ledig nu när Tilde är ledig.

Varför är man inte gjort av pengar för så

att man bara kan ta fram när man behöver,

nädå, man ska jobba och slita så in i vassen

för dessa korvören.

Men snart så är man ledig i sju hela veckor

hela familjen.

Gud vad skönt säger jag bara.

Igår vart jag knortbiten på foten och det

svullna upp som bara den, så jag smorde in

med kortisonsalva och på kvällen tog jag en

tavegyl som man blir så trött på så det är inte klokt.

Iallafall var det jättefint i kyrkan på skolavslutningen,

de hade delat upp barnen i tre sittningar så att säga.

Så Tilde var andra omgången mellan klockan 11.00 12.00

Lördagen så gjorde man ju inget vettigt för himlen var ju öppen.

Det regnade precis hela dagen, nä nu var jag för snäll,

jag menade att det störtregnade så det slog i backen hela dagen.

Sov mycket efter tavegylen var helt slut i kroppen efter den.

Idag har vi tagit det lugnt varit ner på Idas grav och satt

sommarblommor blev så fint.

Sen torkat och rensat Tildes byrålådor,

 sen har det inte varit så mycket mer faktiskt.

Jag har suttit här vid datorn och lagt in lite grejor.

Men nu tänker jag göra kväll så man är människa imorgon.

Man kan ju iallafall hoppas.  

Nattinatt på er.

Kram.

//Maria.

Ettan förlorade
tvåan vann.

Trean tappa brallan,
och fyran försvann.
Femman blev kär
och sexan militär.
Sjuan pensionär,
och åttan miljonär.
Nian suger blod,

och tian dog.

Det var en gång tre små grisar som bodde i skogen

 tillsammans med sin mamma.

En dag sa hon till dem:

"Nu har ni blivit stora nog att flytta hemifrån.

Ge er ut och bygg er var sitt hus.

Men det måste vara ett rejält hus, för den elaka vargen

 ligger på lur och han kan ta er".

De tre små grisarna packade sina saker och gav sig iväg.

Den första lila grisen byggde sig ett hus av Trä.

Han brudde sig inte om att vara rädd för vargen.

Den andre lille grisen byggde sig ett hus av halm.

Dunk! Dunk! Han satte samman bräder och spikade i dem.

Han var inte heller säskilt rädd för vargen.

Den tredje lille grisen byggde sig ett hus av stenar och murbruk.

Han lade på ett tak av tegel och satte i en dörr av tjockt trä.

Hans hus blev verkligen stadigt.

Han kände sig mycket nöjd med sig själv när han var klar.

Vargen fick höra talas om att de tre små grisarna flyttat hemifrån.

En dag kom han för att äta upp dem.

De tre små grisarna blev mycket rädda och skyndade in i sina hus.

Först knackade han på dörren till huset av trä.

Han knackade försiktigt och ropade:

"Goddag på dig lilla gris. Får jag stiga in"?

"Aldrig i livet", svarade den lille grisen.

"Öppna"! skrek vargen.

"Nej", svarade den lilla grisen.

"Du kommer att få ångra dig", sa vargen.

"Jag tänker blåsa så hårt att ditt trähus rasar,

och sedan äter jag upp dig"!

Och vargen blåste omkull huset så att trät for åt alla håll.

Den lilla grisen sprang för livet tills han kom till det lilla huset av halm.

Hans bror hade sett när han kom springande,

och han släppte in honom genom dörren

och stängde rakt framför nosen på vargen.

"Öppna dörren"! skrek vargen.

"Aldrig i livet"! svarade den lilla grisen.

"Det ska du få ångra", sa vargen.

"Jag tänker blåsa så hårt på ditt halmhus att det rasar,

och sedan äter jag upp er".

Vargen blåste så hårt på halmhuset att det rasade.

De två små grisarna sprang det fortaste de kunde till det lilla huset av sten.

Deras bror släppte genast in dem och stängde dörren.

Vargen var andfådd och hann inte i kapp dem.

När han kom fram till det lilla stenhuset var grisarna redan inomhus.

"Öppna dörren"! skrek vargen.

"Aldrig i livet", svarade den lilla grisen.

"Då så"! vrålade vargen.

"Då blåser jag på ditt hus tills det rasar ihop,

och sedan äter jag upp er alla tre"!

