Midsommardagen är den den lördag som ligger mellan

den 20 och den 26 juni.

Man brukar säga att midsommarnatten är årets kortaste natt.

Det stämmer vissa år, för årets kortaste natt är ju alltid sommarsolståndet omkring den 22 juni.

Midsommaren är den största högtiden i Sverige som

inte är religiös.

Idag finns majstänger nästan bara vid midsommar,

men tidigare restes de både vid första maj, pingst och Kristi himmelfärd.

Dessutom hade man majstänger när det var fest eller dans.

Att "maja" betyder helt enkelt att pryda något med gröna kvistar.

Under årets kortaste natt trodde man förr att naturens

magiska krafter var starkare än vanligt.

Då samlade man blommor i midsommabuketter som

torkades och sparades till vintern.

De torkade blommorna kokade man te på och gav till

hängiga kor, snoriga barn och pigor som var olyckligt kära.

Ett ännu bättre botemedel var midsommardagg.

Den samlades in innan solen gått upp på och släpa ett lakan

efter sig i det daggvåta gräset.

När lakanet var genomblött, vred man ur det i en skål.

Sedan var det bara att hälla midsommardaggen på flaska,

korka igen ordentligt och spara till vintern.

På midsommarnatten kan man få drömma

om sin blivande man eller fru.

Men då gäller det att först klättra över sju gärdsgårdar

och plocka nio olika sorters blommor i lika många hagar,

och sedan lägga blombuketten under kudden innan man somnar.

Tre ogifta personer kan också koka en mycket salt gröt

som kallas drömgröt tillsammans. Det går till så här:

3 deciliter mjöl,

3 deciliter vatten,

3 deciliter salt

blandas i en kastrull.

Alla måste vara tysta hela tiden och alla ska hålla i sleven

och röra i gröten motsols. Gröten ska ätas utan mjölk.

Sedan går alla, mycket törstiga, och lägger sig - fortfarande

utan att prata. I drömmen kommer någon med ett glas vatten.

Titta noga vem det är, för den personen blir du en dag gift med.

Nu är den ljuvliga sommaren här

med sina blommor

och kransar.

Se ängen lyser så grön

och där

leker barnen och dansar.

Innan jag blev mamma,

lagade jag och åt varm mat.

Jag hade kläder utan fläckar

Jag kunde sitta i lugn och ro och prata i telefonen.

Innan jag blev mamma,

sov jag så länge jag önskade,

och oroade mig aldrig över hur sent jag kom i säng.

Jag borstade mitt hår och mina tänder varje dag.

Innan jag blev mamma,

städade jag mitt hus varje dag.

Jag klev aldrig över leksaker.

Jag glömde aldrig texten till vaggvisorna.

Innan jag blev mamma,

oroade jag mig aldrig för om mina växter var giftiga.

Jag tänkte aldrig på vaccinationer.

Innan jag blev mamma,

hade jag aldrig kräkts på, bajsats på, spottats på,

tuggats på, kissats på,

ej heller blivit nypt av små fingrar.

Innan jag blev mamma,

hade jag fullständig kontroll över mina tankar, min kropp.

Jag sov hela natten.

Innan jag blev mamma,

hade jag aldrig hållit hårt i ett skrikande barn,

så att läkaren kunde ta prover och ge sprutor.

Jag blev aldrig härligt lycklig över ett enkelt leende.

Jag satt aldrig uppe sent och tittade på ett sovande barn.

Innan jag blev mamma,

hade jag aldrig suttit med ett sovande barn i famnen,

för att jag inte ville lägga ner det.

Jag kände aldrig mitt hjärta krossas i tusen bitar,

när jag inte kunde stoppa smärtan.

Jag visste aldrig att någonting så litet,

kunde påverka mitt liv så mycket.

Jag visste aldrig att jag kunde älska någon så mycket.

Jag visste aldrig att jag kunde älska att vara mamma.

Innan jag blev mamma,

visste jag inte hur det kändes att ha hjärtat utanför kroppen.

