Ju längre jag lever, 

desto mer inser jag med vilken kraft min attityd

 påverkar mitt liv.

Attityd är för mig viktigare än det förflutna, 

viktigare än utbildning, viktigare än pengar,

 viktigare än omständigheter, viktigare än misslyckanden,

 viktigare än framgångar,

viktigare än vad andra människor tänker, säger eller gör.

 Det är viktigare än uppträdande, begåvning eller skicklighet.

 Det kan bygga upp eller bryta ned ett företag, en kyrka, ett hem.

Det anmärkningsvärda är att vi har ett val

 varje dag med vilken attityd vi vill närma oss just denna dag.

 Vi kan inte ändra vårt förflutna,

 vi kan inte ändra det faktum att människor kommer

att agera på ett bestämt sätt.

 Vi kan inte ändra på det oundvikliga.

 Det enda vi kan göra är att spela på den enda sträng vi har

 och det är vår attityd.

Jag är övertygad om att livet till 10 % består

 av vad som händer mig och till 90 % på hur jag reagerar på detta.

 Och så är det med dig, vi är ansvariga för vår attityd.

-Okänd Författare-

Ett litet sommarpyssel kommer här.

Kul att göra.

Man behöver inte just göra en solros

med fantasins hjälp så

Kram.

//Maria.

Lite mer mungymnastik kommer här.

Kram.

//Maria.

Mål för mig.

Jag vill älska dig utan att klänga mig fast,

uppskatta dig utan att bedöma dig,

förena mig med dig utan att invadera dig,

inbjuda dig utan att kräva,

lämna dig utan skuld,

kritisera dig

utan att skjuta skulden på dig,

och hjälpa dig utan att såra dig.

Om du behandlar mig likadant

då tror jag att vi verkligen kan mötas

och berika varandra.

En matsked Lycka

en tesked gräl

tages dagligen

omskakas väl.

En röd liten stuga med familj och två barn. 

En röd liten stuga omgiven av grönt. 

Den röda stugan är inte längre röd, 

den är grå nu allt det gröna är borta och det är vitt överallt.

 Familjen är borta, var finns dom? 

Varför är inte dörren öppen?

Hur mycke jag än försöker, kommer jag inte in.

 Dörren förblir stängd. 

Jag ligger utanför dörren i dagar, nätter och månader.

 Men den öppnas inte. 

Var är den snälla familjen? 

Var är alla smekningar, och var är min mat?

Jag hör någon komma och jag reser mig på ostadiga ben.

 Det är pappa, å vad glad jag blir!!!

 Men han ser mig inte,

 och märker mig inte när jag lätt smeker mot hans ben.

 Nu tittar han på mig, men det är något som är fel. 

Han stöter undan mig och fortsätter mot uthuset. 

Han hämtar något och försvinner snabbt,

 fast han hör hur jag jamar så bryr han sig inte om mig.

Jag står kvar ett tag ifall han kommer tillbaka.

 Men jag märker hur trött jag är.

 Hungern sliter i mig,

och jag går sakta tillbaka till min plats utanför dörren.

 Jag lägger mig på den kalla stentrappan.

Snön faller ovanför mig, täcker mer och mer av min kropp.

Jag slumrar till och tänker på sommaren,

 öppna dörrar, smekningar och mat.

 Minns hur barnen lekte och skojade med mig

 och tyckte att jag var världens gulligaste katt.

 Minns hur vänliga alla var.

 Men nu är det kallt och alla människor är borta.

Pappan var så bitter och kall, varför?

Vad har jag gjort som är så fel?

 Jag älskar ju honom, pappa!

Min päls är nu tovig och ena ögat igengrott av var

 efter ett slagsmål med en vildkatt.

 En vildkatt som kanske haft det som jag men som klarat sig.

 Jag spänner öronen en sista gång ifall någon kommer,

 men det är så tyst.

Kylan biter i mig,

 men jag tänker på sommaren och känner mig varm.

 Snön har nu täckt hela mig,

 men jag känner värmen från sommaren.

Jag känner sommarens sol värma min kalla kropp,

 jag ler o minns, och sluter ögonen för evigt...

-OKÄND FÖRFATTARE-

Gör ett vårtransparanger nu när våren är här.

Kram.

//Maria.

Jag tror att den största gåvan

jag kan tänka mig

att få av någon människa

är att bli sedd av henne,

hörd av henne, förstådd och vidrörd av henne.

Den största gåvan jag kan ge är att se,

 höra, förstå och vidröra en annan människa.

När så har skett känner jag att vi har skapat kontakt.