Vargen blåste... och blåste...och blåste.

Ingenting hände.

Det lilla stenhuset höll, och innanför dörren stod

 de tre grisarna och skrattade.

"Det ska ni få ångra", sa vargen.

"Nu klättrar jag upp på taket och tar mig ner genom skorsstenen".

De tre små grisarna skyndae sig att göra eld

 i den öppna spisen medan vargen

ställde en stege mot väggen och tog sig upp på taket.

Han steg fram till skorstenen och gled ner i den...

"Hjälp! Hjälp! Jag brinner upp"! skrek vargen.

Med brinnande svans klättrade han upp i skorstenen igen.

Han skrek av smärta när han sprang in i skogen och försvann för alltid.

De tre små grisarna skrattade hjärligt.

De tog varandra i hand och dansade av glädje.

De tre små grisarna ville inte skiljas åt.

De bodde tillsammans i det lilla stenhuset

 och de hade alltid mycket roligt.

Fem hungriga krokodiler i vassen låg på lur

De önskade så att de hade lite tur
De ville så gärna äta lite fisk
Men vattnet var stilla ingen tog någon risk
Då kom där simmande en röd liten fisk
Mums sa krokodilen
Det smakade bra
Nu behöver jag inte äta mer fisk idag

Fyra hungriga krokodiler i vassen låg på lur
De önskade så att de hade lite tur
De ville så gärna äta lite fisk
Men vattnet var stilla ingen tog någon risk
Då kom där simmande en grön liten fisk
Mums sa krokodilen
Det smakade bra
Nu behöver jag inte äta mer fisk idag

Tre hungriga krokodiler i vassen låg på lur
De önskade så att de hade lite tur
De ville så gärna äta lite fisk
Men vattnet var stilla ingen tog någon risk
Då kom där simmande en gul liten fisk
Mums sa krokodilen
Det smakade bra
Nu behöver jag inte äta mer fisk idag

Två hungriga krokodiler i vassen låg på lur
De önskade så att de hade lite tur
De ville så gärna äta lite fisk
Men vattnet var stilla ingen tog någon risk
Då kom där simmande en blå liten fisk
Mums sa krokodilen
Det smakade bra
Nu behöver jag inte äta mer fisk idag

En hungrig krokodil i vassen låg på lur
Han önskade så att han hade lite tur
Han ville så gärna äta lite fisk
Men vattnet var stilla ingen tog någon risk
Då kom där simmande en lila liten fisk
Mums sa krokodilen
Det smakade bra
Nu behöver jag inte äta mer fisk idag

Krokodilerna är mätta i solen är det skönt
De ligger och spanar på vattnet som är grönt
Fiskarna är glada de simmar hit och dit
Dumma krokodiler ni hittar inte hit

Denna text kommer från

 Fröken Flano Filosoferar:

som hon har gjort själv.

Gå in och titta på hennes sida

och jag lovar ni blir fast där

ett bra tag.

En jättebra blogg som har gett mig

mycket inspiration i sagornas värld.

Här kommer bilderna som jag tyvärr inte vet vart dom kommer ifrån.

Jag gör ju så att när jag hittar bilder på sagor så sparar jag ner dom

och så ligger de på någon av mina mappar tills jag får användning för dom.

Det var en en liten gumma, som bodde i ett litet hus, alldeles för sig själv.

Hon var alltid glad och lycklig. Hon hade bara ett stort bekymmer.

Hon kunde aldrig komma ihåg var hon hade lagt sina saker.

"Om jag lägger glasögonen i den här tekannan,

 så kommer jag säkert ihåg var jag gjorde av dem" sa hon.

Men när hon skulle ha glasögonen,

 hade hon glömt bort var hon hade lagt dem,

och hon måste leta överallt i hela huset,

 innan hon kom ihåg att hon hade lagt sin stickning

 i fågelholken utanför verandan.

"Jag förstår inte hur jag kunde glömma bort en sån plats" sa den lilla gumman.

"Ja,ja nästa gång får väl jag försöka fundera ut en ännu bättre plats".

Nästa gång hittade hon stickningen faktiskt-men lite för sent!

Hon hade lagt dem i ugnen.

En dag bestämde hon sig för att fara till marknaden.

