Tjena på er!

Ja, vad ska jag säga om denna dagen då,

hade ju hoppas att den skulle bli bättre än igår

men icke sa nicke.

Idag på förmiddagen så händer det en olycka med ett barn på

förskolan så jag var in på sjukhuset fram och tillbaka med en släkting

till barnet och där vid akuten så stog pappa och väntade.

Barnet är fortfarande kvar på sjukhuset för observation och ska ligga där inatt.

Sen så händer en till olycka med ett barn på andra avdelningen

och mamma kommer och hämtar och han får fara på

vårdcentralen.

När något händer så brukar det ju bli tre gånger i allt så

vi gick och vänta idag vad är det tredje som ska hända.

Men när jag gick hem klockan 16.00 så hade inget mer hänt

som tur är.

Så det var så skönt att gå hem idag och jag är alldeles slut i huvudet.

Imorgon skulle jag egentligen på fackkurs också men

mailade och sa att jag inte kommer.

Jag jobbar och går på utflykt med barnen istället.

Vädret idag då, ja kan säga så här att man ska

vara glad att man sitter här nu och inte har blåst bort.

Det är storm här idag och varit hela dagen och vid halvtre tiden

så kom det en skur men det är den enda hittills iallafall.

Nu ska ni ha det bra så höres vi imorgon.

Kram.

//Maria.

Två vänner gick tillsammans genom öknen. 

Vid ett tillfälle uppstod ett gräl mellan dom varvid en av dom

slog till den andre i ansiktet. 

Den som blev slagen blev ledsen över detta och 

utan att säga någonting skrev han i sanden: 

I DAG SLOG MIN BÄSTA VÄN MIG I ANSIKTET.

Dom fortsatte vandra till dom kom fram till en oas, 

där de bestämde sig för att bada. 

Den som blev slagen i ansiktet fastnade i gyttjan på bottnen 

och var nära att drunkna när hans vän räddade honom. 

Efter det att han återhämtat sig ingraverade han på en sten texten: 

I DAG RÄDDADE MIN BÄSTA VÄN LIVET PÅ MIG.

Vännen som hade slagit och räddat livet på kamraten 

frågade honom: 

Efter det att jag slagit dig skrev du i sanden 

och nu skriver du på en sten, varför?

Vännen svarade: 

När någon gör oss illa borde vi skriva det i sanden 

där förlåtelsens vindar kan sudda bort det, 

men när någon gör något gott för oss, 

måste vi ingravera det i sten där ingen vind 

någonsin kan sudda bort det.

-OKÄND FÖRFATTARE-