Jag visste inte hur speciellt det kunde kännas att mata en hungrig baby.

Jag kände inte till dessa band mellan en mamma och hennes barn.

Jag visste inte att någonting så litet kunde få mig 

att känna mig så betydelsefull

Innan jag blev mamma,

hade jag aldrig gått upp mitt i natten var tionde minut för att se 

att allt var bra.

Jag hade aldrig känt till värmen,

glädjen, kärleken, hjärtesorgen, undret eller tillfredsställelsen

över att vara en mamma.

Jag visste inte att jag var i stånd att känna så mycket …

innan jag blev mamma.

-OKÄND FÖRFATTARE-

Det var en gång en liten pojke som lätt blev arg. 

Hans pappa gav honom en näve full med spik 

och sa till honom att varje gång han blir arg 

ska han gå bakom huset och slå i en spik i staketet.

Första dagen slog pojken in 37 spikar. 

Efter några veckor lärde han sig kontrollera sin vrede 

och antalet islagna spikar minskade hela tiden. 

Han märkte att det är lättare att behärska sin vrede än 

att slå in spikar i ett staket.

Slutligen kom den dagen då pojken inte blev arg en enda gång. 

Han sa det till sin pappa och denne föreslog honom 

att dra ut en spik från staketet varje dag han inte blir arg alls. 

Dagarna gick och efter en tid kunde pojken tala om för sin pappa 

att det inte fanns en enda spik kvar i staketet. 

Då tog pappan pojkens hand och ledde honom till staketet. 

Där sa han till honom:

Det var bra gjort, min gosse, men titta på alla dessa hål. 

Det här staketet blir aldrig mera som det har varit. 

När du säger något i vredesmod lämnar det just sådana här ärr. 

Som om du skulle sticka in en kniv i en människa och dra ut den igen. 

Det spelar ingen roll hur många gånger du ber om förlåtelse, 

skadan är redan skedd. 

En skada orsakad av ett ovänligt ord gör lika ont som ett fysiskt slag.

Vänner är i själva verket väldigt sällsynta ädelstenar. 

De gör dig glad och stödjer dig i allt. 

De lyssnar till dig när du har bekymmer, 

berömmer dig och är alltid redo att öppna sitt hjärta för dig. 

Visa för dina vänner hur mycket du bryr dig om dem.

-OKÄND FÖRFATTARE-

Ilska är ju en känsla som vi måste våga känna också,

men det är bra om den försvinner fort, eller hur?

Den här texten är av Canfield och Hansen. 

Ur Chicken soup for the kid’s soul:

När jag gick på mellanstadiet, 

råkade jag i en häftig diskussion med en pojke i min klass. 

Jag har glömt vad det hela rörde sig om, 

men jag har aldrig glömt läxan jag lärde den dagen. 

Jag var övertygad om att jag hade rätt och att han hade fel, 

och han var lika övertygad om att han hade rätt och att jag hade fel.

Vår lärare bestämde sig då för att lära oss en väldigt viktig läxa. 

Hon tog fram oss och placerade oss framför klassen 

på varsin sida om katedern. 

Mitt på katedern fanns ett stort runt föremål. 

Jag kunde tydligt se att det var svart. 

Hon frågade pojken vilken färg föremålet hade. 

Vit, svarade han. 

Jag kunde inte tro mina öron, han sa att föremålet var vitt, 

det var ju svart! 

Det blev ytterligare en diskussion mellan min klasskamrat och mig, 

denna gång om föremålets färg. 

Läraren bad oss byta plats med varandra 

och nu frågade hon mig vilken färg föremålet hade. 

Jag var tvungen att svara vit. 

Det var ett föremål med två olikfärgade sidor, 

så vi hade rätt båda två!

Den dagen lärde jag mig en mycket viktig läxa. 

Du måste stå i den andre personens skor 

och se med den andre personens ögon 

för att verkligen förstå dennes sätt att resonera.