Hon tog på sig sin bästa klänning och sin fina hatt,

hon gick ut ur huset,

stängde dörren och låste den.

"Jaha, var ska jag lägga nyckeln nu tro" sa hon.

Hon tänkte och tänkte.

"Nu vet jag" sa hon, "jag lägger den i blomkrukan".

Hon gick bort till sin lilla gamla, gamla bil.

"Jag kanske glömmer bort vilken blomkruka jag la nyckeln i" tänkte hon.

"Jag får nog lov att ställa blomkrukan på något särskilt ställe".

Och så tog den den lilla gumman blomkrukan

 och ställde den i en trälåda på veranda.

Men jag kanske glömmer bort vilken låda det var" tänkte hon.

"Jag måste nog ställa lådan annanstans så jag kommer ihåg den".

Lådan var tung, men den lilla gumman lyckades

 ändå kånka ut med den på gården.

Så ställde hon ner den bredvid ladugårdsdörren.

Hon såg sig omkring.

Där fanns en massa andra lådor också.

"Jag kommer nog aldrig ihåg vilken låda det är" sa hon.

"Jag måste nog ställa den på ett annat ställe".

Hon lyfte upp lådan igen och ställde den baktill på en gammal kärra,

som stod i vagnboden.

"Det där kommer jag säkert ihåg" sa hon.

Hon gick och satt sig i sin gamla höga bil.

Men så började hon tänka igen.

"Tänk om jag glömmer bort det där med kärran" tänkte hon.

Det är nog bäst att jag tar kärran med mig.

Och så drog hon ut kärran ur vagnboden

 och band den bakom den gamla bilen.

Men bilen orkade inte dra kärran.

"Jaha, då tar jag inte bilen då. jag sätter mig i kärran" sa hon.

Och kan du tänka dig!

Hon kom ihåg att hon brhövde en häst!

Hon gicki till grannen och lånade en häst.

Hon tog med sig den hem och selade på honom

 och spände honom för kärran.

Och så hoppade hon upp i kärran själv.

Hon smackade åt hästen, och så bar det av mot marknaden.

Det tog ganska lång tid att komma in till staden,

och när hon äntligen kom fram, var det alldeles fullt med människor,

som också skulle på marknaden.

"Jag undrar var jag ska binda hästen" sa den lilla gumman.

"Och jag undrar hur i all världen jag ska bära mig åt för att komma ihåg

 var jag ställde honom".

Den lilla gumman såg ut över marknadsplatsen på alla tälten,

karusellerna, gungorna och människorna.

"Jag tror faktiskt inte att jag bryr mig om det här, när allt kommer omkring" sa hon.

"En sån röra! Kors i all sin dar,

jag skulle bara tappa bort mig själv"!

Den lilla gumman vände hästen och klapprade hemåt.

Hon tyckte att det skulle bli underbart att se sitt lilla rara hus igen,

 och hon längtade efter en härlig kopp kaffe

 i sitt trevliga lilla kök med blommor i fönstret.

Hon ställde in hästen i ladugården i båset bredvid kon och gav dem båda lite hö.

Sedan stängde hon dörren och skyndade sig fram till huset.

"Å, kära hjärtanes!

Nyckeln" sa gumman.

"Var var det jag la nyckeln"?

Hon tänkte och tänkte.

Till sist kom hon ihåg blomkrukan.

Blomkrukan, "Ja" sa den lilla gumman.

"Nu kommer jag ihåg!

Men var var blomkrukan"?

Den lilla gumman tänkte och tänkte igen.

Till slut kom hon ihåg trälådan.

Men trälådan stod naturligtvis inte på plats på verandan!

Då kom hon ihåg att hon hade ställt den i kärran.

"Javisst" sa hon,

"Så dum jag är".

Hon sprang in i vagnboden.

Där stod kärran, och på kärran stod lådan,

och i lådan stod blomkrukan.

Och i den fanns det en krukväxt med blommor,

lite jord, en liten mask och ingenting annat.

Ingen nyckel!

INGEN NYCKEL!

"Å Å Å Å", sa den lilla gumman.

"Å å å å! Jag kanske stoppade den i fickan,

innan jag började undra var jag skulle gömma den!

Och kan du tänka dig- det var just vad hon hade gjort!